Det straffar sig till sist

Att börja varje match med händerna i byxfickan, och som Wikegård bruka säga: ”åka runt och fylla år” är inte att rekommendera. Det straffar sig till sist. Moralen gav oss dock en poäng till sist.

 

Fast det satt långt inne, och den här gången trodde jag faktiskt inte det skulle gå. Men ta mig fan, dom lyckas att äta ifatt, två gånger dessutom och ta med sig både en poäng och en obruten svit hem. Men samtidigt så måste man hitta ett sätt att få bort det här fenomenet. För det funkar inte att ha den här inställningen i ett slutspel. Med den tron och förmågan dom besitter skulle dom kunna vara mer överlägsna än vad dom stundtals visar upp. Det är känslan i alla fall.

Sen blev jag faktiskt lite fundersam kring Viktor Andrèn igår, som jag anser agerade lite lamt vid båda Malmös första mål. Vid Rakhshanis skott har han ju långt i förväg läst den passningen och är ju redan på plats när skottet kommer. Men det kändes inte som han hade orken att hålla upp kroppen och mota det skottet. Det såg segt ut. Och Bryggmans inbrytning känns som han är inne i målet och försöker rädda. Jag tycker Lundberg gör allt han kan för att göra en passning över centrallinjen omöjlig, så Viktor kan koncentrera sig fullt ut på puckföraren. Ändå får han vinkla in en backhand besynnerligt enkelt.

Sen måste jag säga att jag blir mer och mer förvånad över hur mycket fasthållningar och spelförstörande moment som släpps igenom i spelet just nu. Jag hoppas Hallam och ledningen pratar igenom saker och ting med Ville Leino som har det oerhört tufft i sargspelet. Domarna vägrar i alla lägen att belöna Leino med ett PP. Och tyvärr rinner det till slut över för honom. Sen åker Martinsson för nån situation utanför spelet där det mer ser ut som grabbarna fastnat i varandra.

Däremot får Leino en utvisning med sig i overtime när han som det ser ut förstärker en situation. Men man kompensera även detta med en högst tveksam utvisning på Lakers med för många spelare på banan. Ibland kan dom vara en meter från sargen och dom blundar. Igår räckte det att Lakersspelarna satt på sargen eller försökte komma in genom en båsdörr som krånglar. Väldigt märkligt.

När man ser matcher med Lakers så förstår man att laget tillhör de som får minst utvisningar med sig i hela ligan. Lite märkligt då man leder serien, och spendera många långa tider i motståndarens försvarszon, där dom skapar mycket förvirring, frustration och trötthet. Ändå är man i botten på den tabellen. Nu har detta dock inte nått med gårdagens förlust att göra, utan det kommer av en inledning där man, som Hallam uttryckte det, inte hade arbetskläderna på sig. Då blir det svårt, och många gånger inga poäng. Nu besitter detta laget dock en extremt hög moral, och vänder match på match där man inledningsvis satt sig i skiten. Och det är givetvis en trygghet att ha med sig.

Nästa match i morgon lördag, när Brynäs gästar Vida Arena!

Sammanfattning

Malmö Redhawks – Växjö Lakers 4-3 (2-0, 0-0, 1-3, 0-0, 1-0)

Period 1.
02.24 1-0 Rhett Rakhshani (Erik Forssell, Frederik Storm)
17.04 2-0 Lars Bryggman (Utan ass.)

Period 3.
51.18 2-1 Robert Rosèn (Eric Martinsson, Olli Palola)
51.33 2-2 Eric Martinsson (Utan ass.)
53.56 3-2 Fredrik Händemark (Andrè Benoit)
59.51 3-3 Dennis Everberg (Olli Palola, Nick Bailen)

GWS: Rhett Rakhshani

Utv: MIF 3×2, VLH 6×2
Skott: 24-30
Publik: 6043



SJÖAGUDEN - En småländsk fristående hockeyblogg
0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *