Det handlar bara om inställning

När det gäller Växjö Lakers den här säsongen så handlar allt om inställning. Däremot vet jag inte varför. Det känns som att man misslyckat någonstans. Men med vad?

Efter kvällens match hemma mot Frölunda är jag ganska övertygad om var problemet för det här laget ligger. Det känns faktiskt som man misslyckats med en del saker med just den här gruppen, och vad det beror på vet jag inte. Men jag kan gissa. Beror det kanske på att vi har mer unga spelare i laget nu än vad vi haft tidigare. Är det så att vår ledarstab kanske är för vana vid spelare med mycket rutin som vet vad som krävs varje dag när man går till jobbet?

Jag vet inte som sagt, jag bara ordbajsar nu. Men det är intressant ändå att leta efter en anledning till varför det här laget utstrålar så mycket lättja i mellan åt. Jag tycker faktiskt dagens match är ett väldigt tydligt exempel på hur inställningen varierar väldigt mycket i det här laget. Andra perioden är faktiskt så illa att det blir lite genant faktiskt. Man är totalt utspelade faktiskt och det har inte med, som en del säger att lagets kvalitéer inte räcker till. Visst saknas kompetens, men så mycket sämre än Frölunda är vi inte så att vi blir totalt ägda under en hel period.

Sen ser vi i tredje när man lyfter ut sin kunskap på banan igen vilken skillnad det blir. Vi hämtar ju faktiskt ikapp ett 3-0 underläge mot ett försvarsstarkt Frölunda på ungefär en halv period. Det är inte många som klarar en sådan bedrift. När väl upphämtningen är fullbordad så smyger det sig in lite lättja i spelet igen och man lämnar över takt pinnen lite grann igen. Även om man direkt efter målet har en del chanser att t.o.m avgöra så går man ändå ner sig igen och tappar intensiteten. Med lite tur ror vi hem en delad poäng och får trots den dåliga kvällen en chans att ändå vinna och ta en bonuspinne.

Detta borde ju ge laget energi. Men det blir tvärtom. Vi är totalt borta i sudden, vi har åter igen inte en chans. Vi får låna pucken en gång och då kommer Shinnimin fri och missar. Det är nästan enda puckkontakten vi har under den tid förlängningen pågår. Det är fullständigt logiskt och 100% rättvist att Moverare får avgöra för Frölunda till slut. Och man ställer ju sig frågan direkt, VARFÖR BLIR DET SÅ? Inställningen. Utan tvekan inställningen, igen. Det stod skrivet över hela laget i förlängningen hur nöjda dom var med upphämtningen. Det här kommer inte att hålla i ett slutspel, och jag hoppas att både Hallam och Evertsson inser detta. Man behöver påfyllning i truppen för att öka på konkurrensen och sätta press på spelare.

Vad tror jag då om fortsättningen och ev. invärvningar? Tydligt är att det trots allt finns spelare på marknaden. I Frölunda spelade Brandon Gormley sin första match för Frölunda ikväll. Och Luleå har plockat in Jason Garrison med över 550 NHL matcher på sitt CV. Så visst finns det spelare där ute att fylla på med. Hur resonerar Evertsson och Hallam just nu. Ja, antingen så har man ambition att vara med och slåss om LeMat även i år och då tror jag det finns en strategi klar gällande spelare att fylla på med. Eller så har man helt kort och gott bestämt sig för att det här laget får chansen att köra så långt det går, därför att man anser att man är tillräckligt bra för att ta sig till slutspel.

Visst är det tråkigt för oss fans om det är det sista alternativet som gäller. Vi vill ju alltid att vi ska vara slagkraftiga och tillräckligt bra för att kunna utmana hela tiden, varje säsong. Vi har ett väldigt bra lag i år, och det har jag sagt innan också, men jag anser att det saknas vissa detaljer som gör att vi är instabila. Och detta med inställningen är inget bra alls. Att ett lag kan gå ut på sin hemmaplan i en andra period som idag och agera på det sättet är ett stort problem.

En ny skitvecka står för dörren vilket innebär att det inte är match igen förrän nästa lördag. Vidrigt tråkigt schema det här. Gör om, gör rätt.

Ordet ”intetsägande” speglar säsongen

Jag tycker intensitet och allt är borta, inte bara från Växjö Lakers som lag utan från hela SHL som liga den här säsongen. Allt känns så vansinnigt intetsägande på nått sätt. Jag ska försöka förklara vad jag menar, för nu tror ni väl man har druckit något starkare!

Om vi börjar med laget så tycker jag kvällens match mot Skellefteå är väldigt signifikativt för hela den här säsongen så här långt. I grunden har man ett väldigt stort spel i sig, vilket kommer fram väldigt ofta den här kvällen i västerbotten. Man är, sett över 60 minuter bättre än Skellefteå, sett enbart till spelet. Det är egentligen bara under vissa sekvenser i matchen, bl.a i början då man tar några riktigt dumma utvisningar. Och just utvisningarna blev ju helt avgörande denna kväll.

1-0 kom inte i powerplay för hemmalaget, men ändå i kölvattnet till den utvisningen. Och 2-0 kommer i just PP. Bortse vi från detta och några mindre sekvenser i matchen är vi bättre än hemmalaget. Men trots att vi spelar bra så är det väldigt intetsägande stora delar av matchen. Vi har flera lägen där våra spelare får stå precis som Holloway gjorde för Skellefteå vid 2-0 målet, och sikta. Skillnaden är att Holloway ser nät och sätter den där. Lakers spelare verkar bara se en enda stor Mantas Armalis, och skotten sitter i magen eller bröstplattan som om killen hade någon typ av gummimagnet innanför tröjan.

Missar man Armalis så missar man oftast hela målet. Man gör väldigt mycket bra där ute, ändå sitter jag med känslan att ”gud, varför händer det ingenting”. Jag är av den bestämda uppfattningen att vi definitivt har spelet för att åter ta det hela vägen. Men det fattas nått. Och det som fattas är den där yppersta spetsen, som tar det där viktiga ansvaret och alltid levererar. Som är så där sanslöst självsäkra när det gäller att hitta nätet. Vi har INGEN sån i år. Förra säsongen hade vi flera stycken. Pettersson, Rosén, Calof m.fl. Vi har LAGET bakom dessa med ett spel som håller yttersta klass. Frågan är om Evertsson har möjlighet att knyta upp en, gärna två sådana innan fönstret stänger. Rent ekonomiskt JA, men jag tror inte marknaden kan frambringa den typen av spelare.

Men vad menar jag med att SHL är intetsägande? Jo, det är inte av samma anledning som någon expertkommentator uttalat, att ligan är sämre. Det sa man i fjol också, och att Elias Pettersson kunde dominera som han gjorde var ett tydligt tecken på det. Det betyder nog då att även NHL är sämre den här säsongen….! Nä, jag vill nog snarare peka på schemat den här säsongen. Känns som man från SHL:s sida vill ge de personer som ibland dyker upp i sociala medier och menar på att det spelas för mycket och för ofta. Att man skulle ha mindre antal lag eller omgångar. Jag tycker på nått sätt att dom den här säsongen blivit hörda på sätt och vis.

Trots att vi inte har mer uppehåll än vanligt för landslagsspel, så har det varit väldigt segt den här säsongen. Väldigt långt mellan matcherna under långa perioder tycker jag. Jag tycker personligen att detta är bedrövligt tråkigt och har faktiskt gjort att mitt intresse svalnat lite faktiskt just den här säsongen. Inte på så sätt att jag inte går på matcherna eller kan tänka mig missa någon match. Men det känns tråkigare. Det blir inget flyt. Jag skulle egentligen vilja ha spel tisdag-torsdag-lördag varje vecka, men det går ju givetvis inte för lagen behöver ju givetvis vila i mellanåt. Men den här säsongen känns faktiskt som en enda stor och lång vila.

Tittar vi just nu så var det match förra lördagen, sen ledigt till torsdagen och så match lördag. Sedan ledigt igen till idag, och så spel på lördag. Sen uppehåll i en hel vecka igen. Sen blir det intensivt i en vecka för att sedan gå på uppehåll igen i en och en halv vecka. Det är kanske ingen som håller med mig här, men jag dör nästan av tristess faktiskt. Intresset är lägre än det varit någon gång under Lakers 22 år som förening, och i mitt tycke den absolut, utan konkurrens, tråkigaste SHL säsongen så här långt.

Hovet blir ibland en parodi

Var det Gävle, Karlstad eller Stockholm Växjö Lakers besökte den här omgången. Frågan är relevant, därför att bortamöstret håller i sig och det ser likadant ut i slutet av varenda bortamatch. Nej, det var faktiskt Hovet denna afton, och det märktes också på många sätt.

Jag måste spy lite galla denna afton på både Växjö Lakers, domare och Djurgårdspubliken på Hovet. Många i Sverige, både supportrar och hockeyexperter verkar ju dyrka den här arenan och dess publik. Visst kan det ibland bli ett härligt ös i denna gamla klassiska arena. Men i mitt tycke så lämnar faktiskt Djurgårdspubliken ganska mycket över att önska. Jag vet inte om man faktiskt är så extremt synkade som publik eller om det saknas så enormt mycket hockeykunskap i huvudstaden. Det här får jag fan för men det skiter jag i. För i min värld så blir det parodi på sporten ishockey när man gormar och skriker så fort en Djurgårdsspelare är i en närkamp. Det spelar ingen roll om det är regelvidrigt eller väl timad tackling, man skriker oavsett efter utvisningar.

Självklart ska en publik jobba för att påverka domaren i situationer där det är tydligt eller tveksamt, vuilket det INTE är i varenda situation. Med de domare vi har i dagens svenska liga så bidrar dom till denna parodi av sporten som det blir. Och då kommer vi över på nästa spyfaktor. Jag anser inte att det är kunskapen och förmågan som är en bristvara hos svenska domare, nej snarare skulle jag säga den mentala förmågan att hålla sig till den kunskap man har och dömma efter den. Och detta gäller inte bara kvällens randiga vid namn Daniel Winge och Mikael Andersson. Jag blev mäkta förvånad över den mentala bristen även hos herrarna Sjöberg och Nord i Växjös match mot Färjestad på annadagen.

Man påverkas enormt lätt av publiken som eldar igång spelare och ledare. Vi ser i matchen mot Färjestad att en domare felaktigt dömer Färjestad på en 2 minutare för puck out, som i själv verket reflekterar på en Växjöklubba. Detta veveas om och om igen på mediakuben, publiken skriker som galningar och domarna väljer en konferans. Det är blir så löjeväckande som det bara kan bli. Mig veterligen får inte domarna avgöra en puck out på mediakuben, rätta mig om jag har fel. Man säger att man diskuterar situationen? För mig är detta ganska enkelt, antingen har en domare sett reflektionen eller inte. Har man det, så tar det en sekund att påpeka detta för resten av domarna och saken är ur världen. Här står man och har ”konferans” men alla vet att man ändå gör bedömningen på mediakuben.

Idag har vi en situation där ena Davidsson brodern åker in med munnen i brorsans klubbknopp, tar sig för ansiktet och Ortega får sitta 2+2 för hög klubba. Så fort Davidsson faller ner och tar sig för ansiktet skriker Hovetpubliken som galningar och domarna drar armen. En ren chansning för att behaga hemmapubliken. För Winge kan knappast hävda att han SÅG Ortegas klubba i ansiktet på Davidsson eftersom den aldrig var där. Kort och gott en chansning pga en mental oförmåga att hålla sig till det man verkligen ser och inte till det man inte sett. Sen Cederqvists matchstraff, vad säger man. Momentet innan crosscheckas Fröberg ganska brutalt in i sargen och sen åker Cederqvist för en tackling där mottagaren tydligt är med på att det kommer smälla. Sen är det givetvis en hög klubba i slutet på Shinnimin, men en riktigt bra och mentalt stark domare visar nog klart mer känsla i en sådan situation.

Sen har vi då Växjö Lakers agerande. Ja, vad ska man säga, en gång är ingen gång, två gånger är två gånger för mycket. Fler än så börjar det bli ett mönster. Och vi har ett ganska tydligt mönster för Lakers på bortaplan. Och det är svårt att sätta fingret på var det är. En tanke som slog mig när Tobias Thermell intervjuades i tredje perioden, där han fick frågan hur man ska agera för att gå segrande ur det här. Vi måste våga gå för det. Och jag håller med Tobias, delvis, man måste våga gå, men man får inte tappa huvudet, vilket jag tycker att man gör. Vid ställningen 2-1 måste man kunna spela mer med huvudet, ligga rätt i banan, samtidigt som man måste våga gå för det när läge ges, utan att tappa huvudet.

Davidsson brödernas 2-2 mål som jag tycker är en typisk sådan situation där man på ett konstigt sätt tappar sitt försvarsspel helt. Likaså när Linus Hultqvist får komma fri på nån typ av flippass där det inte såg ut att vara något farligt. Här kan problemet ligga. Övermod och att man går för hårt framåt i slutet för att på nått sätt kompensera rädslan för att förlora. Jag vet inte, svammel kanske, men på nått sätt känner jag att det är viktigt att Hallam och hans stab försöker utvärdera vad som går snett i sista perioden på bortaplan. För det börjar bli en ganska tråkig följetång.

Sammanfattning

Djurgården IF – Växjö Lakers 4-2 (1-1, 0-0, 3-1)

Period 1.
12.01 0-1 Pontus Netterberg (Arvid Lundberg, Linus Högberg)
15.30 1-1 Jonathan Davidsson (Linus Hultström, Jakob Lilja)

Period 3.
41.53 1-2 Erik Josefsson (Pontus Netterberg, Daniel Rahimi)
48.48 2-2 Marcus Davidsson (Jonathan Davidsson, Axel Jonsson-Fjällby)
58.41 3-2 Dick Axelsson (Marcus Davidsson, Jonathan Davidsson)
59.33 4-2 Jakob Lilja (Utan ass.)

Utv: DIF 5×2, VLH 6×2 + 5+20
Skott:
32-26
Publik:
7678

Tre poäng var ändå det viktigaste

Tre poäng var ändå det viktigaste men åter igen blir man sämre ju längre matchen går. Och det verkar inte spela någon roll om man är i ledning eller ligger under, det går åt samma håll match efter match.

Matchens stora är ju givetvis Brendan Shinnimin som fortsätter att ta en massa stryk, krypa under skinnet på motståndaren och så givetvis ge sig själv ett hattrick innan höstsäsongen är över. Kul att se killen ikväll när han far runt som en ilsken bålgeting. Men om vi börjar analysera matchen så känner jag på nått vis att man fortsätter att börja på en hög nivå för att avsluta som sämst. Sam Hallam sa i periodpausen inför tredje att första var bra, vilket den var, och att man fortsatte att skapa en hel del även i andra men att hockeyn inte riktigt tilltalade honom.

Han ville att laget skulle komma ut och spela en mer gedigen hockey i den tredje. Jag hoppas verkligen inte att det dom visade är den typ av gedigna hockey som Hallam vill ha, för då blir jag orolig. Min uppfattning om den tredje perioden är att spelarna redan hade gått hem för att fira fredag och käka tacos. Över 5000 i arenan och man kan inte mobilisera tillräckligt med vilja och kraft för att ge dom valuta för pengarna hela vägen in i kaklet. Istället ser det för jävligt ut rent ut sagt.

Jag hoppas verkligen att Hallam och hans stab jobbar med utvärderingen om varför laget inte kan prestera jämnare i någon match över 60 minuter, och varför man bara blir sämre ju längre matcherna lider. Ni må tycka att jag gnäller nu fast vi tog 3 pinnar, men resultatet är inte alltid det viktigaste. Som ledare måste man kunna bortse från de och utvärdera prestationerna, och då både i delar och över 60 minuter.

Nog om det, nu lite utvärdering kring våra spelare. Och jag tar detta i två inlägg! Om vi börjar med målvakterna så måste jag nog hävda att vi i år har en tydlig första och andra målvakt. Fasth har varit otroligt bra, och har verkligen steppat upp jämfört med i fjol. Andrén däremot, som avslutade förra säsongen som mästare på ett otroligt imponerande sätt tycker jag tappat väldigt mycket av det han levererade förra under guldsäsongen. Vi ser även ikväll mot Mora ett sämre agerande vid Moras andra mål när han släpper en myra mellan benen.

På backsidan är man ganska solida och kanske det är så att det är Burström som många säger ärd en som kanske är den största besvikelsen så här långt. Men jag är nog av uppfattningen att det här är en back som jag tror kommer växa mer och mer och kommer både att vara som bäst och även leverera i slutet på säsongen när det gäller som mest. Bästa och jämnaste back så här långt enligt min uppgift är Linus Högberg som går från klarhet till klarhet. Resten tar vi imorrn.

Sammanfattning

Växjö Lakers – Mora IK 5-2 (3-1, 1-0, 1-1)

Period 1.
04.10 1-0 Brendan Shinnimin (Linus Fröberg, Linus Högberg)
05.19 2-0 Brendan Shinnimin (Dominik Bokk, Tuomas Kiiskinen)
14.09 2-1 Matej Stransky (Andrew Rowe, Spencer Abbott)
15.58 3-1 Pontus Netterberg (Daniel Rahimi, Filip Cederqvist)

Period 2.
25.07 4-1 Brendan Shinnimin (Lauri Tukonen, Joel Persson)

Period 3.
44.39 4-2 Andrew Rowe (Matej Stransky, Kevin Gagné)
47.17 5-2 Lauri Tukonen (Austin Ortega)

Utv: VLH 2×2, MIK 6×2
Skott:
46-16
Publik:
5095

Tre poäng är ett måste

Ikväll är det åter dags för spel i SHL med full omgång när mellandagshockeyn drar vidare innan vi byter år. Växjö Lakers tar emot Mora som ligger näst sist efter 27 spelade matcher. Tre poäng är ett måste, givetvis. Och det är inte lätt att spela med det trycket på axlarna.

Nils Carnbäck kommer tillbaka till Vida Arena där han varit de senaste åren och även startade den här säsongen i. Men ikväll kommer han till till sin gamla arena som motståndare med Mora IK som arbetsgivare. Ett Mora som haft det tufft, vilket samtidigt inte är någon överraskning. Mora förväntas inte hålla några höjder i den här säsongens tabell utan ska kriga för sin existens. Därför kommer man ju till Växjö utan något som helst ok över axlarna. Man kan gå ut och spela, njuta och bara låta all press ligga på hemmalaget.

Som tur är har Lakers varit näst intill omutbara i hemmaborgen, vilket känns lite tryggt i alla fall inför kvällens drabbning. Samtidigt är det oroväckande och olustigt att se årets lags oförmåga att hålla uppe den höga kompetens man ändå besitter. Så även om man spelat bra hemma, så finns det en befogad oroskänsla inför kvällen.

Jag tänkte att efter kvällens match göra lite spelarutvärderingar så här långt in i säsongen. Mina personliga tankar kring varje enskild spelare. Har dom levt upp till vad vi förväntat oss, eller finns det besvikelser? Häng med. Jag fortsätter givetvis mitt stående gnäll på twitter om domare och andra yttre påverkande faktorer. :D När man förlorat en match är det inte lämpligt att klaga på domarnas insatser i det här landet, då blir man antingen hånad, utskrattad eller utskälld. Därför är det fantastiskt roligt att ändå göra det!! ;)

Kl 19.00 släpps pucken i samtliga arenor och så även i Vida Arena. Den matchen sänds dessutom i Cmore Live 3 med start kl 18.50.

En säsong som inte verkar vilja ta fart

Dags att ta tag i skrivandet lite igen. Man kommer in i delar av livet där andra saker måste prioriteras. Nytt jobb som tagit väldigt mycket tid, samtidigt som man har andra uppdrag också. Men nu gör jag ett försök att sakta komma igång med skrivandet igen.

Den här säsongen är nog en av de konstigare så här långt om man har Växjö Lakers närmast hjärtat. Det känns som det är en säsong som inte riktigt vill ta fart. Mycket skador tillsammans med ett spel som är väldigt mycket vin ömsom vatten, så har vi ett lag som man har svårt att sätta fingret på. Man vet inte riktigt var man har dom. Ibland får jag den där härliga känslan att det här laget besitter så mycket hockey att dom mycket väl kan ta sig hela vägen. Men sen grusas den insikten, och känslan blir att det saknas så otroligt mycket istället. Bortaspelet tex, verkar ha hamnat i nått typ av ekorrehjul. Med nästan samma matchbild och resultat varenda gång.

Första perioden ser oftast väldigt bra ut. Främst försvarsspelet är riktigt bra i den första perioden på bortaplan. Vi kan ta de två senaste drabbningarna där Brynäs stod för motståndet i Gävle i fredags. I den första perioden släppte man till 3 skott bakåt. Man hade 1-1 efter den första ronden efter en kvittering av Horák ganska snabbt efter Brynäs ledningsmål. Man kommer ut helt förändrade i den andra och släpper till ledningspucken redan efter 50 sekunders spel. Man släpper till 9 skott och mäktar bara med 2 själva. Den stora skillnaden mellan Brynäs matchen och många andra matcher är att vi aldrig hade ledningen i denna match.

För tittar vi på många andra bortamatcher så har vi börjat bra och haft rejäla ledningar och sen tappat konceptet helt. Senast vi var i Karlstad så hade vi en ledning med 3-1 inför sista i en match där vi spelat två riktigt bra perioder för att i tredje rasa ihop som ett korthus, förlorar skotten med 12-1 efter att ha vunnit perioden innan med hela 15-3. Sen tappar vi även bonuspinnen i den matchen när vi förlorar i sudden redan efter 38 sekunder. Igår var vi i Karlstad igen och gjorde en första period som var riktigt bra, framför allt försvarsmässigt. Vinner skotten med 12-1 och leder i underkant med 1-0 efter mål av Brendan Shinnimin efter dryga 3 minuter.

Det jag var mest imponerad av var faktiskt försvarsspelet. Färjestad tilläts att äga puck i offensiv zon men fick inte en chans att ta sig in på insidan. Man snurrade som bin ute i hörnorna och fick inte igenom några skott alls. Sen kommer andra perioden och man undrar på nått sätt vad som hänt under 18 minuter i omklädningsrummet…… igen? Att vi leder med 2-1 inför tredje ska i ärlighetens namn tillskrivas först och främst Viktor Fasth som var riktigt bra, sen en kontring från Liam reddox som bombar in en riktig kanon i bortre krysset. För övrigt är perioden en enda lång pina. Färjestad har lika mycket puck som i första, med skillnaden att nu kommer dom med lätthet in på kassen i våg efter våg. 12-1 i första förvandlas till 19-7 i den andra perioden.

I den tredje perioden sen så händer det som vi så här långt den här säsongen sett som en följetång. Färjestad kvitterar i mitten av perioden och kan sedan avgöra i slutet. Lakers krigar för att få in kvitteringen, men det vill sig inte alls den här säsongen när det gäller att vända tillbaka matcher i slutet som man gjorde förra säsongen. Lakers har haft stora svårigheter att upprätthålla en jämn och bra nivå i matcherna. Det är mer som bungyjump faktiskt. Och det står ju ganska klart och tydligt att det saknas något eller några ingredienser i det här laget. Man har ett väldigt bra grundspel, men man har svårt att hålla fast vid det. Den korttids kontrakterade Lauri Tukonen har inte satt sig själv på kartan direkt heller. Ibland undrar jag om han är med?

Jag tror faktiskt att Hallam och hans stab har ett tufft jobb framför sig. Visst har det blivit bättre jämfört med inledningen, men det är ju inget spel som håller för större utmaningar, och om man har minsta tanke på att försöka försvara sitt guld. Jag tror det är oundvikligt att man måste få hjälp av Evertsson och Patrik Halls trollspö för att hitta tillägg till den här truppen som gör skillnad. Det finns några spelare som helt klart inte håller för spel i SHL….än. Ny match på fredag när Mora kommer på besök. Här är 3 poäng ett måste.

Både viljelöst och uddlöst

Vet inte riktigt vad jag ska säga om det här laget men matchen mot Rögle är både viljelöst och uddlöst. Vi skulle värna om den fina defensiven, då släpper vi 6 kassar? Läs mer

Nu går det inte att luta sig tillbaka mer

Nu går det inte att luta sig tillbaka mer och hoppas på statistiken. I inledningen av säsongen hade vi skäl att göra det. Det tåget har gått nu. Prestationerna blir sämre.
Läs mer

Tre mål på tre matcher håller inte

Matchen mot Cardiff i CHL hemma och dagens drabbning i Malmö Arena gör att jag börjar vackla en aning. Tre mål på tre matcher håller inte tex om vi ser till de senaste tre SHL matcherna. Läs mer

Tre friska trots fortsatt måltorka

Idrott är konstigt ibland. Logik existerar knappt. Mot Frölunda i afton blev det tre friska trots fortsatt måltorka när vi lyckades vinna med 1-0. Att det ska vara så svårt att få in puckj….ln, var en återkommande kommentar. Läs mer