Inget självspelande piano längre

Ikväll fick vi beskåda ytterligare ett haveri från ett inledande magnefikt spel till ett totalt haveri och en övertidsförlust. Femte raka förlusten är ett faktum.

Och kunnigt hockeyfolk på pressläktaren kommenterade kvällens match med tex, ”var är guidningen i form av aktiv coachning”? ”Man vågar inte vinna”. Det var tydligt att man från experthåll ställer sig frågande till hur Sam Hallam just nu coachar sitt lag, eller rättare sagt bristen på coachning från Hallam. Någonting jag funderade kring hela vägen hem i bilen. Och min slutsats är nog att jag faktiskt håller med i detta ifrågasättande av ledarstaben.

Förra säsongen hade Hallam och hans stab ett i stort sett självspelande piano där han förvaltade fyra enheter som malde ner motståndet i match efter match. Den här säsongen är det inte så. Nu har han istället ett lag som är mer obalanserat än förra säsongen. Ett lag som troligtvis behöver mer aktiv guidning. En mer aggressiv coachning helt enkelt. Men jag ser inte den coachningen alls. Om vi nu tar en spelare som Austin Ortega som ganska tydligt inte håller för SHL spel just nu. Trots detta så får han speltid i match efter match, i period efter period, och detta trots att han inte gör någon som helst skillnad alls, han levererar ingenting. Men detta till trots så ser vi honom även i powerplay.

Vi ser aldrig Sam Hallam coacha på ett mer aktivt sätt som att tex gå ner på tre kedjor. Nej, vi ser oftast att man från Växjös ledning fortsätter att snurra på allt folk oavsett var i matchen man är och oavsett vad resultatet är. När man från pressläktaren hävdar att Sam inte vågar vinna så är det just det här som man menar. Man coachar inte aktivt. Istället för att ge de heta spelarna och framför allt dom offensiva spelarna speltid och guidningen att gå för trean, så väljer man defensiv inriktning med defensivt inriktade spelare.

Dagens match mot Linköping förloras de sista 2 minuterna. Man lägger sig ner och som en hund blottar man strupen. Linköping hugger givetvis direkt och av bara farten avgör man väldigt enkelt på övertid. Beklämmande att se hur man faller ihop som ett korthus……igen? Vid den här årstiden ska man steppa upp om man vill vara med i slutstriden. Växjö Lakers sjunker just nu som en gråsten. Men känslan är att det från klubbens ledning generellt just nu är väldigt lay back.

Frågor: Vad händer med Kiiskinen? Hur många chanser ska Ortega ha? När förväntas Martin Lundberg vara tillbaka? Vilka är Hallams tankar kring situationen och vad gör han för att komma ur kräftgången? Nu ryktas det att dansken Nichlas Hardt från Malmö är klar. Jag ska inte kapa den här värvningen, för den kan mycket väl skapa en välbehövlig balans i det här laget och en bättre konkurrens situation. Men samtidigt så känns det mer som vi behöver något som spetsar till laget framåt. Hardt känns knappast som en offensiv värvning, utan mer en defensiv sådan. Värvningen av Hardt kan vara ett tecken på att det är slutspelat för Martin Lundberg.

Avslutningsvis kan jag säga att jag nog aldrig sett ett Växjö Lakers som kan spela en så bra hockey i mellan åt för att i samma match fullständigt haverera. Och kanske är det så att dom har rätt där uppe på pressläktaren. Det är kanske ledar och coachningsproblem som vi ser? Såg att Horak sagt i intervju att ”vi blev för passiva”. Ja, i vilken match i ordningen är det som vi ser detta hända. Varför infinner denna passivitet hela tiden. Coachning?



SJÖAGUDEN - En småländsk fristående hockeyblogg
1 svara
  1. Benke
    Benke says:

    Hur kan Lakers vara shls bästa hemmalag och samtidigt vara shls sämsta bortalag? Jävligt mysko, byt still Ones a laker Always a Lakers.

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *