Tankar och reflektioner inför kvällen

/2 Kommentarer/i , /av

Jag satt under torsdagskvällen på ett hotell utanför Lettlands huvudstad Riga och tittade på Växjö Lakers match mot IK Oskarshamn. Och det finns ju en hel del att skriva om faktiskt. Och jag tänkte dela upp detta blogginlägg i två delar. Den första delen kommer jag ta en del kring laget, om matchen i torsdags och kvällens drabbning mot LHC. Den andra delen tänker jag lägga på Oskar Nilsson och Brendan Shinnimin.

Jag var i grunden inte jätteorolig inför matchen mot IKO. Mest pga av att jag vet att vi har ett betydligt bättre lag i grunden, som också visat hur bra dom kan spela när axlarna är nere och man bara kör. Samtidigt fanns en viss oro om vissa delar, som tex boxplay och hur laget agerat den andra halvan av matcherna. Bortsett från matchen mot Skellefteå som var dålig rakt igenom. Och fram till matchstraffet på Shinnimin så spelar vi riktigt bra tycker jag. Fortfarande har vi svårt att få betalt för det som vi trots allt skapar. Med en lite bättre utdelning och utan en Pettersson-Wentzel som står på huvudet tror jag den matchen hade kunnat varit avgjord betydligt tidigare.

Man trycker ner gästerna brutalt gång på gång och så länge vi spelar med ett högt pucktempo från bakplan med precisa passningar och intensiv skridskoåkning så hänger inte Oskarshamn med alls. De gånger dom skapar någonting är vi när vi sträcker ut handen till dom och säger varsågod. Och är vi bara lite uppmärksamma och tittar tillbaka så ser vi att de mål och det som gästerna skapade denna kväll var sådant som Lakers bjöd på genom dåligt agerande. Upphovet till de flesta av IKO:s chanser och längre anfall är att vi trots 100% kontroll över pucken börjar skvätta puckar som vi i hockey brukar säga. Man blir naiva och övermodiga och spelar pucken på ytor där inga medspelare finns.

Här hoppas jag Hallam med sitt ledarteam är tydliga, för detta har varit genomgående för hela säsongen så här långt. Och när motståndaren ser detta lite mer naiva spel från Lakers så trycker man givetvis upp med hela laget, Lakers hamnar på hälarna och motståndaren börjar skapa chanser från ingenstans. Jag tror att de kontrollerade anfallen från egen zon ner till offensiv zon med bibehållet puckinnehav som Oskarshamn hade denna kväll kan räknas på en hand. Ofta vann man puck av hemmalagetredan i offensiv zon, som tex när man från ingenstans reducerar till 2-1. Exakt en sådan situation där Lakers backar har pucken och ska spela sig ur, blir av med den och IKO tar hand om den, slår ett pass och skott i mål. Detta måste bort. Vi kan inte bjuda på mer mål nu. Låt motståndaren själv skapa sina möjligheter. dom ska inte ha hjälp från oss.

Den andra stora grejen just nu, med stukat självförtroende efter 4 raka innan Oskarshamnmatchen, så måste man, som jag ser det börja jobba rent mentalt med det här laget. Agerandet i slutet av matchen i torsdags är kontentan av ett brustet självförtroende. Detta måste man komma till rätta med. Tex varför agerar Bodie som han gör när IKO gör 3-2. Åter igen bjuder vi på mål, denna gång i eget PP. Hade detta varit i första eller andra perioden hade garanterat Bodie tagit den fysiska matchen med Kelleher, täckt puck och spelat enkelt. Nu kastar han sig av någon okänd anledning och ska vifta undan pucken liggande. Och kanske är det så att Hallam måste börja agera mer coach nu inledningsvis. Kolla vilka spelare som har rädsla i ögonen i slutet av matcherna. Vilka VILL ha puck där ute och vilka åker och gömmer sig. Dom som är rädda och åker och gömmer sig ska inte spela i slutet. De kyliga, opåverkade ska ta den rollen. Och dom finns garanterat. Aktiv coaching tack.

Ikväll blir det två lag med sämre självförtroende som möts i SAAB Arena. Och jag tror det är enkelt. De som håller huvudet kallast och kan hålla sig mest till game plan vinner. Ner med axlarna och kör. Våga vinna!!

Oscar Nilsson & Brendan Shinnimin

Först och främst vill jag säga att det vi ser hända i matchen i torsdags är jobbigt och något som INGEN önskar. Med det sagt vill jag säga att jag nog aldrig blir klok på hur detta hockeylandet fungerar. Vi har duktiga experter med enorma mängder erfarenhet av sporten, men som tyvärr får jag säga har blivit alldeles för kommersiella. Dessutom är dom av någon anledning sällan ense om saker. Och här blir jag mest förvånad med tanke på deras erfarenheter inom sporten. Då borde dom ha en gemensam grund kring sporten ishockey. Men för dom  handlar det väldigt mycket idag om att få klick och folk som läser och engagerar sig i deras åsikter. Skulle dom hålla med varandra blir debatten för enkelriktad. Därför ser vi en del experter som pratar emot andra om saker som man blir väldigt förvånad över.

När det gäller tacklingen på Oskar Nilsson i torsdags så är det BARA olyckligt, väldigt olyckligt. Därför blev jag enormt förvånad över Oskars egna inlägg i intervjun som han gjorde från sjuksängen på Växjö Lassarett. Det enda han lägger på sig själv är irritationen på sig själv att han missar Shinnimin. Förutom det lägger han allt ansvar på Shinnimin. Åter igen blir jag förvånad över hockeyfamiljen. Oscar säger bl.a att man inför säsongen kommit överens om att man bara ska tackla för att vinna puck…….???? Rätta mig här om jag har fel. Men är det inte så att man får bara tackla puckförande spelare? Tacklar man icke puckförande spelare är det minst en interferens, eller? Och om du tacklar en puckförande spelare så förutsätter jag att det ALLTID är för att vinna fördel och puck, eller?

Nu säger Oskar även att han redan hade spelat iväg pucken när Shinnimin tacklar honom….?? Nej, det där är ju inte rätt. Oskar Nilsson går över på en skridsko och skickar pucken i samma stund som tacklingen kommer. Så frågan är vad både Oskar, hans tränare och en del andra menar här. Ska vi kräva att spelarna ska stanna upp och kalkylerar risker i den farten. Njae, det kan vi inte kräva. Då får vi i så fall avskaffa tacklingar helt. Vilket ändå inte kommer göra sporten riskfri.

Detta är en ganska vanlig hockeysituation som tyvärr slutade olyckligt. En spelare blev skadad, en annan mår dåligt pga att han var den som tacklade. Men jag tycker de som skriker efter hårda straff på Shinnimin borde tänka om lite, om man har möjlighet att göra det. Såg t.o.m någon på facebook som skrev att borde inte dessa skador på Oskar Nilsson vara nog för att straffa Shinnimin?? Okej, ska vi går efter konsekvensen istället för utförandet? Att domaren tar matchstraff tycker jag däremot är okej, för alla parter. Även för Shinnimin. Svårt att spela vidare, samtidigt som det alltid byggs upp nån typ av heta känslor efter en sådan situation både på och utanför isen.

Jag blir nog aldrig klok på hockeysverige. Att enskilda fans uttalar sig så man blir stum ibland är en sak, men att vi inte ens, åtminstone oftare, kan ha en mer enad expertkår än vad vi har tycker jag är både konstigt och fascinerande. Men det handlar tyvärr idag om så mycket mer än bara hockey.

Det känns bara grått rakt igenom

/3 Kommentarer/i , /av

En förlust, två förluster och tre förluster är oftast bara ett tecken på en formsvacka. En fjärde förlust i rad är faktiskt nått helt annat. Det börjar mer bli en dålig vana, och ett tecken på att saker inte alls fungerar som det borde. Som många har poängterat så är det svårt att veta var man ska börja analysera detta. Det är så mycket som inte stämmer och det börjar mer och mer kännas som ett stort misslyckande när det kommer till sammansättningen av den här gruppen. Det första jag vill poängtera är känslan av hur svagt laget verkar rent fysiskt. Om vi ärligt tittar på hur laget handskades med kamperna kring sargerna. Utan att veta säkert så är känslan i alla fall att Skellefteå vinner 90% av dessa situationer genom hela matchen.

En annan sak jag noterade idag är hur enormt få tekningar vi vinner. De få gånger vi faktiskt vinner tekningar i offensiv zon så får vi ett jättetryck på motståndet. Men det händer för sällan. Och när vi förlorar är vi väldigt passiva och sätter inte någon rejäl press alls. Jag tycker vidare att laget generellt har väldigt svårt att få fart i spelet. Skellefteå kan ganska enkelt sätta stopp i Lakers i uppspel. Man har svårt att hitta vägar genom mittzon. Detta medan Skellefteå tar sig från egen till offensiv zon väldigt enkelt.

En annan sak är ju special teams som verkligen börjar bli ett sorgebarn för den här föreningen, i båda riktningarna. Och fortfarande måste jag klaga på passiviteten i framför allt PK. Motståndarna har oftast inga problem alls att komma in i Växjös zon och etablera sitt PP. Det känns nästan som att Lakers taktik går ut på att släppa in motståndet i zon och där vara noga med positioneringen och sen ta det där ifrån. Medan övriga lag i ligan verka ha som strategi att försöka begränsa tiden i etablerat PP spel. Vi ser ju hur svårt Lakers har att få till ett etablerat spel i numerärt överläge. Tiden i zon blir minimal varenda gång. Hur mycket etablerad tid fick vi under vårt 5 minuters PP i första perioden. Ja, det var inte mycket i alla fall.

Lakers får 5 minuter i sträck utan att lyckas och Skellefteå får 2×2 minuter och gör egentligen mål i bägge, även om det officiellt inte blev reggat som PP mål på sista. Men målet kom exakt när tiden på Shinnimin gick ut. Min känsla är att det är för mycket som felar för att Sam Hallam med stab ska kunna vända runt det här inom kort, vilket är ett måste om man ska hänga på och samtidigt få tillbaka en tro på detta.

Mitt recept just nu är att nu flytta vissa spelare. Tex är det dags att plocka in Davidsson som center vilket han är ämnad för. Likaså bör man flytta in Horak som center igen. Sen måste man hitta helt andra kombinationer än vad man har idag. Tex Gynge och Emil gör ingen skillnad alls för det här laget just nu. Man trampar vatten och ingenting över huvudtaget händer. Dags att flytta upp vissa spelare som faktiskt bidrar med betydligt mer jävla anamma där ute. Gör Davidsson till första center och ge han Gynge och Cederqvist på sidorna om sig. Cederqvist måste flyttas upp i hierakin nu, då han tillhör ljusglimtarna i detta lag. Horak ska ta rollen som andra center med Shinnimin och Pontus Holmberg på sidorna. JFK får ta rollen som chef i tredje med en nedflyttad Emil Pettersson och sen flytta ut Karlström på en kant i den kedjan.

Ner med Lundberg ihop med Josen i fjärde. Inte för att Lundberg varit dålig utan vi behöver en lite tyngre fjärde lina. Ge tredje platsen i den kedjan till Ludvig Nilsson eller Engström när han är aktuell. En annan sak jag vill se är ledare som tror på det också. Med ställningen 0-4 och mindre än 7 minuter kvar så kommer Hallams time out. Till vilken nytta? Visst, man lyckas trycka in en reducering med fyra och en halv kvar. Men matchen var sedan länge förlorad. Fanns ingenting i tredje perioden som talade för en mirakelvändning, ingenting. Jag såg däremot tendenser till uppgivenhet i tränarstaben när Skellefteå gjorde 0-4 26 sekunder in i tredje. Då satt Fredrik Hellgren ner på huk bakom spelarna och verkade konfundersam och lite uppgiven.

Det possitiva nu är att laget får några extra dagar nu för att hitta nått att rida vidare på. För det krävs. För nu finns det viss krisstämpel på laget och matchen mot IKO på torsdag går lite med ödessymfonin i bakgrunden. Förlust på torsdag också och vi har ett lag i total kris. Ett tufft jobb för Hallam och Evertsson att vända denna trend. För det känns inte som det finns så mycket att ta på. Det känns bara grått rakt igenom.

Inte domare, vi vill ha matchledare

/0 Kommentarer/i , /av

Satt igår och sporadiskt följde matchen mellan Färjestad och Växjö Lakers. Och slogs väldigt mycket av domare Wolmer Edqvists agerande på banan. Det kändes som ett militärt befäl som drillade sina soldater i vett och etikett. Eller en hårdförd lärare av den gamla skolan som inte accepterar annat än stenhård disciplin. Han pekade verkligen med hela handen. Att en domare gör fel är något de flesta av oss trots allt accepterar, åtminstone i förlängningen. Mitt i stridens hetta är det svårt att förlåta, men det är något som domaren ska vara medveten om och tillhör även det, precis som domarens fel. Sen är det ju så att domaren oftast tar rätt beslut enligt regelboken. Jag är av den uppfattningen att jag inte vill ha en DOMAR-typ på banan, utan mer någon som agerar matchledare. Och vad menar jag med matchledare?

Egentligen precis vad det låter som. Någon som leder matchen och som ska se till att matchen flyter på på absolut bästa sätt genom kommunikation med samtliga inblandade. En bra matchledare vet att när någon kommer fram, andfådd och irrterad för nått, kanske t.o.m lite skrikande, är det livsviktigt att han som matchledare behåller lugnet. Att i ett sådant läge agera tillbaka med samma metod är det sämsta man kan göra och kommer inte att generera ett fortsatt bra klimat på banan. En matchledare som agerar direkt genom att höja rösten och visa ut spelare till höger och vänster är i mitt tycke inte en bra matchledare, utan mer bara en domare. Wolmer Edqvist hade ingen vilja redan från start igår att kommunicera med Brecndan Shinnimin och skapa ett förtroende hos honom. Utan han ville bara visa vem som bestämmer.

Det här är en miss tycker jag från SHL:s domaransvariga. Man måster jobba mer med matchledarskap. Vi har ett par exemplariska matchledare i SHL som har den stora förmågan att kommunicera, eller rättare sagt dom har förmågan att se och känna av alla lägen i matchen, och vet när läge finns för kommunikation, eller när det är bäst att bara låta spelaren vara. Eller när man till sist måste sätta ner skon. Men som jag uppfattade det igår så hade Wolmer Edqvist redan bestämt sig när han kom in på banan hur han skulle agera mot Shinnimin. När t.o.m Sam Hallam reagerar ochslänger iväg en skopa om hur domaren agerat så tror jag de flesta förstår att det inte var nått bra matchledarskap från herr Edqvist.

Vi har många gånger sett och hört de gamla rävarna Micke Nord, Micke ”Näsan” Sjöqvist eller Patrik Sjöberg. Tre riktigt skickliga domare. Och jag tror inte dom är bättre när det gäller att tolka och efterleva regelverket än tex Wolmer, utan den stora skillnaden är hur dom går in och leder matcherna. Hur dom kommunicerar med ledare och spelare. Tex den som blivit en klassiker vid det här laget när Patrik Sjöberg på ett fantastiskt sätt läxar upp Christoffer Persson i HV71 https://youtu.be/lV6YJkMwmkQ

Jag hoppas verkligen att man från domarstaben såg matchen igår och verkligen tar tag i det och guidar Wolmer till att hantera dessa situationer på ett bättre sätt. Jag ser varje gång en domare kan kommunicera bort ett problem med en spelare som en stor seger för domaren som matchledare. Varje gång en domare måste agera som Wolmer igår tycker jag ska ses som ett stort misslyckande från bägge sidor. Och jag tror ärligt på att hade det varit tex Micke Nord som fått samma situation igår, så hade inte Shinnimin åkt ut och Färjestad hade BARA fått ett 5 mot 4. Därifrån vet vi sen inte hur det hade kunnat sett ut. Det är synd. Och jag vill nog tro att oavsett vilket lag man håller på så tror jag de flesta håller med mig i slutändan.

Märklig känsla av att inget är förändrat

/0 Kommentarer/i , /av

Så var det äntligen dags för SHL premiär. Säsongen är igång. Den första omgången är spelad och precis som det brukar vara, så är det de s.k skrällarna som får mest rubriker. Trots att det inte finns något som heter skrällar i de första omgångarna av ligan. Allt kan hända. De flesta av oss vet att det tar 20-25 omgångar innan ligan sätter sig liksom. Att IKO tar poäng borta på Skellefteå är ingen skräll. Eller att Brynäs piska skiten av indianerna (de regerande mästarna) är inte heller nån skräll. Det som sker under september och oktober brukar ALDRIG vara ett facit för hur slutet av säsongen ser ut, snarare tvärtom.

Vi minns tex fjolåret där vi såg ett visst lag från Östgötaslätten som gick fram som en ångvält under inledningen och sedan föll ihop som ett korthus resten av säsongen.

Dock finns det saker som oroar om vi ser till Växjö Lakers start uppe i Norrbotten. Vi minns avslutningen på förra säsongen. Kvartsfinalsortin mot just Luleå. Är det bara jag som fick känslan av att den slutspelsserien bara fortsatte under lördagskvällen, på samma sätt? Trots att framför allt Lakers lag är helt utbytt så kändes det som tiden stått still. Visst, absolut, det fanns en en helt annan offensiv i det Lakers som igår intog Coop Norrbotten Arena, men likt förra årets lag så hade detta laget precis lika svårt att hitta nätet.

Och när väl Luleå fick göra 1-0 så kändes matchen avgjord. Årets lag visade sig ha lika svårt att efter detta mål hitta knappar att trycka på som tog dom tillbaka in i matchen. Luleås defensiv var i stort sett 100% hålfri. Lakers såg ut att trampa vatten hela vägen in i mål. Luleå är dödligt effektiva och gör mål på det som bjuds. Och man tar till slut hem alla tre poängen på ett ganska enkelt sätt trots allt. Ungefär som hela slutspelsserien såg ut.

Det finns vissa saker som jag reagerat på under egentligen hela försäsongen, och som jag reagerat på många gånger genom åren, som ganska tydligt är en coachtaktisk sak och inget som har med lagets kunskaper att göra. Och då pratar vi special teams. Igår tycker jag detta var extra tydligt. Nästan lite för tydligt. Alla lag, som det ser ut i alla fall, verkar ha en grundfilosofi i PK, att först, utan att tappa positionerna i banan, se till att motståndaren har så svårt som möjligt att etablera sitt PP. Man jobbar med störningsmoment redan högt upp i banan utan att gå bort sig. Man försöker täta mittzon och göra blålinjen svår att forcera med pucken under kontroll. Vilket ska göra så att tiden för etablerat PP spel reduceras så mycket som möjligt inom de två minuter som gäller.

Vi ser under gårdagen hur svårt Lakers har att under kontroll ta in pucken i offensiv zon och etablera sitt PP. Tiden man får till ett etablerat spel är väldigt kort. Jag tror faktiskt att vi får mindre än 20-25 sekunder etablerat PP spel under våra försök. Så fort vi tappar ut pucken så vet man att det kan bli svårt att få till något nytt försök.

Tittar vi sedan hur det ser ut när vi själva ska försvara oss i PK. Jag vet inte, men det känns faktiskt som att vi har totalt motsatt filosofi när det gäller detta. Min känsla är att vi tänker som så att vi inte ska gå bort oss utan vara noga med våra positioner därför släpper vi in motståndaren i zonen och tror att vi där, under etablerat PP spel kan kontrollera motståndaren på ett bättre sätt. Det känns som att våra motståndare får bra mycket längre tid i etablerat PP spel än vad vi själva får. En del hävdar nu att vi trots allt gör det ganska bra i PK och dödar väldigt många, så även igår. Ja, håller med, men hur ser det ut. Hur länge håller det. För även om vi klarar tex ett 3 mot 5 läge igår så osar det hett hela tiden.

Igår gjordes 2 PP mål, ett av vardera lag. Men hur ser målen ut? Tittar vi på Luleås så är detta gjort i ett etablerat PP spel där dom svärmar runt Andrén och skapar läge på läge, innan Olausson hittar igenom till Petter Emanuelsson som stänker in 3-0. Lakers mål då. Ja, först försökte första PP med Gynge, Pettersson och Horak, men hade svårt att över huvudtaget ta sig in i zon. Utan att etablera sig egentligen en enda gång så lyckas andra PP linan få in pucken, hårt stressade där Erixon får pucken i dåligt läge, lägger en passning på bredd till en inåkande Davidsson som har två spelare på sig. Lyckas med god teknik få med sig pucken med foten i detta trånga läge, och i nästa frekvens dra ett bra skott på mål.

Ett mål i PP, men mer ett vanligt spelmål istället för ett uppsatt etablerat PP mål. Bra att vi gör mål givetvis, men hur bra är det på sikt att ha så svårt att få till ett etablerat PP spel jämfört med motståndaren. En annan sak som var ganska tydligt igår och som också påminde lite grann om vårens kvartsfinalserie. Hur lätt Luleå håller oss på utsidan. Om detta är Luleås skickliga försvarsspel eller Lakers oförmåga att ta sig in på insidan låter jag vara osagt. Om det är Lakers, är det då oförmåga eller ovilja att sig in där det gör lite mer ont? Jag vet inte. Men det är lite märkligt att det ser så likt ut vårens svaga kvartsfinalspel. Hallam och hans stab borde vara 100% insatta i hur Bulan tänker och hur han vill ha sitt Luleå.

För avslutningsvis har jag en märklig känsla av att inget är förändrat, trots att jag vet att vi har ett helt annat lag, med en helt annan offensiv kunskap. Och vi ska även ha ett hungrigare lag än förra säsongen. Men match nummer ett visar inte alls på detta, utan snarare tvärtom. Med detta nu som facit och historia så ser jag verkligen fram mot tisdagens hemmapremiär mot nästa tänkta topplag. Faktiskt min favorit till SM guldet i vår.

Så här slutar säsongen 19/20

/1 Kommentar/i , /av

Nu är Silly Season avslutad för den här gången och vi har tagit oss in i Pre Season. Lagen har i stort sett sina trupper klara och jag tycker nog att man nu ska kunna tippa utgången av säsongen på ett bättre sätt än som vissa skribenter gör i maj-juni då det blir lite löjligt. Jag gör ett försök så får vi se var vi hamnar. Jag börjar bakifrån.

14. IKO Oskarshamn

Det känns tyvärr som att IKO kommer få stora problem. Det känns som att man haft oerhört svårt att locka till sig spelare med lite spets. Det är väl egenligen bara backen Simon Després med erfarenhet från både AHL, NHL och KHL med lag som bl.a Pittsburgh Penguines och Slovan Bratislava. Annars ser det tunt ut och jag tror IKO får inrikta sig på att spela kval till våren.

13. Leksands IF

Jag tycker Leksand ser många gånger bättre ut än IKO. LIF är ett SHL lag vilket jag inte tycker IKO är. Men det är ett otroligt jämt startfält vi har i år. Vilket annat år som helst och jag hade satt detta Leksandslaget betydligt högre. Jag kommer att vara väldigt osäker på varenda lag jag placerar fr.o.m nu. Men med konkurrensen som existerar så sätter jag Dalmasarna nästsist.

12. Örebro HK

Också otroligt svårplacerat lag. Örebro tror jag kommer vandra upp och ner i den kommande säsongens tabell men jag tror slutplaceringen trots allt blir utanför slutspel. Dock har man värvat en riktigt intressant spelare i Ryan Stoa. Frågan är hur ensam Stoa blir med den spetsen. Dessutom känner jag stor tveksamhet kring Örebros val av målvakter.

11. IF Malmö Redhawks

Skåningarna har fortsatt svårt med sin ekonomi. Men kan Peter Andersson se till att gjuta samma mod i den här truppen som han lyckats med med tidigare budgetlag. Men får inte Malmö ihop det så kan det blir en betydligt lägre och jobbigare placering än så här. Man har dock det väldigt välbesatt på målvaktssidan med Alsenfeldt och Volden. Kan dom storspela kan det räcka en bit.

10. Linköping HC

Många som blir förvånade av min placering av Linköping. Men jämförelsevis blir det svårt att hitta nått lag av de återstående som LHC garanterat ligger före efter 52 omgångar. Jag tycker det är oerhört svårt att placera LHC i år. Jag tror det blir fisk, men får man ihop bitarna kan det mycket väl bli lite mer fågel än fisk.

9. Skellefteå AIK

Klubben har haft en nedåtgående trend och när jag kollar av deras trupp så känns den givetvis riktigt bra. Men då är vi där igen när vi jämför. Vilket av lagen som är kvar att stoppa in i tabellen är Skellefteå garanterat bättre än? Det känns som det är den stående frågan hela tiden nu. Man är starka med Mantas längst bak och med Arvid Lundberg och Niclas Burstörm tillbaka i moderklubben. Men jag tycker dock det ser lite tunt ut. Tom Pyatt är en spännande värvning, annars fortsätter man förlita sig på herrarna Möller och Lindström.

8. Rögle BK

Ängelholmarna har ett spännande lag i år. Även här är det den generella konkurrensen som gör att jag sätter Rögle på en åttondelsplats. Hade man satt detta laget på isen förra säsongen så hade jag satt Rögle på en direkt kvartsfinalplats. Men med detta laget kan man definitivt skjuta fram sina placeringar ordentligt om man får allt på plats. Dennis Everberg är givetvis den stora hemvändaren.

7. HV71

Svårplacerat även här. Men det krävs att HV får allt på plats och att spelare som Erik Martinsson, Linus Fröberg, Axel Holmström och Juuso Ikonen levererar enligt plan. Då kan HV bli farliga. Men då måste framför allt en spelare som Martinsson spela ett bättre försvarsspel än han levererade under torsdagskvällens premiärmatch borta mot Frölunda (4-3 eft.str).

6. Brynäs IF

Gävlelaget blir giftiga denna kommande säsong. Med hemvändare som Anton Rödin och Greg Scott samt värvningen av Jonathan Sigalet tror jag kommer ge Brynäs ny luft under vingarna. Efter förra säsongens kräftgång och en 11:plats i grundserien så skriker nog hela Gävle efter lite framgång. Och jag tror definitivt att Brynäs tar sig in på topp 6.

5. Växjö Lakers

Även Lakers hade ett riktigt jobbigt år där det stundtals såg oengagerat ut. Inför kommande säsong har man rensat ut och blandat härligt spännande ungt med hemvändare som Emil Pettersson och Richard Gynge. Spännande värvning av Jakob Forsbacka Karlsson och sen fick man dessutom behålla Brendan Shinnimin som förlängde med 2 år. Men även för Växjö gäller det att saker hamnar på plats och att spelare tar nya steg i sina karriärer.

4. Luleå HF

Norrbottens stolthet gjorde en riktigt bra säsong 18/19 där man krigade med Färjestad om seriesegern enda in på mållinjen. Man tar en andra plats på samma poäng som FBK, med en liten sämre målskillnad. Luleå plockar in två riktigt spännande finnar från Liiga i Juhani Tyrväinen och Arttu Ilomäki. Man har fortsättningsvis två riktigt bra spelare på sista utpost i David Rautio och Joel Lassinantti. ”Bulan” Berglund fortsätter i båset att bygga upp detta Luleå och vi får se vart det bär denna säsongen.

3. Färjestads BK

Färjestad vann SHL:s grundserie förra säsongen och man kommer bli ett stort hot även kommande säsong. Man har stärkt upp backsidan med poängstarka tjeckiska backen Vojtech Mozik och Amerikanen Jonathan Blum. Och på forwardssidan har man värvat spännande finnen Ville Leskinen som bankade in 57 poäng på 58 matcher i finska Liiga den gångna säsongen. Räkna med FBK. Kanske går man hela vägen i år.

2. Frölunda Indians

Regerande svenska mästarna sätter jag på andra platsen. Alltid svårt att gå ut och försvara ett guld, men Frölunda kommer att vara med långt fram. Johan Sundström är en riktigt bra värvning. Och man behåller stora delar av det lag som stod som slutsegrare i våras vilket sätter Frölunda långt upp i hierarkin även kommande säsong.

1. Djurgårdens IF

Att sätta Stockholmarna högst upp var något jag bestämde mig för direkt. Med spelare som Niclas Bergfors, Jacob Josefsson och Marcus Högström tillsammans med en klassvärvning som Patrik Berglund så har jag svårt att inte se att Djurgårdens IF både vinner grundserien och är ett av två lag i SM-finalen våren 2020. Nu fick man dessutom åter hem Olle Alsing som lånas tillbaka till Djurgården av sin NHL klubb Ottawa Senators. En klar aspirant på SM-guldet.

Min Tabell:

  1. Djurgårdens IF
  2. Frölunda Indians
  3. Färjestads BK
  4. Luleå HF
  5. Växjö Lakers
  6. Brynäs IF
  7. HV71
  8. Rögle BK
  9. Skellefteå AIK
  10. Linköpings HC
  11. Malmö Redhawks
  12. Örebro HK
  13. Leksands IF
  14. IK Oskarshamn

 

Laget klart – vass sista pusselbit

/0 Kommentarer/i , , , /av

Jag var lite orolig i mitt senaste inlägg när det gäller målskyttet inför kommande säsong. Vi hade många riktigt bra spelare, men den där spjutspetsen som går i första led när det gäller mål och poängproduktion saknades ganska tydligt när man tittade igenom truppen spelare för spelare. Känslan har funnits ett tag att antingen Calof eller Gynge kan bli aktuella för en återkomst. En tanke som har tagits upp några gånger och som även jag har smakat på lite grann är att om Richard Gynge kommer så blir det nog på 3 år. För leker man med tanken att Robban återvänder hem efter en andra säsong i Sochi så skulle herrarna i så fall få två säsonger ihop.

Därför vard et ingen överdriven sensation när vi ikväll strax efter 18.30 fick höra Henrik Evertsson välkomna tillbaka just Richard Gynge: och givetvis var det på ett treårigt kontrakt. POch för min del var det inte bara inför kommande säsong som jag känner att vi faktiskt nu kan vara med och tampas på allvar. Nej, den härligaste känslan ligger nog längre fram i tiden. kanske nästa säsong tex. Vi har kontrakt med både Emil P, Shinnimin, Forsbacka-Karlsson, Davidsson på två år samt Gynge på 3 år. Det här ger oss en urstark grundstomme att bygga vidare på säsongen 20/21. Detta kittlar faktiskt lite extra i mig. Troligtvis får vi då se Rosén in istället för Horak.

Den här värvningen var precis vad vi behövde, både med tanke på avsaknaden av just en målskytt, men även med tanke på framtiden. Jag tror den här värvningen gör att vi garanterat är med och fightas de kommande två åren om de ädlaste valörerna.

Sen är det givetvis extra kul på många sätt att det var Gynge som kom tillbaka. En spelare man bara älskar att se spela och göra mål. Nu har vi en väldigt fin mix i det här laget med mycket rutin i kombo med riktigt spännande unga spelare på väg upp i sina karriärer. Kan knappt vänta till vi får se dessa på is.

Släpp pucken nuuu!!

Sista spelaren måste vara en sniper

/1 Kommentar/i /av

Sommaren är här på allvar, jag gör idag min första semesterdag av 4 veckor. Känns givetvis fantastiskt skönt. Därför har jag suttit under förmiddagen och granskat den trupp Växjö Lakers har till förfogande nu, med bara 3 veckor från ispremiären. Och jag är tudelad bokstavligt talat. Å ena sidan ser jag ett lag, som kanske är det absolut mest spännande lag jag sett Evertsson ställa fram inför en ny säsong. Å andra sidan hittar jag orosmoln i framför allt statistiken som gör mig aningen orolig och fundersam. Jag tänkte först gå igenom varje spelare kort för att se vad vi har i vår kortlek. Eventuella ess och jokrar!

På målvaktssidan finns det egentligen inte så mycket att säga. Vi har två mycket bra målvakter i Andrén och Fasth. En position vi inte alls behöver vara oroliga för. Inte så här inför i alla fall. Om vi då börjar på backsidan och först tittar på hur det ser ut rent statistiskt. Ja, det är en blandad backsidan med både ungt, rutinerat, spelskickligt och fysiskt. Men var är vår offensiva back, han som gör målen från blå både i 5m5 och i PP? Ser vi till de 8 backar som vi har idag och tittar på målskyttet föregående säsong i seniorsammanhang så gjordes det endast 10 mål av dessa 8 backar. Peter Andersson har jag ett gott öga till. En i första hand defensiv back med enorm styrka i det fysiska spelet. Svår att passera. Stabil helt enkelt. Målskytt, nej, ingen back vi ska förlita oss på när det gäller poängleverans. David Bernhardt då. Ja, också en back med en inställning jag gillar. En tvåvägsback som draftades 2016 av Philly som 199:a i den 7:e rundan. Men inte heller David är någon poängback sett till historien.

Då har vi Matt Bodie, Kanadensaren från samma ställe som Shinnimin, East S:t Paul i Kanada. En spelskicklig back som nog ska ses som offensivt skillad. men då ser man att det först och främst är hans spelskicklighet som lyser igenom. Han kommer lägga många fina mackor till sina medspelare kommande säsong, men målskytt ska han nog inte anses vara. Senaste säsongen blev det endast 3 mål på 39 matcher i KHL. Och tittar man i Bodies CV så kan man snabbt konstatera att han aldrig gjort mer 8 mål på en säsong. Oliver Bohm känner vi vid det här laget. En tung pjäs som har sina bästa kvalitéer i defensiven. Inga mål alls i förra årets grundserie på 32 matcher.

Tim Erixon då. Detta ska ju vara en bra värvning. Frågan är var Tims stora kvalitéer ligger för nånstans? 2 mål på de senaste två säsongerna. 11 mål totalt sedan han lämnade svensk hockey säsongen 14/15. Linus Högberg är vår unga talang som tar nya steg varje år. Men rent poängmässigt har inte Linus fått något lyft. 4 SHL mål på totalt 94 matcher är ju sådär. Alltså är inte Linus heller någon potentiell målskytt. Linus Nässén är en ung talang nyligen hemkommen från Nordamerika efter 2 säsonger i deras juniorliga WHL. Linus har tidigare 31 matcher i SHL med Luleå och totalt ett mål. Målskytt? Kanske.

Sist men definitivt inte minst, Daniel Rahimi. Vår pappa i försvarsspelet. Han som ska se till att hålla motståndaren på mattan med sin storlek. Vår defensiva klippa. Men målskytt är han inte dock. 4 mål första säsongen, inget alls i fjol. Alltså ingen poängstark backlinje direkt, eller?

Vilka poängstarka kort har vi då på forwardssidan. Roman Horak gjorde 15 baljor ifjol och ska vara en poängledande spelare helt klart. Både han och Shinnimin är stabila straxt över 30 poäng per säsong. En annan som vi förlitar oss stort på är givetvis Emil Pettersson och Jakob Forsbacka Karlsson. Men tittar vi i deras CV så kanske vi förväntar oss för mycket. Ingen av dom kan anses vara några supersnipers direkt. Emil är ju framför allt enormt spelskicklig och den absoluta styrkan ligger nog trots allt på att hitta kompisar med fina pass i bra lägen. Forsbacka Karlsson har potential, det har han visat vid några enstaka säsonger. Frågan är kan han plocka fram det?

Vi har ett antal tydliga rollspelare i Erik Josefsson, Marcus Sylvegård och Martin Lundberg. Även Ludvig Nilsson får nog tas med i detta epitet. Jag har inte nämnt Marcus Davidsson. Och det här är ju en spännande spelare som tryckte dit 27 poäng med DIF i fjol, 10 mål och 17 ass är bra. Kan han ta nästa steg så finns här potential. Det som oroar mig lite är när jag räknar igenom hur många mål den här truppen gjorde på seniornivå föregående säsong. Ja, räknar vi rakt av så gjorde dom 134 mål tillsammans. Vårt lag förra året landade på 123 mål i grundserien. Bästa lag målmässigt var seriesegrarna Färjestad på 165 mål.

Men av våra 134 mål i nuvarande trupp så står faktiskt unga Linus Söderlund för 22 av dessa i div 1 med Grums i fjol. Tar vi bort dessa 22 mål så har vi bara 112 kvar. Och 112 mål är problematiskt. Sämst ifjol var Timrå IK på 115 mål. Med detta som facit inför säsongen så anser jag att Evertssons sista pusselbit är enormt viktig. Detta måste vara en sniper av högsta kaliber, en Gynge typ som älskar att göra mål. Som kan tillföra åtminstone 15-20 mål till detta lag.

Som jag skrev inledningsvis så tycker jag det här laget är väldigt spännande och det finns helt klart en fantastiskt utvecklingspotential. Men det finns också orosmoln sett till vem som ska göra målen. Det känns som det åter är ganska mycket som måste falla på plats för att vi ska få ut det vi vill få ut av den här truppen. Vem blir vår sista joker och när kommer han?

Jag återkommer med hur jag tror SHL slutar 19/20.

Glad sommar!

Ett vansinnesbeslut ur flera perspektiv

/0 Kommentarer/i /av

Jag tror inte det är många som missat Svenska Hockeyförbundets beslut om att fr.o.m säsongen 20/21 skrota kvalet mellan Hockeyallsvenskan och SHL och istället inför direkt upp och nedflyttning. Om jag förstått rätt så skrotas allt kval och ett lag kommer att flyttas upp varje år från Hockeyallsvenskan, vilket givetvis innebär att seriesegraren går direkt upp till SHL och sista laget på plats 14 i SHL trillar ur högsta serien.

När det gäller detta har jag haft samma inställning hela tiden och så även nu när man klubbat detta. Jag tycker det är ett vansinnes beslut ur flera perspektiv. Detta innebär ju nu att alla livlinor försvinner. Slutar man på plats 14 är det respass, du får ingen annan chans att rädda din plats. Och det är ju många som tycker detta är bra och rättvist. Många menar att det inte är mer än rätt att vinnaren av HA ska ta steget upp och laget som blir sist i SHL ska åka ur. Men det är att göra det enkelt för sig i en professionell värld som detta ändå är.

För det första tror jag detta kommer bli katastrofalt på sikt för HA, publikt sett. HA kommer att bli enormt ointressant för väldigt många under en stor del av säsongen. Vi kommer att få en toppstrid mellan 2-3 lag i bästa fall kanske något mer lag kan vara med. Och sen får vi ett bottenrace. Alla lag som är avsågade efter 35 omgångar tappar allt intresse kring sig själva. Detta kommer generera färre publikmatcher och då givetvis mindre intäkter. Vilket i sin tur på sikt kan generera ekonomiska problem.

Sen har vi ju detta med själva upp och nedflyttningen mellan HA och SHL. Här ser jag flera olika problem. Ett problem kan bli att vi kommer se betydligt färre lag som klarar av att etablera sig i SHL. Detta är ett problem redan idag och jag tror det kommer bli än värre med detta beslut. Och varför kommer det att bli svårare att etablera sig? Jo, vi vet ju hur tufft det är idag att komma under ifrån och upp med en lite sämre ekonomi och därmed sämre förutsättningar än de etablerade lagen. Dom har även svårt att locka de riktigt bra spelarna just då för att kunna tävla mot de andra. Idag har man trots allt en livlina kvar när man får ställas mot och mäta sin krafter med de bästa lagen från HA.

Sen har vi den delen som kanske är värst med detta. Jag tror vi kommer att få se många ekonomiska chansningar de kommande åren där lag som ligger pyrt till i SHL gör värvningar med pengar som man egentligen inte har för att det som är värre ska undvikas, nämligen degradering. Dessutom tror jag risken för lag i HA också chansar för att ta den där åtråvärda första platsen i serien som ger dom en SHL plats. Jag kan se en rättvisa i detta, men det är nog det enda positiva jag kan se faktiskt.

I min värld känns detta som ett beslut som tvingats fram av vissa kulturella lag i Sverige som kanske ser det som naturligt att just dom ska vara en del av finrummet. Men att man genom åren sett svårigheterna med konkurrensen i HA att ta sig upp, även om man vinner serien. Som ett fräscht exempel är väl den gångna säsongen där AIK vinner serien med hela 11 poäng före IKO. Och AIK är ju en av de kulturella klubbar i Sverige som säkert anser att dom ska vara i finrummet, och när det då inte hjälper att vinna serien för att gå upp så måste ju nått ändras. Istället var IKO och fjärdeplacerade Leksand som visade sig vara starkast när det väl gällde som mest.

I en proffsliga, som man ändå får anse att SHL är, där alla är heltidsanställda, så tycker jag det ska krävas mycket för ett lag att ta sig upp. Man ska få jobba för det, samtidigt som lagen ovanför måste ha en livlina med tanke på det som väntar ett lag ekonomiskt som trillar ur SHL. Hade det varit småligor utan några större pengar och spelare som jobbade deltid, ja då hade jag tyckt detta beslut varit okey ur det ekonomiska perspektivet. Däremot kommer jag jag aldrig acceptera detta sett ur underhållningsvärde. För publiken och större delen av föreningarna i HA är detta åt helvete.

Tålamodet tryter bland Lakersfansen

/2 Kommentarer/i /av

Den 30 mars tog Växjö Lakers säsong slut. Efter det har vi fått ta farväl av många spelare. Av dessa, två mycket omtyckta spelare i Kiiskinen och Reddox. Vi har också fått en förlängning med Roman Horak. Den enda klara förlängningen så här långt. Vi har fått in nya lovande unga spelare i Marcus Davidsson, Ludvig Nilsson, Fredrik Karlström, Marcus Sylvegård samt Lukas Söderlund från Juniorleden. Dessutom 28 åriga Jonas Engström från IK Oskarshamn. En ganska tunn och osäker trupp. Men givetvis ska det in fler och högst troligt en hel del spetsspelare.

Men läser man bland fansen så är det en väldigt tålamodsprövande silly season man går igenom. Som vanligt får vi väl påstå så är ju inte kommunikationen så där jättebra från Lakers ledning mot just supportrarna. Alla ser vad som finns, men ingen vet vad klubben nu söker efter eller hur många till som ska in. En del hävdar att silly säsongen är ungefär lika intetsägande som den gångna säsongen var. På detta informationsfattiga läge så ser vi inte ens några rykten florera. Vilket brukar vara det som är roligast under en silly season. Men runt Växjö Lakers är det tyst som i graven.

Något som säkert Evertsson och resten i staben är glada och nöjda över. Men, samtidigt så skapar ju tystnaden inget direkt driv kring hockeyn i stan. Jag kan gå till mig själv närmast och se hur jag själv hanterar just den här silly våren. Och ja, jag är tämligen ointresserad faktiskt. Förr om åren kunde man sitta och läsa om allt, skumma igenom hela Elite Prospect för att se vad som kan vara på ingång. Nu har man lärt sig hur det funkar här. Det finns sällan någon info att hitta, och t.o.m killar som MrMadhawk är svältfödd på info kring just Växjö Lakers.

Så jag har full förståelse för att tålamodet tryter just nu ute bland klubbens fans. Och jag tror inte att det i huvudsak beror på att det inte presenteras något nytt, utan för att det är så allmänt tyst bara. Och det jag spontant känner är att detta inte gynnar vare sig intresset eller tex köp av abonnemang m.m. En klubb måste vara aktiv även under den här perioden av året. Jag tror det är ett måste. Men helt klart har klubben tagit ett par rejäla kliv bakåt. Tex har biljettservice gått ner på bara två öppedagar i veckan nu under maj-juni.

Kollade snabbt in på HV71:s sida och ser att HVTV kör för fullt med reportage och allt. Jag vet inte, jag kanske har fel när jag säger att man nog bör hålla igång för att hålla uppe intresset?

Tydlig generationsväxling påbörjad

/0 Kommentarer/i /av

Jag tror att de flesta nu ser att Växjö Lakers är inne i sin första riktiga generationsväxling sedan man tog steget upp i SHL. En generationsväxling som jag tycker kommer ett år för sent. Kanske skulle man gjort en större utrensning redan förra våren efter guldet. Samtidigt är det nog väldigt svårt att få en sådan åtgärd accepterad utifrån efter en sån säsong som vi hade 17/18. Många är vi som ser an det som nu sker med en hel del sorg i hjärtat. Vi ser kulturbärare som Tuomas Kiiskinen och Liam Reddox kliva av efter många säsonger och som lämnar mängder med underbara minnen efter sig. Visst är det tufft. Filmerna med Tuomas och Liams avsked skär som en kniv i bröstet. Liams avsked var som ett slag i sola plexus.

Två individer som för all framtid har en stor plats i alla våra hjärtan här i Växjö, så är det bara. Men samtidigt som det gör ont i våra hjärtan så är det ofrånkomligt. Förnyelsen kommer till slut oavsett. Allt tar någon gång slut. Jag tror att det som nu sker är ofrånkomligt för alla föreningar. En förnyelse som måste göras. Det som avgör nu hur framtiden blir är hur man tar sig igenom den här växlingen till något nytt.

Och det är klart, tittar man med skygglappar på den roster vi idag besitter, den 1 maj 2019 inför säsongen 19/20 så skrämmer den ju inte många, om man tittar namn för namn så ser den väldigt svag ut på både back och forwardsidan. Målvaktsidan är oförändrad än så länge och ser oavsett tillräckligt stark ut.

Det jag tror man ska tänka på innan man börjar kritisera allt för mycket är just detta med att man nu måste bygga upp en ny stomme. Och en stomme blir ingen stomme förrän den fått möjlighet att jobba ihop under en längre tid. Samtidigt behöver man ha kvar vissa stöttespelare som varit i klubben ett tag och som vet vad som gäller här och som kan guida de nya, framför allt yngre spelarna som kommer in. Här har vi Erik Josefsson, som är den största kulturbäraren som vi har haft. Vi har pappa Rahimi, och sen två viktiga förlängningar av just den här anledningen i Oliver Bohm och Martin Lundberg.

Börjar vi sedan med backsidan så har vi ganska billiga spelare i både Högberg, Nässén och Bernhardt. Vi har rutin och efarenhet i Bohm, Andersson och Rahimi. Men givetvis är inte detta en backuppsättning som håller om man har lite högre ambitioner inför nästa säsong. Vi har i nuläget ingen offensiv ådra alls i backuppsättningen, vilket vi givetvis måste ha. Jag tror att vi kommer få in tre backar till, och av dessa tre kommer två vara av yttersta klass och med offensiven som huvudsyssla.

På forwardssidan ser vi samma sak. Här har vi egentligen bara Horak som vi vet är en spetsspelare, och i nuläget den enda spelaren som vi kan se som en topp 2 center. Marcus Davidsson, som sägs vara på väg in ser inte jag som en topp 2 center heller. Och här är jag dock osäker hur Evertsson tänker. Är det så att han har gett Davidsson ett kontrakt med löfte om en position i första eller andra linan så känner jag en viss osäkerhet kring i alla fall den positionen. För övrigt känns det som i nuläget att vi har en forwardsbesättning där det endast är Josefsson och Lundberg som vi vet vad dom kan och vad dom kan bidra med. Resten av våra forwards är sådana som vi måste ha till att ta nästa steg om det ska bli bra.

Pontus Holmberg började bra men tappade andra halvan av säsongen. Måste ta nästa steg. Pontus Netterberg har kontrakt, men är nog en spelare som både klubben och han själv skulle må bättre av om det bröts. Jag tror inte Netterberg tar något nytt steg i Lakers tröja. Nyförvärven då, ja, om vi börjar med Jonas Engström så är det en spelare jag hoppas mycket på. En kille med rätt karaktär och en underbar inställning. Ett lagkaptensämne i framtiden. Men han måste hitta nästa dimension. Fredrik Karlström är en spelare som var en ganska bra poängmakare under junioråren, men som senior vet jag inte riktigt vad man ska placera honom. Kanske en duktig defensiv forward med kvaliteer i boxplay m.m. Jag vet inte. Men även han måste hitta nya nivåer i sin hockey.

Ludvig Nilsson, en spelskicklig forward som gjorde 3+14 i Brynäs den gångna säsongen. En spelare i en bra ålder (25år) som kanske måste hitta en ny nivå kommande säsong för att ta nästa steg i sin karriär. Men en spelare som jag ser som mycket spännande. Vad kan vi då vänta oss av 19 åriga Marcus Sylvegård från Malmö? Ja, samma sak här egentligen. En kille som är lovande, en kille som är rivig och jobbig att möta. Men för vår skull, för Växjö Lakers skull måste även han hitta nästa dimension i sin hockey. Kraven är dock lite lägre på Sylvegård med tanke på åldern.

Till sist har vi Lukas Söderlund som anslöt till Växjö Lakers J20 lag under den gångna säsongen. Lukas är också han 19 år gammal, ursprungligen från Västerås, men närmast från Grums i div 1. En spännande spelare, men även han en framtidsspelare som vi måste ge tid. Tid som dom bara kan få i vår klubb om dom har bra , erfaret och rutinerat folk omkring sig. Och än så länge så är det ju så att dom spelarna, dom s.k spetsspelarna har ännu inte presenterats. Och dom måste ju givetvis komma, det förstå ju alla, annars blir det en tuff kommande säsong.

Min tanke så här långt är att det är en spännande grund Evertsson och Hall har lagt så här långt. Nu gäller det att krydda rätt också, och i rätt mängd. Laget vi har just nu ser jag som väldigt billigt. Många spelare som ska utvecklas hos oss och som därmed kostar klubben mindre pengar. Plånboken som man har just nu har är ordentligt fet. Nu gäller det att spendera dessa med eftertanke. Den enda positionen jag är orolig kring är centerpositionen. Är tanken följande: 1. Roman Horak, 2. ????, 3. Marcus Davidsson, 4. Erik Josefsson, ja då är jag inte orolig. Då känns det bra. Men är Davidsson tänkt som en av två toppcentrar känner jag mer osäkerhet.

Tålamod är det som gäller nu. Några rejäla spetsspelare tror jag inte kommer förrän tidigast efter VM. Ett spännande VM med ett Tre Kronor som känns riktigt bra.

God vår på er alla!!