Hovet blir ibland en parodi

Var det Gävle, Karlstad eller Stockholm Växjö Lakers besökte den här omgången. Frågan är relevant, därför att bortamöstret håller i sig och det ser likadant ut i slutet av varenda bortamatch. Nej, det var faktiskt Hovet denna afton, och det märktes också på många sätt.

Jag måste spy lite galla denna afton på både Växjö Lakers, domare och Djurgårdspubliken på Hovet. Många i Sverige, både supportrar och hockeyexperter verkar ju dyrka den här arenan och dess publik. Visst kan det ibland bli ett härligt ös i denna gamla klassiska arena. Men i mitt tycke så lämnar faktiskt Djurgårdspubliken ganska mycket över att önska. Jag vet inte om man faktiskt är så extremt synkade som publik eller om det saknas så enormt mycket hockeykunskap i huvudstaden. Det här får jag fan för men det skiter jag i. För i min värld så blir det parodi på sporten ishockey när man gormar och skriker så fort en Djurgårdsspelare är i en närkamp. Det spelar ingen roll om det är regelvidrigt eller väl timad tackling, man skriker oavsett efter utvisningar.

Självklart ska en publik jobba för att påverka domaren i situationer där det är tydligt eller tveksamt, vuilket det INTE är i varenda situation. Med de domare vi har i dagens svenska liga så bidrar dom till denna parodi av sporten som det blir. Och då kommer vi över på nästa spyfaktor. Jag anser inte att det är kunskapen och förmågan som är en bristvara hos svenska domare, nej snarare skulle jag säga den mentala förmågan att hålla sig till den kunskap man har och dömma efter den. Och detta gäller inte bara kvällens randiga vid namn Daniel Winge och Mikael Andersson. Jag blev mäkta förvånad över den mentala bristen även hos herrarna Sjöberg och Nord i Växjös match mot Färjestad på annadagen.

Man påverkas enormt lätt av publiken som eldar igång spelare och ledare. Vi ser i matchen mot Färjestad att en domare felaktigt dömer Färjestad på en 2 minutare för puck out, som i själv verket reflekterar på en Växjöklubba. Detta veveas om och om igen på mediakuben, publiken skriker som galningar och domarna väljer en konferans. Det är blir så löjeväckande som det bara kan bli. Mig veterligen får inte domarna avgöra en puck out på mediakuben, rätta mig om jag har fel. Man säger att man diskuterar situationen? För mig är detta ganska enkelt, antingen har en domare sett reflektionen eller inte. Har man det, så tar det en sekund att påpeka detta för resten av domarna och saken är ur världen. Här står man och har ”konferans” men alla vet att man ändå gör bedömningen på mediakuben.

Idag har vi en situation där ena Davidsson brodern åker in med munnen i brorsans klubbknopp, tar sig för ansiktet och Ortega får sitta 2+2 för hög klubba. Så fort Davidsson faller ner och tar sig för ansiktet skriker Hovetpubliken som galningar och domarna drar armen. En ren chansning för att behaga hemmapubliken. För Winge kan knappast hävda att han SÅG Ortegas klubba i ansiktet på Davidsson eftersom den aldrig var där. Kort och gott en chansning pga en mental oförmåga att hålla sig till det man verkligen ser och inte till det man inte sett. Sen Cederqvists matchstraff, vad säger man. Momentet innan crosscheckas Fröberg ganska brutalt in i sargen och sen åker Cederqvist för en tackling där mottagaren tydligt är med på att det kommer smälla. Sen är det givetvis en hög klubba i slutet på Shinnimin, men en riktigt bra och mentalt stark domare visar nog klart mer känsla i en sådan situation.

Sen har vi då Växjö Lakers agerande. Ja, vad ska man säga, en gång är ingen gång, två gånger är två gånger för mycket. Fler än så börjar det bli ett mönster. Och vi har ett ganska tydligt mönster för Lakers på bortaplan. Och det är svårt att sätta fingret på var det är. En tanke som slog mig när Tobias Thermell intervjuades i tredje perioden, där han fick frågan hur man ska agera för att gå segrande ur det här. Vi måste våga gå för det. Och jag håller med Tobias, delvis, man måste våga gå, men man får inte tappa huvudet, vilket jag tycker att man gör. Vid ställningen 2-1 måste man kunna spela mer med huvudet, ligga rätt i banan, samtidigt som man måste våga gå för det när läge ges, utan att tappa huvudet.

Davidsson brödernas 2-2 mål som jag tycker är en typisk sådan situation där man på ett konstigt sätt tappar sitt försvarsspel helt. Likaså när Linus Hultqvist får komma fri på nån typ av flippass där det inte såg ut att vara något farligt. Här kan problemet ligga. Övermod och att man går för hårt framåt i slutet för att på nått sätt kompensera rädslan för att förlora. Jag vet inte, svammel kanske, men på nått sätt känner jag att det är viktigt att Hallam och hans stab försöker utvärdera vad som går snett i sista perioden på bortaplan. För det börjar bli en ganska tråkig följetång.

Sammanfattning

Djurgården IF – Växjö Lakers 4-2 (1-1, 0-0, 3-1)

Period 1.
12.01 0-1 Pontus Netterberg (Arvid Lundberg, Linus Högberg)
15.30 1-1 Jonathan Davidsson (Linus Hultström, Jakob Lilja)

Period 3.
41.53 1-2 Erik Josefsson (Pontus Netterberg, Daniel Rahimi)
48.48 2-2 Marcus Davidsson (Jonathan Davidsson, Axel Jonsson-Fjällby)
58.41 3-2 Dick Axelsson (Marcus Davidsson, Jonathan Davidsson)
59.33 4-2 Jakob Lilja (Utan ass.)

Utv: DIF 5×2, VLH 6×2 + 5+20
Skott:
32-26
Publik:
7678



SJÖAGUDEN - En småländsk fristående hockeyblogg
0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *