Arkiv för kategorier: SHL

För första gången någonsin tror jag, så kan jag konstatera att Växjö Lakers såg ungefär likadant ut i Mars månad som man gjorde i augusti/september. Vad menar jag med det? Jo, vi är ju ganska vana vid att se laget göra en resa som brukar börja i en hel del frustration och ojämna prestationer. För att sedan börja hitta saker och ting kring jul och nyår. Och sen avsluta säsongen med det bästa man kan ta fram. Det som framför allt Sam Hallam har sagt många gånger, att man som lag gör en resa. I år känns det inte som att resan över huvudtaget började. Det har känts som en enda lång och monoton ton igenom hela säsongen.

De få gånger laget fått ett lyft har snabbt raderats ut och bytts till återkommande frustration. Med 0-3 i matcher i kvartsfinalserien mot Luleå tror jag de flesta inser att den här matchserien och den här säsongen är slut. Även om vi kan vinna på hemma på torsdag så vänder vi givetvis inte detta och vinner fyra raka. Det finns inte på min karta. Kalla mig negativ och pessimist, det gör inget. Jag tar tillfället i akt och försöker utvärdera den här säsongen. Jag erkänner att jag utåt sett var väldigt positiv inför den här säsongen, och den positiva känslan var nog mer framtvingad av mig själv då jag inför förra säsongen var väldigt negativ. Men det blev istället en säsong som vi aldrig kommer glömma.

Just av den anledningen tvingade jag nog fram en större känsla av positiva vibbar än vad jag innerst inne egentligen kände inför den här säsongen. Har länge funderat på vad som är fel med det här lagbygget, varför potentialen som finns inte alls kommer fram under en hel säsong. Jag kan bara spekulera i detta. Och jag har nog fastnat för att det är en kombination som sträcker sig genom flera nivåer i föreningen. Det känns på nått sätt som man blivit mindre noggranna och lite mer negativt sett självsäkra. Man har tappat ödmjukheten lite grann. Vi kan börja med spelarsidan där man den här säsongen där man försökt att göra fler Joel/Elias värvningar i form av Austin Ortega, Calle Johansson, Pontus Holmberg samtidigt som man gett en spelare som Dominik Bokk enormt med speltid som jag inte tycker han är värd.

Man gör sedan halvdana invärvningar under säsongen i form av Bernhardt och Hardt, samt en stjärna som Veersteg som är lika ojämn som hela det här laget. Man har den här säsongen lagt mängder med förhoppningar på många oskrivna kort där egentligen bara ett kort har visat mer än man förväntat sig och det är Filip Cederqvist. En kille jag verkligen hoppas man bygger lite av framtiden kring.

Om vi fortsätter lite kring laget så är jag mycket fundersam kring ass tränare Tobias Thermell som jag anser som väldigt passiv för att vara den som ska styra upp det offensiva spelet samt spelet i numerärt överläge. Jag tycker mig se en Sam Hallam som är mer aktiv i coachningen än han var i båset under åren som Jörgen Jönsson var ass tränare. Min känsla är tyvärr för att tala klarspråk att Thermell inte riktigt är rätt man på rätt plats. Han känns inte alls tillräckligt aktiv för att vara en faktor som ledare. Jag sneglar även lite åt matcherna mot Örebro som jag tycker rent offensivt visar den typ av hockey som Växjö stod för förra säsongen. Och i det båset stod just Jörgen Jönsson.

Nästa sak som jag förundras över och som jag inte kan utesluta som en förklaring till den här säsongens kräftgång. Att vi förlorar vår duktiga ordförande till SHL är en sak, en annan är att vår framgångsrika sportchef får uppgiften att kombinera jobbet som sportchef och ytterligare en uppgift som VD för Växjö Lakers, ett företag som omsätter 160 milj kr om året. Är det någon som på allvar tror att han kan göra båda dessa uppgifter rättvisa utan att något får lida. Nej, jag tror inte på det. Min inställning är att just sportchefsbiten har blivit lidande den här säsongen. Visst, Evertsson har erkänt duktiga Patrik Hall vid sin sida. Men hur mycket har Hall kunnat göra för A-laget den här säsongen med tanke på att han blev ass. sportchef/scout för juniorsidan.

Nä, jag anser att den här föreningen bör sätta sig ner efter den här säsongen och verkligen ta en funderare kring om man verkligen är på rätt väg. Vi behöver folk som driver den här föreningen, med rätt kompetenser för rätt position. Evertsson kanske är en bra VD, vad vet jag, men då får han vara VD, så anställer man en ny sportchef som bara har det uppdraget. Ett uppdrag att driva vårt A-lag på den sportsliga linjen. Eller kliver Evertsson tillbaka och gör det han har gjort så bra i så många år. Jag förstår ärligt talat inte hur föreningen tänkt när man låter vår eminenta sportchef ta en dubbelroll i föreningen. Ett beslut jag tror fått större konsekvenser än vad många anar.

Så avslutningsvis så tror jag inte vi ska lägga allt på laget utan kanske konstatera det faktum att ett lag sällan är bättre än själva organisationen. En bra fungerande organisation ger ofta en trygghet som smittar av sig och genomsyra allt. Så jag hoppas att föreningen nu återgår med en större ödmjukhet och åter blir noggranna i allt man gör. Noggrannhet i rekryteringar av bådefolk i ledande positioner på kansliet till ledare för både juniorer, och A-lag, samt värvningar av spelare. Tillbaka till grunderna som man brukar säga i omklädningsrummet.

Nu måste jag bara få skriva av mig lite. Sitter och är riktigt förbannad faktiskt. För första gången den här säsongen blir jag engagerad och uppretad av det jag ser. Innan under säsongen har jag mest ryckt på axlarna av tristess. Men ikväll blir jag faktiskt rejält ilsk. Hur är det möjligt att ett lag kan prestera på så olika nivåer som Växjö Lakers anno 18/19 gör. Det får fan inte se ut så här. Och det värsta är att Mora vinner helt rättvist. Varför. Man ville mer från minut ett. Och då kommer funderingen igen: Hur fan är det möjligt???????

Vi förfogar just nu, med 4 omgångar kvar inför dagens match, över ett lag som jagar topp 3, samtidigt som man måste försöka hålla avståndet till de lag som flåsar bakom. Vi är inte ens klara för topp 6. Vi har allt att spela för. Mora har ett halmstrå man kan gripa efter, även om man tar 3 poäng idag. Hur ett lag bara kan lyckas komma ut med den eländiga inställningen är för mig historiens största gåta? Hur Sam Hallam kan vara så lugn när hans lag släpper till 30 skott och 4 mål på 40 minuter hockey är för mig även det en enorm gåta.

Man brukar inom hockey prata om att ”vilja ta jobbet”. Vilket brukar innebära att man tar alla dom där jobbiga åkningarna och jobbiga besluten på banan. Gör man en miss tar man tillbaka pucken till varje pris. Titta på Joel Perssons agerande vid Moras 3-1. Och då pratar jag inte om att han tappar pucken. Det är nått man som spelare måste tillåtas, så är det bara. Nej jag syftar på hans agerande efter han har tappat pucken. Istället för att slå på tvärstopp och direkt ta upp kampen mot den som snodde pucken så väljer Persson att softa lite med en lång glidsväng ut i mittzon, vilket ger Mora en tydlig två mot etta.

T.o.m på 80-talet när en annan försökte spela hockey så var det där en dödssynd. Det agerandet förstärker bara min känsla om ett lag som åker upp till Mora för att leka lite hockey och tro man kan softa med sig poäng hem. Sen vet jag inte riktigt om jag gillar Andréns agerande i målet heller. Får känslan av att han är skotträdd. Han vrider sig på ett konstigt sätt när motståndaren kommer nära kassen. Kanske bara min irritation som framkallar det intrycket, jag vet inte.

Usch, längesen jag var så här irriterad på laget som idag. Man har världens chans att skapa sig riktigt bra förutsättningar för fortsättningen, och så beter man sig så här. Förbannad är milt uttryckt. Lagets lägstanivå kommer fälla oss i ett kommande slutspel, garanterat.

Säsongen ångar på och vi närmar oss nu med raska steg februari. En tid på året där vi alltid sett ett ett riktigt bra Växjö Lakers, oavsett hur det sett ut innan.

Det är dock svårt att se dom tecknen den här säsongen. Vi som stått vid sidan om och följt den här säsongens Lakerslag har nog haft samma känsla från dag 1 till dagens tredje derbyförlust mot HV71. Trots att vi har haft en del av säsongen som är mer uppsida än resten så känns det här laget väldigt obalanserat. Något som faktiskt fick mig att lyfta lite på ögonbrynen var intervjun med Josen efter matchen. Som är tydlig när han påpekar att man saknat energi både i dagens match och andra av de matcher man på senaste tiden har förlorat

Och när en spelare erkänner att det saknas energi tillräckligt för att vinna så blir jag orolig. Hur kan man sakna energi när man går ut till en derbymatch, till en fullsatt arena och dessutom ett eget bortafölje på en 600 personer. Hur kan man sakna energi då? I så fall ett tydligt tecken för mig att detta är felbyggt lag. Laget är inte dåligt, men det saknas komponenter som balanserar upp laget. Jag lägger ingenting på Hallam och hans coachstab, dom har det här laget att förvalta, men tyvärr känns det inte som att dom är mottagliga tillräckligt för att ledarna skall kunna få till en förändring.

Min känsla är istället att det troligtvis inte spelar någon roll vad man gör faktiskt. Kanske kan två eller tre skarpa förstärkningar förändra balansen i laget, men jag är faktiskt tveksam till det också. Laget måste förlita sig på unga orutinerade spelare i den här upplagan och det går inte. Unga orutinerade spelare behöver mängder med rutin runt sig för att kunna leverera. Växjös unga spelare, Bokk, Röndbjerg, Holmberg, Högberg, Cederqvist tillsammans med spelare som Ortega ska dra ett tungt lass, och jag tycker dom gör det bra. Vi kan inte kräva mer. Men det krävs en balans med rejäl rutin för att dom ska blomma.

Jag börjar faktiskt tro att vår eminenta sportchef faktiskt har tagit sig vatten över huvudet när det gäller sammansättningen av den här säsongens lag. Jag har hela tiden haft inställningen att detta laget kommer lyfta allt eftersom säsongen lider. Men nu blir den känslan snarare omvänd. Vi är tillbaka på samma nivå som tidigt i höstas och inget förändras egentligen. Ibland blir man lite lurad när laget lyfter i spelet och man tror att det börjar hända saker. Istället slutar det oftast med ett mål i baken.

Någon mer än jag som tänkt på hur många av målen emot oss kommer till. Ofta är det i lägen där vi har kontroll på puck i egen zon, men kör fast och ger bort pucken. Två mål från HV i detta tredje derby kom till på det sättet. Lagen läser sönder våra utgångar ur egen zon. Att Lakers vill spela sig ur via sargen är i nuläget ganska känt. Och när motståndet är tillräckligt påslagna och åker mycket skridskor så stänger dom ganska enkelt dessa vägar ur zon och istället skapar sig själva kontringar från offensiv blå.

Jag vill nog hålla med och säga precis som experterna och det Wikegård och Rönnqvist säger. att det är väldigt ovanligt att se Växjö agera på det sättet dom just nu gör i matcherna. Ska bli väldigt intressant att se och följa upplösningen på den här säsongen. En sak är säker, vi är inte längre någon stark kandidat till ett nytt SM-guld. Kanske t.o.m är så att vi riskerar att missa slutspelet för första gången på 5 säsonger. Ja, risken är faktiskt ganska stor.

Jag tycker intensitet och allt är borta, inte bara från Växjö Lakers som lag utan från hela SHL som liga den här säsongen. Allt känns så vansinnigt intetsägande på nått sätt. Jag ska försöka förklara vad jag menar, för nu tror ni väl man har druckit något starkare!

Om vi börjar med laget så tycker jag kvällens match mot Skellefteå är väldigt signifikativt för hela den här säsongen så här långt. I grunden har man ett väldigt stort spel i sig, vilket kommer fram väldigt ofta den här kvällen i västerbotten. Man är, sett över 60 minuter bättre än Skellefteå, sett enbart till spelet. Det är egentligen bara under vissa sekvenser i matchen, bl.a i början då man tar några riktigt dumma utvisningar. Och just utvisningarna blev ju helt avgörande denna kväll.

1-0 kom inte i powerplay för hemmalaget, men ändå i kölvattnet till den utvisningen. Och 2-0 kommer i just PP. Bortse vi från detta och några mindre sekvenser i matchen är vi bättre än hemmalaget. Men trots att vi spelar bra så är det väldigt intetsägande stora delar av matchen. Vi har flera lägen där våra spelare får stå precis som Holloway gjorde för Skellefteå vid 2-0 målet, och sikta. Skillnaden är att Holloway ser nät och sätter den där. Lakers spelare verkar bara se en enda stor Mantas Armalis, och skotten sitter i magen eller bröstplattan som om killen hade någon typ av gummimagnet innanför tröjan.

Missar man Armalis så missar man oftast hela målet. Man gör väldigt mycket bra där ute, ändå sitter jag med känslan att ”gud, varför händer det ingenting”. Jag är av den bestämda uppfattningen att vi definitivt har spelet för att åter ta det hela vägen. Men det fattas nått. Och det som fattas är den där yppersta spetsen, som tar det där viktiga ansvaret och alltid levererar. Som är så där sanslöst självsäkra när det gäller att hitta nätet. Vi har INGEN sån i år. Förra säsongen hade vi flera stycken. Pettersson, Rosén, Calof m.fl. Vi har LAGET bakom dessa med ett spel som håller yttersta klass. Frågan är om Evertsson har möjlighet att knyta upp en, gärna två sådana innan fönstret stänger. Rent ekonomiskt JA, men jag tror inte marknaden kan frambringa den typen av spelare.

Men vad menar jag med att SHL är intetsägande? Jo, det är inte av samma anledning som någon expertkommentator uttalat, att ligan är sämre. Det sa man i fjol också, och att Elias Pettersson kunde dominera som han gjorde var ett tydligt tecken på det. Det betyder nog då att även NHL är sämre den här säsongen….! Nä, jag vill nog snarare peka på schemat den här säsongen. Känns som man från SHL:s sida vill ge de personer som ibland dyker upp i sociala medier och menar på att det spelas för mycket och för ofta. Att man skulle ha mindre antal lag eller omgångar. Jag tycker på nått sätt att dom den här säsongen blivit hörda på sätt och vis.

Trots att vi inte har mer uppehåll än vanligt för landslagsspel, så har det varit väldigt segt den här säsongen. Väldigt långt mellan matcherna under långa perioder tycker jag. Jag tycker personligen att detta är bedrövligt tråkigt och har faktiskt gjort att mitt intresse svalnat lite faktiskt just den här säsongen. Inte på så sätt att jag inte går på matcherna eller kan tänka mig missa någon match. Men det känns tråkigare. Det blir inget flyt. Jag skulle egentligen vilja ha spel tisdag-torsdag-lördag varje vecka, men det går ju givetvis inte för lagen behöver ju givetvis vila i mellanåt. Men den här säsongen känns faktiskt som en enda stor och lång vila.

Tittar vi just nu så var det match förra lördagen, sen ledigt till torsdagen och så match lördag. Sedan ledigt igen till idag, och så spel på lördag. Sen uppehåll i en hel vecka igen. Sen blir det intensivt i en vecka för att sedan gå på uppehåll igen i en och en halv vecka. Det är kanske ingen som håller med mig här, men jag dör nästan av tristess faktiskt. Intresset är lägre än det varit någon gång under Lakers 22 år som förening, och i mitt tycke den absolut, utan konkurrens, tråkigaste SHL säsongen så här långt.