Inte riktigt det svaret man ville ha

Det var nog inte riktigt det svaret man ville ha från laget när det gäller att spela avgörande matcher. Ledarstaben med Hallam och Evertsson i spetsen bör vara en aningen orolig för detta efter gårdagens debacle.

När matchen igår började närma sig nedsläpp så hade jag faktiskt sköna vibbar från slutspelet 2015 när jag tog emot ljudkulissen från västra stå. När Coffe drog igång, och man svarade upp med ett öronbedövande ljud från publiken i Vida Arena. Jag tänkte direkt, detta borde tända alla cylindrar i spelarna på en och samma gång. När sedan matchen drog igång och det gick ett tag så började undra när finalen skulle börja. Den började aldrig. En match om en titel som europamästare, en totalt känslolös drabbning utan minsta gnutta av slutspelskaraktär. Och ett hemmalag som verkade spela en vanlig medioker ”mitt i veckan” serielunks match. Det fanns absolut ingenting i Lakers spel som vittnade om att detta var en match som handlade om att vinna en titel, en pokal, ett stort mästerskap.

Visst är man besviken över att man förlorar. Men det är ingenting mot den besvikelse man känner över HUR man förlorade. Man brukar även efter en dålig prestation pekar på någon eller några spelare som faktiskt gjorde en bra insats. Igår?? Nä, inte nån. Jag kan faktiskt inte hitta någon som visade mer än någon annan. Samtidigt som samtliga s.k stjärnor, som vi förlitar oss på, som gör poängen m.m var totalt iskalla. Shinnimin tex, som brukar vara arg som ett bi när han kommer ut på banan, han kändes som att han inte ens ville vara där idag. Andrew Calof? En spelare som både kunde utjämnat och gett laget en fördel igår var bara mellanmjölk. Inte ens öppet mål gav honom utdelning denna afton. Robert Rosén och Elias Pettersson hade en gemensam ovän just igår, pucken. Man hade svårt att bara ta emot enkla pass och hantera pucken, som hoppade över bladet eller stack iväg så dom tappade kontrollen.

Janne Pesonen och Tuomas Kiiskinen, totalt osynliga i 60 minuter. Tror inte dessa herrar ens var nära att skapa något under matchen. Noah Welch och framför allt Daniel Rahimi, som aldrig vunnit något. Var var glöden att vinna idag. Det fysiska spelet existerade ju inte. Joel Persson slog några riktigt bra pass, men mottagarna var som sagt totalt iskalla. Jag kommer ihåg en situation i första perioden där Fröberg vinner en förlupen puck på vänsterkanten inne i offensiv zon. Han avancerar in centralt och har Netterberg på andra sidan centrallinjen, men passet kommer inte utan Fröberg bryter in själv och är faktiskt fri, men tappar pucken ut mot samma kant han kommer ifrån och vi får inte ens ett avslut på mål i detta läge.

Borde ledarstaben vara oroliga. Ja, det borde dom tycker jag. Jag ifrågasätter och funderar lite kring vilka direktiv spelarna fått inför match? Vi snackade lite under kvällen om just detta med att det  var en direkt avgörande final om en stor titel och matchen är i total avsaknad av känslor och fysiskt spel. Varför? Var direktiven att vi ska försöka vinna detta, men håll er borta från skador och avstängningar? Om så är fallet så är det inte så konstigt att man förlorar på detta sätt. Och lite kan jag hoppas på att det var så det var, för då infinner sig ett större lugn med tanke på framtiden och ett kommande slutspel. Men samtidigt är jag mycket tveksam till om så är fallet. Och då kommer vi till ett lite jobbigare läge. Har vi åter ett lag som inte är ämnat att klara av ett slutspel?

Visst känns frågan berättigad. Jag menar, hur kan det annars se ut så här, i 60 minuter. För mig var just detta en fråga jag hoppades få ett positivt svar på under kvällens match. Att en eller kanske två spelare kan ha en sämre dag kan jag köpa alla dagar i veckan, men i detta fallet var det hela laget som hackade betänkligt. Att ett helt lag kommer in i sin egna fulsatta hemmaborg, där fansen är laddade till tänderna, och spelar mellanmjölk i 60 minuter är för mig en gåta och ett orosmoln inför stundande uppgifter. Hur tänker Hallam, hur tänker Evertsson. Blir effekten av detta att man värvar. Vad skulle det hjälpa. Om ett lag inte klarar av att spela slutspel så hjälper ju knappast en värvning, hur bra han än må vara.

Det som är skönt är ju att vi har mer än en månad kvar till slutspelet drar igång, vilket ger ledarna möjlighet att åtminstone försöka göra något för att förbereda laget. Men att tex få Luleå i en kvartsfinal som tråkar sönder det här laget totalt, känns just nu som en fullständig mardröm. Vad är det man misslyckas med när det kommer till avgörande matcher? Mina vibbar igår tog mig tillbaka till kvarten mot Malmö i fjol.

Sammanfattning CHL Finalen 2018

Växjö Lakers – JYP Jyväskylä 0-2 (0-0, 0-1, 0-1)

Period 2.
34.32 0-1 Joonas Nättinen (Mikko Kalteva)

Period 3.
59.40 0-2 Janne Kolehmainen (Utan ass.)

Utv: VLH 3×2, JYP 4×2
Skott: 30-18
Publik: 5750

 



SJÖAGUDEN - En småländsk fristående hockeyblogg
0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *