Lite om mycket och mycket om lite

Jag kom faktiskt inte på någon bättre rubrik än så. Tyckte att lite om mycket och mycket om lite ger mig lite spelutrymme när jag tänkte kolla av Växjö Lakers och SHL lagen så här en bit in i sommaren. Läs mer

Tillbakablick på klubbens bästa säsong någonsin

2015 var vi underdogs när vi vann vårt första SM-guld. Men nu gör vi en tillbakablick på klubbens bästa säsong någonsin i dess korta historia. Och jag är tveksam till att vi nånsin kommer att se ett lika bra lag igen. Läs mer

Växjö mot Skellefteå i SM-finalen

På fredagskvällen stod det klart att det blir Växjö mot Skellefteå i SM-finalen 2018. Till en del Stockholmsjournalisters förtret. Magnus Nyström är inte blyg för att visa vad han tycker om finallagen. Läs mer

Det måste väl ändå finnas gränser

Många pratar om att man gör allt för att vinna i alla lägen. Men det måste väl ändå finnas gränser för hur långt det är moraliskt att gå. Det måste trots allt ändå finnas värdegrunder även för ett professionellt hockeylag, eller? Läs mer

Jag kan inte låta bli att reagera

Jag vet inte hur många gånger den här säsongen jag läst vidriga kommentarer kring Daniel Rahimi. Och jag kan inte låta bli att reagera på detta. Alla öknamn folk ger denna stora, varma och trevliga person och duktiga hockeyspelare. Läs mer

Ledare/förälder med ett annat synsätt

Mobbning, pennalism, glåpord m.m. Detta är vad media hävdar förekommer i Växjö Lakers ungdomsled. Därför intressant med en ledare/förälder med ett annat synsätt en det som vi matas med från media.

Ingen som följer Växjö Lakers har ju undgått den mediastorm om mobbning och pennalism som påstås förkomma i klubbens ungdomsled. Personer som luftat sitt missnöje via media. Media som bara verkar intresserad av just den ena sidan. Eftersom jag vet att det kommit in andra tankegångar kring dessa saker till media, dock inget vi sett utåt än. Vi ledare, tränare m.fl inom Växjö Lakers ungdom fick i början av veckan ett mail från en ledare/förälder med 3 killar varav 2 spelande i föreningen. Han heter Fredrik Bräutigam och kommer att kommande säsong vara en avledarna i U10. Jag har pratat med Fredrik och han har givit sitt medgivande till att lägga ut delar från detta mail och på så sätt göra honom till en gästbloggare hos mig denna dag. Jag tycker det är viktigt att vi får en annan vinkel på det här problemet också. Varsågod Fredrik:


Hej Hockey ledare,

Precis hemkommen från en längre tjänsteresa fick jag läsa om vårt Lakers i tidningen idag.

En förening som Växjö Lakers där representationslaget lirar i SHL och dessutom med framgång senaste åren kommer alltid att bli synad.
Det skall vi se som något positivt!
Det innebär nämligen att det finns ett stort intresse kring vår idrottsverksamhet.

Jag har tre pojkar som är födda: 2001, 2004 & 2007.
Alla pojkarna har spelat/spelar i Växjö Lakers:

-07 killen var med i första årskullen när Ni drog igång Lakers Hockey Stars – Ett lysande initiativ som gör att väldigt många pojkar/flickor ges möjliget att prova på ishockeyn.
Nu till nästkommande säsong lirar vi i U10 och där är jag en av många ledare som hjälper till.

-04 killen valde att sluta efter ett par försök i olika omgångar MEN under den tid som han lirade gjorde Ni ledare ett kanon jobb och han slutade p.g.a. andra fritids intressen.

-01 killen började lira på uterinken när vi flyttade ner till Växjö 2008; sedan dess har det hänt mycket i föreningen bl.a. tre ishallar; fräscha omklädningsrum; SM-guld till representationslaget, Ca.500 ungdomar i träning, nytt ungdomsgym precis klart m.m.
Det har som sagt hänt en hel del och inte minst i -01 kullen där det under ungdomsåren bytts tränare 4-5 olika gånger under resans gång. I början fanns det föräldrar tränare MEN ganska snart fanns det olika tycken om och hur träning bör bedrivas. Olika föräldrar ”falanger” OCH det vet NI ledare att detta är inget som bidrar till positiv utveckling kring laget.
När -01 blev U14 gick de upp kraftigt i träningsmängd med bl.a. extra off-ice. JAG vet ingen av barnen som tyckte detta var tråkigt eller led av att röra på sig.
Däremot höjdes kraftiga föräldraröster igen om det var bra att träna så mycket?
Jag är ingen expert MEN att barn rör på sig och utför rörelse med sin egen kroppsvikt samt har roligt vid sidan om isen har jag svårt att se att det kan vara ohälsosamt. All träning är frivillig!

Förra året när Janne Karlsson kom in efter Tobbe Björklund togs ett beslut om att slå ihop -00/-01 där de som kommit längst utgjorde U16 Elit och de andra bildade träningsgrupp som spelade matcher i A2 Div 1.
Rätt eller inte MEN Janne valde att ta ett beslut där och då för att föreningen har som mål att spela i U16 Elit.
Min son tog inte plats bland de killar som tog klivet upp och var först ledsen över att ”hans” lag blev splittrat.
Här kommer vårt föräldrar ansvar in IGEN. Pratade med grabben – ”se det som en möjlighet att ta mer ansvar i det lag du lirar och stötta dina lagkompisar samt fortsätt ha roligt på och vid sidan av isen”.
Framöver när det kommer större kullar så kommer det att ges möjlighet om vi har tillräckligt med barn att lira i A2 div 1, A1 div 1 samt U16 Elit MEN det fanns inget underlag för detta under gångna säsongen.

Vi har ett antal ganska unga ledare och de gör ett bra jobb.
Visst kan jag ha synpunkter på vissa saker MEN att gå i en korridor och gnälla eller sprida negativa budskap m.m. hjälper inte oss som förening framåt.
Att som vissa föräldrar gjort hänga ut ett antal personer via mail (som Ni sluppit se men kanske fått egna sådana via era egna lags föräldrar) kallas för vuxen mobbing.
ALLA vi ledare kan och gör fel ibland Men JAG tycker att vi skall stötta varandra & våra unga ledare med den arbetslivserfarenhet som det innebär att vara förälder och prata till dem på ett sakligt sätt så att vi TILLSAMMANS kan utvecklas som ledare och förening.

Janne Karlsson är ansvarig för att styra skutan MEN det är vi tillsammans som gör jobbet. Vårt senaste möte som jag personligen tycker var väldigt bra så pratar vi till varandra och inte om varandra det gör att vi tillsammans kommer skapa ett positivt klimat att jobba i och ha roligt på och vid sidan av isen. Våga stå upp för vår förening!

Ser fram emot en positiv hockey säsong i Växjö Lakers 2016/2017

Med vänlig hälsning
Fredrik Bräutigam

 


 

Började i moll men slutade i dur

Säsongen 15/16 blev lite av en musikalisk resa. En ångestladdad konsert som började i moll men slutade i dur för Växjö Lakers. Början liknade mest Beethovens femma i C-moll medan avslutningen påminde om Vivaldis La Primavera i E-dur.

La Primavera betyder ganska passande våren och är den första violinkonserten i Vivaldis verk ”De fyra årstiderna”. Och är ett av världens mest kända klassiska stycken. Och passar väldigt bra in när man ska beskriva Växjö Lakers avslutning våren 2016. För visst var det svårt att vare sig tro eller hoppas på den avslutningen när vi i höstas stod där efter tre omgångar, med noll poäng, som regerande svenska mästare. Vad fan händer, var ju den direkta reaktionen.

Som tur var, får man väl säga, så började poängen trilla in därefter, men inte på nått övertygande sätt. Och inte heller i någon större omfattning. Ljusglimten, den enda ljusglimten var väl första kedjan, den som jag döpt till GYROKI kedjan. Men jag tror inte det gjorde fansen så där jätte mycket gladare. Vi kan ju inte leva på tre spelare. Det var inte många som levererade någon större hockey direkt. Försvaret läckte, målvakterna var som schweizerostar och framåt var det krampaktigt. Egentligen fanns det INGEN av de som man hoppades och trodde skulle ta nya steg, som gjorde det.

Ledningen agerar därför tidigt och redan den 15 oktober gör Joey Crabb debut i laget i bortamatchen mot Örebro. En match som man vinner i sudden, med just Joey Crabb som matchhjälte. Exakt en vecka senare gör även Adam Burish sitt intåg i Lakers i samband med hemmamötet med Brynäs. En match som man vinner komfortabelt med 5-2. Det har gett energi i truppen, att plocka in dessa två nordamerikaner och Växjö Lakers radar upp 10 raka vinster. Alla tror att laget nu har hittat rätt och nu siktar vi uppåt.

Men det börjar åter läcka in grus i maskineriet. Och de långa perioderna innan och efter jul blir även dom tämligen smärtsamma och jobbiga. Man får inte till det. Man får ingen jämnhet i sina prestationer. När man presterar på hög nivå är man fantastiskt bra, men tyvärr är lägstanivån lika låg som högstanivån är hög. Och man når väldigt sällan upp till högstanivån. En del spelare är mer eller mindre stora besvikelser och ryktena om att någon eller några spelare är på väg bort kommer som brev på posten. En stor besvikelse blev ju Adam Burish som var den första man skeppade iväg. Han gick till Malmö där han inte heller blev så långlivad.

Joey Crabb tror jag ändå de flesta var ganska nöjd med, och många pratade om att han garanterat blir nyttig i slutspelet. Men ledningen ansåg nog att det inte är Crabb som spelartyp vi behöver. Man kunde nog inte erbjuda honom den roll han ska ha, och som han fått i Frölunda. Man kände att man behövde målfarligare spelare och spelare som är starka med pucken. Resultatet blev att man värvade in Sakari Salminen och Ville Leino. Två spelare som bland annat skulle  höja Växjös PP. Med facit i hand tror jag det hade räckt med Ville Leino och att man hade behållt Crabb. Salminen tycker jag inte alls levererade en hockey jag hade förväntat mig.

Crabb däremot har verkligen, så här långt levererat i Frölunda. Tycker han gör det jättebra. En intensiv spelare som hela tiden visar sin närvaro för Skellefteås spelare. Jag gillar Crabb. Det är ingen flaschig spelare, utan en grovjobbare som skapar ytor för sina medspelare men som även bidrar med mål och assist. Han fick rätt roll i Frölunda och kanske spelat sig till ett nytt kontrakt i ligan.

I slutet av grundserien börjar man se att vissa saker börjar hitta rätt. Det ser bättre och bättre ut. Men frågan är, ska man få ihop det tillräckligt för att kunna utmana i ett slutspel. Alla Lakersfans håller nog med mig när jag säger att vi verkligen turligt når direkt till kvartsfinal. Att Fagervall och Luleå är så sugna på att behålla sin tredjeplats att man vid ställningen 3-3 tar ut målvakten och ger Lakers ett guldläge att skjuta sig direkt till kvarten och skicka DIF till åttondelen. Salminen frälser publiken i Vida Arena när han lägger pucken i öppen kasse och Djurgårdsfansen gråter blod.

När slutsignalen ljuder i Vida Arena efter match 2 mot LHC i kvartsfinalserien och det stod klart att Växjö hade underläget 0-2 i matcher kände nog inte bara jag att vi gick emot en riktig skitsäsong trots allt. Det skulle ta slut alldeles för jäkla tidigt. När Hennessy sen i match 3 sätter en huvudtackling på Sebastian Karlsson och helt rätt plockas av banan så gick luften ur mig, måste jag erkänna. Det var liksom det sista som behövdes för att LHC skulle slå ner de sista spikarna i kistan.

Växjö Lakers däremot hade helt andra funderingar. Och när Hallam står i intervjun i periodpausen, efter att Växjö dödat 5 minuters boxplay, och säger att det är sånt här som kan vända en hel matchserie, så tändes ett litet ljus. Och detta var de första underbara tonerna i början av Vivaldis La Primavera som nådde oss. Efter det gjorde Gynge 2-1 och strax därefter Peppe Lundh 3-1 och matchen kunde vinnas, helt rättvist med 3-2. Och precis som Hallam påpekade så vändes hela matchserien här. Växjö vinner fyra raka matcher och tar sig vidare till semifinal för tredje året i rad. Fem säsonger i SHL har så här långt genererat tre semifinaler. Det är stort!

Semifinalen mot Skellefteå måste gå till historien som en av de mest dramatiska och ja, sjukaste matchserierna någonsin. Ett drama, en rysare, som jag inte ens tror Stephen King kan göra bättre. Och det som kanske mest sticker ut i den här matchserien är Växjö vägran att lägga sig ner och dö. Uträknade flera gånger om reser man sig på 9. Minnesvärt är Kiiskinens kvittering i match 6 när Skellefteå är 1 ynka sekund från SM final. Och sen avgör Fröberg i OT och tvingar fram en game 7. En game 7 som även den måste gå till historien som helt sjuk. Underläge igen med 2-1 och 34 sekunder kvar när Salminen kvitterar och tar game 7 till OT.

En OT där till slut Erik Forssell avgör för Skellefteå efter att Växjö var några puckstudsar ifrån SM final i ett 4 minuter långt PP inledningsvis i PP. En säsong var slut, en säsong jag åter aldrig kommer att glömma. Växjö Lakers har gett mig otroligt många sådana säsonger genom åren, oförglömliga!

Även om Sam Hallam tog SM guld förra säsongen så tror jag den här säsongen ändå blev hans stora genombrott som coach. Förra säsongen hade han ett lag som var bättre, lite mer ett självspelande piano. Den här säsongen ställdes han inför större utmaningar. Och i slutspelet visar han vilken skicklig matchcoach han faktiskt är. Han fick ihop gruppen tillsammans med Fredrik Hellgren, Nicklas Rahm och Andreas Andersson i den elfte timmen. En coach som hyllas i hela Sverige efter uttåget. Och han hyllas med rätta.

Jag Patrik Andersson, Sjöaguden, vill tacka alla läsare som hängt med under säsongen. Nu kör vi SM final och silly season, och rätt var det är så har vi en ny spännande säsong framför oss. Trots att jag kommer fortsätta skriva så vill jag önska er alla en härlig vår, en skön sommar och en härlig semester.

 

Tröttsamma storstadsjournalister

Sitter och är irriterad över alla dessa tröttsamma storstadsjournalister som oftast skriver och uttalar sig på bl.a Twitter utan att tänka till någon gång extra.

Vi såg en fantastiskt underhållande sista HA final igår mellan AIK – Tingsryd. Och detta är ju ändå lite unikt när det gäller hockey, i alla fall i jämförelse med fotbollen. Denna spänning på plats när allt ställs på sin yttersta spets… nästa mål vinner, nästa mål och vi har en mästare. Det blev AIK som hade det där lilla extra flytet och de sista marginalerna på sin sida, och Hovet exploderade i eufori. Andra begraver sina ansikten i händerna och har svårt att förstå att det helt plötsligt tog slut utan att dom fick jubla. Det här är det fantastiska med svensk hockey, spänningen som vi får uppleva på vårkanten.

Därför blir jag irriterad när storstadsjournalisterna direkt efter finalen ifrågasätter varför AIK nu måste spela ytterligare en serie för att kunna gå upp. Ja mina vänner, så är upplägget, det är förutsättningarna. Har ni missat det? Hade ni gråtit över det även om TAIF hade vunnit igår. Ursäkta om jag ställer mig en aning tveksam till det. Visst hade man kunnat skippa Meca Hockey Race och HA finalen och direkt ställt AIK mot KHK och Tingsryd mot Modo. Dessa två lag hade garanterat tackat ja till den inviten. Men om AIK nästa år skulle missa topp 2, skulle man gilla läget då, att säsongen tog slut i början av mars bara målskillnad från andra platsen? Tror inte det. Upplägget har ju säkert med ekonomi att göra, men även ett sätt att göra en liga levande ända fram till sista omgången, och sen involvera fler lag i ett slutspel.

Eller dessa journalister kanske verkligen gillar fotbollens upplägg?  AIK gick direkt upp för att dom vann HA, TAIF kvalar mot Modo. Skellefteå vann ligan och är svenska mästare, något vi redan vetat i några omgångar. Hockeysäsongen slut i början på mars och alla storstadsjournalister är nöjda, nu slapp vi ju all dramatik. Det blir inte mycket att skriva om.

Upplägget går säkert att förbättra men grunden gillar jag skarpt, och det är därför jag gillar hockey och håller mig borta från fotboll. Det ska vara riktigt jäkla tufft att ta sig upp i SHL, det tycker jag. På så sätt får vi en riktigt bra första liga. Slutligen mitt tips till dessa journalister: Ta debatten när upplägget presenteras, inte nu bara för att AIK lyckades vinna HA finalen i OT i den 5:e och avgörande matchen mot Tingsryd.

Tack för mig…… hej!

 

Växjö vill ha revansch på Skellefteå

Växjö vill ha revansch på Skellefteå från senast lagen möttes i en matchserie. En stolpträff och pucken dansar på mållinjen bakom Skellefteås kanadensiska målvakt Sean Gauthier bara sekunder efter avgör SAIK.

Det är vintern 2004, närmare bestämt februari och Växjö Lakers har precis avslutat sin första ordinarie säsong i Hockeyallsvenskan. Sjua slutar man i grundserien i Allsvenskan södra och fick efter jul fortsätta i den s.k Allsvenskan södra vår. Den 25 februari avslutade man fortsättningsserien med bortamatch mot Örebro som besegrades med hela 0-8. Själv satt jag den onsdagkvällen i Sunnerbohov och tittade på matchen Troja – Rögle i samma fortsättningsserie. Och jag var där för att heja fram Troja då Rögle och Växjö inför sista omgången låg på samma poäng, men Växjö hade bättre målskillnad. Samtidigt hade Troja chansen vid seger, om samtidigt Halmstad förlorade sin hemmamatch mot Mörrum, att undvika negativt kval. Nu vann Hlamstad dock med 3-1, samma siffror som Rögle vann med i Sunnerbohov och tabellen blev oförändrad. Växjö slutade tvåa efter Nybro och var klara för Play off till Kvalserien.

De fyra lagen som kom från vårserierna (norra och södra) fick möta lag 3-6 från det som då hette Superallsvenskan, som var en sammanslagning av de fyra bästa lagen från södra respektive norra allsvenskan som spelades innan jul. Mora IK och Hammarby IF blev etta respektive tvåa i Superallsvenskan och var klara för kvalserien. Och dom som fortsättningslagen skulle lottas mot var Skellefteå AIK, Sundsvall Hockey, AIK och Bofors IK. Växjö lottades mot Sundsvall i Play off 1 och fick då börja hemma eftersom Superallsvenska lagen hade fördel av hemmaplan i en tredje avgörande.

Den 2 mars 2004 pressade sig 3877 personer in i gamla Lakerdome. Det blev en otroligt tight match där vi fick se totalt tre mål och samtliga kom i den andra perioden. Efter att Mikael Romö hade kvitterat för Sundsvall steg den notoriske avgöraren Christian Jacobsson fram precis på klockslaget 10.00, och gjorde matchens sista och gav Växjö ledningen med 1-0 i matcher. En måstematch för att kunna ta sig vidare kändes det som. Två dagar senare var det returmöte uppe i Gärdehov i Sundsvall. Efter dryga 10 minuters spel är det Sundsvall som tar ledningen med 1-0 genom Niklas Zetterström. Men kvitteringen kommer bara fyra minuter senare av Mikael Bjerdahl. Den andra perioden hinner knappt börja innan Sundsvall får en utvisning som Växjö utnyttjar genom Jarno Pikkarainen. Och samma Pikkarainen är framme i slutminuterna av perioden och utökar Växjös ledning till 1-3. Pga av en massa utvisningar i tredje perioden äter sig Sundsvall ikapp och kan redan efter knappa tio minuter av perioden kvittera till 3-3. Matchen går till sudden och där blir det Växjö som får jubla till sist i alla fall när Jarno Pikkarainen med sitt tredje mål avgör matchen och matchserien och skickar Växjö till play off 2.

Piteå hade överraskat i första matchen mot Skellefteå hemma och vunnit i sudden med 2-1. Men hemma i Skellefteå blev det annat ljud i skällan när Skellefteå gjorde 9-2 på Piteå på de två sista matcherna. Detta innebar att Skellefteå och Växjö skulle ställas mot varandra i en avgörande matchserie för avancemang till kvalserien 2004. Och den 10 mars kom Västerbottens stolthet till Lakerdome som var fyllt till bristningsgränsen, exakt 4000 åskådare och det kokade. Och det blev en otroligt tight match där första målet inte kom förrän i den 15:e minuten av andra perioden då Johan Ramstedt gav Skellefteå ledningen med 0-1. Match fortskred en bra bit in i den tredje perioden och publiken började inse att det var på väg att rinna oss ur händerna. Men då stannade helt plötsligt klockan på 11.20 och Lakerdome exploderade när Morgan Grahns slängde in kvitteringen och tog match 1 till sudden. Och 4.43 in i sudden blir det nuvarande Alvestatränaren Peter Andersson som avgör och ger Växjö en 1-0 ledning även i play off 2. Fredrik Jensen storspelade i Växjös kasse och tog 29 av Skellefteås 30 skott.

En vilodag och den 12 mars var det dags för Växjö att skrinna in i Skellefteå Kraft Arena inför 4530 hockeytokiga västerbottningar. Och vilken match vi fick bevittna. Och som Växjösupporter satte man i stort sätt allt i halsen när Mathias Nilimaa sätter 1-0 för SAIK redan efter 28 sekunder. Och det tog nog Växjö en period och en massa utvisningar för att hämta sig från den starten. För efter 6 minuter av den andra perioden kvitterar Tomas Lundström till 1-1 och hoppet levde, och en del nöp sig nog i armen. Efter den kvitteringen blir det en stökig period med mycket känslor och utvisningar och i slutet av perioden åker Mathias Nilimaa ut på ett matchstraff och Växjö får en gyllne chans i spel 5 mot 4 i 5 minuter. Men man lyckas tyvärr inte utnyttja detta läge och 1-1 resultatet står sig länge och väl. Och då i den 17:e minuten går ridån ner när  Johan Ramstedt ger SAIK 2-1. Och när Shjon Podein åker på en tvåa charging med drygt 2 minuter kvar var uppgivelsen total. Men med 44 sekunder kvar och en man kort på banan händer det jag aldrig kommer glömma. Tomas Lundström gör 2-2 i shorthanded (SH är Lakers bäst på;)) och hoppet lever. Sudden väntar igen och spänningen är total.

Några minuter in i sudden får Lakers in pucken på mål, en puck som Sean Gauthier i SAIK kassen har stora problem med. Pucken tar i stolpen och ramlar ner bakom Gauthier, och pucken ligger fri på mållinjen men Växjö lyckas inte få in den. Skellefteåpubliken skriker, och det är nog fasen det som gör att pucken stannar på fel sida mållinjen. I nästa spelsekvens vänder istället Skellefteå i en kontring och ingen mindre än Jimmie Eriksson avgör för Skellefteå 5.53 in i sudden. Precis innan hade Växjö Lakers varit några millimeter från att ta sig till kvalserien efter sin första säsong i allsvenskan. Dagen efter spelades den tredje och avgörande matchen och det var soppatorsk hos Växjölaget och Skellefteå kunde vinna komfortabelt med 5-1 och avancera till kvalserien. Skellefteå klarade sig dock inte upp den gången utan fick vänta 2 år till. Växjö i sin tur fick vänta 4 år till innan man för första gången fick spela kvalserien.

Vad hade man tänkt om någon kommit fram efter matchserien mellan Skellefteå och Växjö den gången med en kristallkula och sagt att om 11 vårar kommer dessa två att mötas igen och då handlar det om vem som ska bli svensk mästare. Ja, man hade skrattat gott och sen tagit en öl och drömt sig iväg. Sen vaknar man upp genomsvett 2015 och inser, DET ÄR SANT. På söndag möts dom igen i SM-FINAL. Och när man nu tänker tillbaka på den där veckan i Mars 2004 så är det nästan att man behöver nypa sig lite i armen.

 

35 år senare är det sonens tur

Säsongen 1979/1980 tillhörde Mikael Johansson Frölundas SM finallag mot Brynäs. Nu, 35 år senare är det sonens tur att få gå ut och spela en SM final i ishockey. Han gör det dock inte för Frölunda utan för Växjö Lakers.

Under stora delar av 70 och 80-tal var det bara 4 lag som gick till slutspel. Och säsongen 79/80 var det 10 lag i elitserien, och ligan vanns då av Leksands IF före Björklöven, Frölunda och Brynäs. I semifinalspelet ställdes Frölunda mot Björklöven och Brynäs mot ärkerivalen Leksand. Matcherna i semifinalspelet på den tiden spelades i bästa av 3 matcher. Brynäs som slutade på sista slutspelsplatsen, bara en poäng före AIK fullständigt pulvriserade rivalen från Leksand med 2-0 i matcher (9-4, 8-2) medan Frölunda fick en betydligt jobbigare resa i sin match mot Umeålaget Björklöven. Björklöven vann sin match hemma med 4-3 och i i returen var det Frölunda som drog det längsta strået när man vann med 3-2. Bägge dessa matcher avgjordes i sudden. I den avgörande matchen som spelades den 27 mars 1980 kunde Frölunda vinna ganska komfortabelt med 4-0 och var klara för final mot Brynäs i bäst av 5 matcher.

I finalspelet blev det så jämt det bara ska vara i en SM final. Det gick till fem matcher då båda lagen vann sina respektive hemmamatcher. Frölunda hade en jättechans i match 3 uppe i Gävle då man 4-4 vid full tid och avgörandet skulle komma i sudden. Dock kunde Brynäs avgöra och till slut blev det en avgörande match på neutral plan som avgjordes den 10 april 1980 på Hovet i Stockholm. Brynäs blev Svenska Mästare efter att man vunnit den femte och avgörande matchen med minsta möjliga marginal, 2-1. Tyvärr blev det ingen speltid för Micke i finalen, men han var på plats på Hovets läktare.

Personligen träffade jag Micke Johansson för första gången för någon säsong sedan av en ren tillfällighet då jag fick ett SMS från min gamla chef som sa att han var på plats. I pausen tog jag mig bort till sektion B för att snacka lite. Han hade en kompis med sig som han presenterade som Mikael Johansson, Alex pappa. En otroligt trevlig herre som jag sedan dess har haft en del kontakter med främst över social medier, men vi har även träffats ett antal gånger sedan dess i Vida Arena. det måste vara en fantastisk känsla att nu, 35 år senare bevittna hur ens egna son får ta sig an en SM final i ishockey. När jag gjorde min research om finalen 79/80 så besökte jag även Frölundas historiksida och kunde då konstatera att Micke Johansson hade nr 17 på sin tröja i Frölunda. På söndag skrinnar sonen, Alexander Johansson ut på isen i Skellefteå Kraft Arena för att spela SM final, med nr 17 på ryggen. Alex som fanns i Rögles lag säsongen 10/11 när Växjö förkrossande vann kvalserien till SHL. Inför Växjös andra säsong i SHL värvades Gislavedssonen in, och idag tillhör han tillsammans med en annan Gislavedsson, Erik Josefsson hjärtat i laget. Två smålänningar som går ut varje kväll och klä på sig blåställen och kör. Så är det några i det där laget som jag verkligen unna denna finalplats så är det just Alex och Josen.

När jag pratar med Micke berättar han att Ove Karlsson gjorde 2-0 till Frölunda i den avgörande matchen men Ljungbydomaren Lasse Henriksson dömde bort det och Brynäs vände och vann. Typiskt, det har aldrig gått att lita på Ljungbydomare ;). Det blev ändå ett SM silver till Mikael Johansson den där våren, men han poängtera att det är skönt nu att Alex och Lakers tar Guld. Hoppas innerligt att du har rätt Micke.