Föreningen måste nog bli noggrann igen

För första gången någonsin tror jag, så kan jag konstatera att Växjö Lakers såg ungefär likadant ut i Mars månad som man gjorde i augusti/september. Vad menar jag med det? Jo, vi är ju ganska vana vid att se laget göra en resa som brukar börja i en hel del frustration och ojämna prestationer. För att sedan börja hitta saker och ting kring jul och nyår. Och sen avsluta säsongen med det bästa man kan ta fram. Det som framför allt Sam Hallam har sagt många gånger, att man som lag gör en resa. I år känns det inte som att resan över huvudtaget började. Det har känts som en enda lång och monoton ton igenom hela säsongen.

De få gånger laget fått ett lyft har snabbt raderats ut och bytts till återkommande frustration. Med 0-3 i matcher i kvartsfinalserien mot Luleå tror jag de flesta inser att den här matchserien och den här säsongen är slut. Även om vi kan vinna på hemma på torsdag så vänder vi givetvis inte detta och vinner fyra raka. Det finns inte på min karta. Kalla mig negativ och pessimist, det gör inget. Jag tar tillfället i akt och försöker utvärdera den här säsongen. Jag erkänner att jag utåt sett var väldigt positiv inför den här säsongen, och den positiva känslan var nog mer framtvingad av mig själv då jag inför förra säsongen var väldigt negativ. Men det blev istället en säsong som vi aldrig kommer glömma.

Just av den anledningen tvingade jag nog fram en större känsla av positiva vibbar än vad jag innerst inne egentligen kände inför den här säsongen. Har länge funderat på vad som är fel med det här lagbygget, varför potentialen som finns inte alls kommer fram under en hel säsong. Jag kan bara spekulera i detta. Och jag har nog fastnat för att det är en kombination som sträcker sig genom flera nivåer i föreningen. Det känns på nått sätt som man blivit mindre noggranna och lite mer negativt sett självsäkra. Man har tappat ödmjukheten lite grann. Vi kan börja med spelarsidan där man den här säsongen där man försökt att göra fler Joel/Elias värvningar i form av Austin Ortega, Calle Johansson, Pontus Holmberg samtidigt som man gett en spelare som Dominik Bokk enormt med speltid som jag inte tycker han är värd.

Man gör sedan halvdana invärvningar under säsongen i form av Bernhardt och Hardt, samt en stjärna som Veersteg som är lika ojämn som hela det här laget. Man har den här säsongen lagt mängder med förhoppningar på många oskrivna kort där egentligen bara ett kort har visat mer än man förväntat sig och det är Filip Cederqvist. En kille jag verkligen hoppas man bygger lite av framtiden kring.

Om vi fortsätter lite kring laget så är jag mycket fundersam kring ass tränare Tobias Thermell som jag anser som väldigt passiv för att vara den som ska styra upp det offensiva spelet samt spelet i numerärt överläge. Jag tycker mig se en Sam Hallam som är mer aktiv i coachningen än han var i båset under åren som Jörgen Jönsson var ass tränare. Min känsla är tyvärr för att tala klarspråk att Thermell inte riktigt är rätt man på rätt plats. Han känns inte alls tillräckligt aktiv för att vara en faktor som ledare. Jag sneglar även lite åt matcherna mot Örebro som jag tycker rent offensivt visar den typ av hockey som Växjö stod för förra säsongen. Och i det båset stod just Jörgen Jönsson.

Nästa sak som jag förundras över och som jag inte kan utesluta som en förklaring till den här säsongens kräftgång. Att vi förlorar vår duktiga ordförande till SHL är en sak, en annan är att vår framgångsrika sportchef får uppgiften att kombinera jobbet som sportchef och ytterligare en uppgift som VD för Växjö Lakers, ett företag som omsätter 160 milj kr om året. Är det någon som på allvar tror att han kan göra båda dessa uppgifter rättvisa utan att något får lida. Nej, jag tror inte på det. Min inställning är att just sportchefsbiten har blivit lidande den här säsongen. Visst, Evertsson har erkänt duktiga Patrik Hall vid sin sida. Men hur mycket har Hall kunnat göra för A-laget den här säsongen med tanke på att han blev ass. sportchef/scout för juniorsidan.

Nä, jag anser att den här föreningen bör sätta sig ner efter den här säsongen och verkligen ta en funderare kring om man verkligen är på rätt väg. Vi behöver folk som driver den här föreningen, med rätt kompetenser för rätt position. Evertsson kanske är en bra VD, vad vet jag, men då får han vara VD, så anställer man en ny sportchef som bara har det uppdraget. Ett uppdrag att driva vårt A-lag på den sportsliga linjen. Eller kliver Evertsson tillbaka och gör det han har gjort så bra i så många år. Jag förstår ärligt talat inte hur föreningen tänkt när man låter vår eminenta sportchef ta en dubbelroll i föreningen. Ett beslut jag tror fått större konsekvenser än vad många anar.

Så avslutningsvis så tror jag inte vi ska lägga allt på laget utan kanske konstatera det faktum att ett lag sällan är bättre än själva organisationen. En bra fungerande organisation ger ofta en trygghet som smittar av sig och genomsyra allt. Så jag hoppas att föreningen nu återgår med en större ödmjukhet och åter blir noggranna i allt man gör. Noggrannhet i rekryteringar av bådefolk i ledande positioner på kansliet till ledare för både juniorer, och A-lag, samt värvningar av spelare. Tillbaka till grunderna som man brukar säga i omklädningsrummet.



SJÖAGUDEN - En småländsk fristående hockeyblogg
0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *