Vilka förväntningar ska vi ha nu

Igår kväll kl 23.59 stängdes dörrarna in till Svensk Elithockey. Nu har lagen de trupper dom har, och nu finns inga som helst möjligheter att att ändra på nått som inte känns bra. Nu får man leva med det man har och hoppas på att det räcker. För dom som slåss på den nedre halvan handlar det nu om att få ut så mycket som möjligt av den trupp man har för att i första hand undvika negativt kval, och med lite tur kanske mot alla odds ta sig till ett slutspel.

För lagen på den övre halvan handlar det om hur långt truppen man har kan föra klubben i det annalkande slutspel som om en dryg månad står för dörren. Växjö Lakers valde att inte plocka in något mer, utan man sitter nöjd, som det heter i poker. Och efter att ha velat lite fram och tillbaka i mina tankar kring detta så är jag nog till slut inne på att det var ett bra val på många sätt. För det första tror jag inte marknaden hade några av de godisbitar som i så fall Evertsson hade haft användning för, och som hade tillfört något som inte redan hade. Spelarna kanske fanns där ute, men säkerligen inte till den prislapp som Evertsson vill hålla sig till.

Jag tror någonstans att detta laget har en potential att utmana alla de andra lagen om att vinna säsongens sista match. Men givetvis finns det frågetecken som under ett kommande slutspel måste rätas ut för att man ska kunna ta det hela vägen. Tittar vi först på målvaktssidan så har vi mästaringredienser där i form av en otrolig tävlingsmänniska i Viktor Fasth, som är bättre än någonsin, och bäst i hela ligan. Backup av Källgren som också varit fenomenal hela säsongen. Här finns ingen oro alls.

Backsidan då. Ja, här har vi också en uppsättning som är guldmässig. Det ska i så fall vara Häman Aktell som står för det enda lilla frågetecknet här, med tanke på att han aldrig spelat ett SM-slutspel. För vi vet ju allihop att ligaspel från september till mars inte går att jämföra med slutspelet där allting ställs på sin spets. Resten av backarna, Melart, Koivisto, Persson, Vainio, Erixon och Folin är samtliga tillräckligt erfarna för att veta vad ett slutspel innebär. Nässén tror jag inte kommer få nån speltid i slutspelet.

Sen kommer då forwardssidan, som på pappret ser fantastisk ut. Det gör den, absolut. Men det är här jag hittar mina stora frågetecken som jag anser måste rätas ut i ett slutspel. Om vi åter igen funderar lite kring detta med slutspel och vad det innebär, och hur mycket erfarenhet och vetskap betyder när du väl står där och man inte längre spelar för att vinna poäng utan för att vinna matcher. Om vi börjar med ligan med erfarenhet. Rosén, Calof, Pettersson, Lundberg, Gynge och Josefsson. Detta är vårt bagage av erfarenhet av SM-slutspel. I det här gänget har jag 50% utropstecken i Martin Lundberg, Erik Josefsson och Andrew Calof. Josen och Marre är två rollspelare som alltid kommer till jobbet och gör sin del. Båda vet vad det handlar om i ett slutspel. Calof är som bäst när det gäller. Här finner jag ingen oro.

Rosén, Gynge och Pettersson är tre oerhört viktiga offensiva spelare som ska leverera. Här är frågetecken. Rosén har inte riktigt hittat vare sig sin normala topp eller jämnhet. Gynge är upp och ner, men har en trend efter jul som ser lovande ut. Kan den fortsätta stegra fram och igenom slutspelet så har han rätat ut sitt frågetecken. Emil Pettersson är SHL:s poäng och skyttekung så här långt. Han är bättre än han var när han kom till oss senast, då från Skellefteå. Men vi kommer också ihåg att han försvann rätt rejält i det slutspelet som slutade med respass mot Malmö. Kan Pettersson räta ut det frågetecknet och fortsätta på inslagen väg? Då blir vi farliga.

Efter dessa 6 herrar har vi ett gäng bra hockeyspelare. Men där saknaden av erfarenhet av slutspel är ganska stor. Drury, Holmberg, Karlström, Sylvegård, Nilsson, Forslund och Stjernborg. Alla dessa är stora frågetecken inför detta slutspel. Hur kommer dom att svara upp och klara av den stora skillnaden i allt som kommer att ske där ute på isen. Kan Drury fortsätta med det han visat så här långt. Orkar Holmberg hålla den nivå som han höll i landslagsspelet nu senast. Majoriteten av dessa spelare MÅSTE ta nästa steg, upp till nästa nivå för att vi ska kunna flytta vårt mål mot den absoluta toppen.

Till sista har vi Brendan Gaunce som är ett helt oskrivet kort, men som i min bok borde ha allt det som vi kommer att kräva av den typen av spelare. Och även här finns det givetvis då ett frågetecken, om han verkligen lever upp till det. Det krävs.

När man skalar ner det så här så märker man ganska snabbt att det är ganska många frågetecken som måste rätas ut för att vi ska kunna ta oss långt i vår. Vi har ett kanonlag…… på pappret. Men man vinner inga mästerskap på pappret. Sen kan jag känna att även om laget ligger i topp, så har inte prestationen varit där man vill att den ska vara. Sen är det givetvis starkt att ändå ta poäng i match efter match. Men när man väl kommer till slutspel så ger inte ett oavgjort resultat dig någonting. Det är BARA segrar som räknas. Så jämnheten och framför allt lägstanivån måste upp.

Lite av mina tankar så här dagen efter fönstrets stängning. Nu är det IK Oskarshamn som väntar ikväll när vi återstartar och ger oss in på upploppet. En otroligt spännande månad väntar oss. Bara att njuta.

 



SJÖAGUDEN - En småländsk fristående hockeyblogg
0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *