Vart tar detta vägen

Matchen i torsdag var verkligen en besvikelse för mig. Det fanns trots allt en förhoppning om att de 3 raka vinsterna var en riktningsförändring. Även när man är ett bra lag som kuggar i så förlorar man matcher, så det är inte förlusten i sig utan hur man förlorar. Jag tror de flesta är överens med mig när jag säger att laget var tillbaka i gamla vanor igen. Det jag funderat på sedan i torsdags är hur Evertsson och hans team och hela klubbens självbild är. I två säsonger nu har vi sett klubben värva ihop väldigt tröga lag som har enormt svårt att bibehålla ett konsekvent spel.

Jag säger två namn som kan vara orsaken till detta: Elias Pettersson och Joel Persson.

Varför? Dessa två spelare är unika, var och en på sitt sätt. Den ena ung och oerfaren som går in och dominerar hela SHL. Året efter dominerar han i NHL. Den andra kommer från amatörspel i div 1 och spelar ett backspel som ingen trodde var möjligt för en sådan spelare på SHL nivå. Blir kontrakterad av Edmonton Oilers och lämnar senare för NHL efter två säsonger i Lakers. På något sätt så tror jag att dessa två gett klubben en självbild där man ser sig själv som oerhört skickliga i att utveckla spelare till en nivå av världsklass. Det är därför vi ser väldigt många spelare med s.k ”utvecklingspotential” som kommit in under dessa två år. Man tror att man kan utveckla dessa till att bli nya Elias och Joel. vilket jag anser är enormt svårt då båda dessa är unika. Spelare som man kanske hittar då och då som guldkorn.

Det är därför vi ser ett lag som är så enormt olbalanserat som detta laget faktiskt är. Och obalansen tror jag ligger i den stora skillnaden mellan den yttersta spetsen som man värvat in och dessa s.k utvecklingsspelare. Man tror initialt att dessa spelare kommer att ta det där slutgiltiga magiska klivet i denna klubben. Istället gör man att glappet blir för stort mellan de ”bästa” och de lite ”sämre”. Visst kommer vi att vinna matcher och vi kan mycket väl ta oss till ett slutspel i vår, men det kommer bli en jobbig säsong. 20 omgångar har passerat och på nått sätt har det satt sig nu. På nått sätt känner jag att vi måste klara oss igenom den här säsongen på ett någorlunda bra sätt och sen måste klubben sätta sig ner och fundera över, framför allt. vilken självbild man har.

I framtiden måste man jobba med färre s.k utvecklingsspelare. 1-2 max, och sen ska utvecklingen ligga i de egna juniorleden. Resten av värvningarna ska vara etablerade spelare, eller spelare som redan tagit det där första klivet. Idag värvas det in mycket spelare som har haft dippar i sina karriärer, eller skador som påverkat deras senare säsonger. Visst kan man ta in sådana spelare också men vi har för många, vilket gör oss enormt sårbara.

När jag tittar på andra matcher i ligan så ser jag generellt mer fart, kraft och vilja än vad jag ser i Växjö Lakers spel. Som jag sa innan, ett väldigt trögt lag. Det finns en högsta nivå som lätt kan jämföras med lagen i toppen, men vi har inte truppen för att spela på den nivån mer konsekvent. Vi har haft problem med boxplay, powerplay och även i spelet 5 mot 5. Men vi har även visat upp ett otroligt solit spel både i 5 mot 5 som i special teams. Men det krävs vissa saker i varje byte för att detta ska funka. I matcherna mot Luleå, Skellefteå och Färjestad så spelar vi på en riktigt hög nivå under större delen av matcherna. Vi har bra fart på skridskorna, vi jobbar hårt i alla närkampssituationer och vi spelar med stenhård press där man är synkade. Då har vi alltid chans att vinna matcher. Men då måste detta ske över större delen av de 60 minuter en match pågår.

I torsdagens match mot Malmö började väldigt trögt, men fick ett turmål i början. Man avslutar perioden på ett bra sätt där man ser ut att ha fått upp trycket i benen. T.o.m Hallam påpekade i första periodpausen att det var för stillastående i början och att vi måste få fart på benen. Istället går man då in och gör en totalt katastrofal andra period där orsaken till 100% är trögheten i ben och huvud. Den här trögheten genererar problem i alla spelformer. Vi hade ingenting att sätta emot i 5 mot 5 spelet. I boxplay var vi åter fastfrusna med stillastående ben och alla tittar puck. I PP ger ju detta ännu tydligare problem där Malmö hade väldigt enkelt att ta bort oss. Alla stod stilla och tittade på hur puckhållaren blev uppäten av en checkande Malmöspelare. Vi får också ett mål bakåt i PP och där ser vi hur tröga våra spelare är när Olofsson bara tar den förlupna pucken, som blev förlupen av just den anledningen att vi stod still och spelade PP, och bara skrinnade ifrån två Växjöspelare på varsen sida om honom. Snabb dragning höger och släpper den mellan benen på Andrén.

I dagens hockey kan man inte spela stillastående, du blir fullständigt uppäten då. Jag tittade på Frölundas PP, vilket är en fröjd för ett hockeyöga att se. Alla spelarna söker hela tiden positioner där dom är spelbara, vilket också gör deras PP effektivt. Så min rubrik så här långt på årets Växjö Lakers är ”Tröghet”.

En tuff match väntar ikväll på Hovet och jag läste någonstans nån som skrev att Lakers bara vunnit en match borta mot Djurgården på de 6 senaste säsongerna. Så förhoppningarna ska nog vara lågt ställda inför kvällens drabbning. Källgren in i målet är givet för mig. Andréns streak är över, så nu är det Eriks tur att få visa upp sig. Jonas Engström har gått tillbaka till IKO. En av de värvningar som jag hade lite svårt att förstå när det var klart. Bodie verkar följa med Engström till samma klubb, dock inget officiellt än. Vad krävs för en bra prestation mot Djurgården ikväll då? Jo, hög intensitet, vilja och uppoffring i större delen av de 60 minuter som väntar. Då kan man tävla om poängen. Går man ut med samma tama vilja som i torsdags, då är vi inte ens nära.



SJÖAGUDEN - En småländsk fristående hockeyblogg
1 svara

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *