En poäng till Lakers – noll poäng till Sveriges regering

Tänkte dela upp det här blogginlägget i två delar. Först lite om gårdagens premiär och sen lite kring regeringens bedrövliga besked igår.

Jag har blandade känslor kring premiären igår. Men med lite distans till den kan jag väl trots allt sammanfatta den med att det helt klart finns hopp om en bättre säsong än den förra. Det som dock kändes likadant som fjolåret var starten på matchen. Jag hoppas att det mest handlade om nervositet istället för nått annat. För ska vi ha som mål att föra våra matcher måste vi vara mer på tå från start i matcherna. Robert Rosén kommer som vanligt att bli hur viktig som helst för oss i år. Igår var han dock den stora målsumparen. Men positivt ändå att han skapar så mycket som han gör.

Första kedjan är stark, det kan vi alla se. Kul också att se att Sylvegård, Karlström och Holmberg fortsätter på den inslagna vägen. Det jag känner spontant här är dock ett behov av att komma mer på avslut än vad man gör. Men helt klart hade FBK jättejobbigt med den här linan. Drury blixtrar till i mellanåt, och här tror jag det finns mycket potential, som vi kommer att få otrolig nytta av ju längre in i säsongen vi kommer. Drury kommer att bli sevärd. Sen kommer vi då till de som man kanske inte känner riktigt samma positiva känslor kring. Jacob Forsbacka Karlsson fortsätter att förvåna mig, negativt. Var han med? Ja, det var han, det vet jag. Men han lämnar inte mycket till avtryck efter sig. Vad har hänt med den här killen egentligen?

JFK kom till Lakers inför förra säsongen med stora förväntningar på sig. Från Bostons organisation ville han hem pga olika omständigheter, men ändå med målsättningen att ta sig tillbaka. Han kommer från en bra säsong, där många ansåg att han har stora chanser att egentligen slå sig in som ordinarie i Boston. Väl hemma i Sverige och SHL är han hur blek som helst. Långt ifrån några NHL kvalitéer. Frågan är om det t.o.m saknas SHL kvalitéer. Åter en SHL match är genomförd där man efteråt frågar sig om JFK var med. Jo, det var han, det vet jag, men han fortsätter att vara väldigt osynlig. Tror att han t.o.m blev bänkad i slutet av gårdagens match.

En okej premiär trots allt, men jag hävdar fortfarande att detta lag saknar en forward med lite högre kvalité för att kunna kalla sig en utmanare.

 

Ni som läser detta, ställ er frågan: Vad vill jag helst behålla om jag var tvungen att välja, Svensk Idrott eller Ge-Kås i Ullared? Jag vet i alla fall den svenska regeringens svar på denna absurda fråga. I Ullared släpper man in 3500 personer som okontrollerat springer omkring i ett varuhus och jagar samma artiklar. Detta tillåter regeringen, detta tycker regeringen är helt okej. Tydligen är smittorisken minimal. Däremot får bara idrotten släppa in max 50 personer på sina matcher. Idrottsföreningar lever på sina publikintäkter, precis som Ge-Kås lever på sina kunder som kommer och handlar. VARFÖR ska Ge-Kås ha mer rätt till överlevnad i dessa tider än våra idrottsföreningar? Jag tycker det är skamligt av den svenska regeringen att gå ut med den infon som man gjorde igår, att man inte gör några lättnader i restriktionerna. Där stod alla idrottsklubbar med mössan i handen och skägget i brevlådan.

Samtidigt vill jag skicka en känga till svensk idrott, SvFF, SIF, RF m.fl. Varför står ni där med mössan i handen och skägget i brevlådan? Varför skriker ni inte ut er frustration och ifrågasätter regeringen och makthavarna. Varför sitter ni där och bara nickar medan era föreningar förblöder och idrottssverige havererar. Jag blir inte klok på er heller. Sorgligt är det enda ord jag kan komma på. Den som såg matchen och läktarna i Vida igår, kan nog hålla med mig om att det skulle kunna sitta lika mycket folk på varje sektion i arenan med vakter vid varje sektion som ser till att folk håller avstånd. När matchen är slut styr man så att inte alla går ut samtidigt åt samma håll utan sektion för sektion. Förutsättningarna och säkerheten kommer vara flera 100% bättre än på Ge-Kås. Sorgligt som sagt.

Ett märkligt år fortsätter – snart ny säsong

Den 6:e mars skrev jag senast och tanken var faktiskt att sluta skriva helt och hållet som Sjöaguden. Men suget efter att skriva har återkommit sakta men säkert och jag börjar lite lätt igen för att se om det håller i sig. Det blir väl inte jättefrekvent men ska ändå försöka dela med mig så mycket jag kan av mina tankar. Den förra säsongen satte vi i halsen på många olika sätt. Först om vi ser till lagets totala insats 0ch slutplaceringen på 10:e plats. Många inklusive mig själv hade nog räknat med en betydligt mer framskjuten placering än så. Man gick i bstort sett en hel säsong och bara väntade på den där vändningen….. som aldrig kom. Till slut blev det så att hela hockeysverige fick sätta säsongen i halsen när pandemin gjorde sitt intåg.

Med facit i hand och att vi nu står inför en ny säsong, känns det rätt okej att vi bara kunde lägga säsongen 19/20 till handlingarna som om den aldrig hänt. Nu blickar vi fram mot den nya säsongen och hoppas på att publiken snart får komma tillbaka. Och den 1 oktober blir det nog så att en del människor kommer att få börja gå på hockey igen. Hur många får vi se. Och därav kan vi nog konstatera att premiärmatchen hemma mot IKO inte blir av med tanke på utjämning och lika vilkor. Den kommer att flyttas fram och vår premiär kommer istället spelas den 24 september hemma mot Färjestad om jag förstått rätt.

När det gäller årets lag känner jag nog spontant att det är ett klart lyft från förra säsongen. Bara Roséns återkomst ger extremt mycket när det gäller det offensiva spelet. Robban har förmågan att göra andra bättre. Den starkaste lagdelen är utan tvekan backsidan. När alla är friska så har vi en mycket stark backbesättning med spelare som Ilari Melart, Miika Koivisto, Teemu Eronen, Juuso Vainio, Tim Erixon, Joel Persson, Peter Andersson, Hardy Häman Aktell och Linus Nässén. Det här är riktigt starkt startfält, vilket jag inte tror många i ligan kan tävla mot. Jag tycker, även om andra säger motsatsen, att även målvaktssidan ser stark ut. Jag tycker Källgren sett riktigt bra ut i inledningen, och så även Fasth.

Däremot är jag inte riktigt lika nöjd med forwardssidan. Här tycker jag att det ser klent ut, fast ändå med potential. Men det känns ändå som att man för tredje året i rad lever lite för mycket på förväntningar om att en del spelare ska ta nya steg och nå nya nivåer. Till detta har vi ett gäng spelare som har kapacitet men som totalt underpresterade förra säsongen. Vi har i nuläget 13 kontrakterade spelare, inkl. skadade Marcus Davidsson. Så Marcus Davidsson har jag ingen uppfattning om just nu. Richard Gynge gjorde ju inte mycket väsen av sig ifjol, men verkar i och med Robbans anslutning se lite mer inspirerad och sugen ut. Emil Pettersson är det ju samma sak med. Ser också bättre ut inledningsvis, men här behövs betydligt mer för att jag ska känna att han gör skillnad. Men inledningsvis av säsongen så tycker jag både firman med RR, EP och RG tillsammans med ungdomslinan med Holmberg, Karlström och Sylvegård gått bra. Men bakom dessa 6 tycker jag att det sett mindre bra ut.

JFK fortsätter förvåna mig med sin osynlighet i spelet. Detta skulle vara en spelare som skulle göra skillnad, men jag tycker att han ser ut ungefär som förra säsongen, tyvärr. De nya unga spelarna Jack Drury och Emil Forslund blixtrar till i mellanåt och visar potential. Forslunds skridskoåkning är fantastisk att se. Drury har mycket i sig, men måste ändå ses som årets stora chansning med tanke på att killen aldrig spelat seniorhockey innan. Man får givetvis ge killen lite tid, men jag hade ändå hoppats på lite mer så här inledningsvis.

Den spelaren jag tror mest på i år, som kommer att få sitt stora genombrott är Fredrik Karlström. Fortsätter han på det spåret han är inne på kommer det att bära långt. Sen hoppas jag givetvis att Pontus Holmberg nu tar det slutliga stora klivet för att bli en spelare som gör skillnad i SHL. Till sist när det gäller forwardssidan skulle jag vilja se ytterligare en spetsvärvning innan säsongen drar igång. Jag tror inte att vi kommer få ut det vi vill av Emil Forslund och Jack Drury, samt att Marcus Davidsson fortfarande är påverkad av sin hjärnskakning.

Här näst väntar en ny härlig derbyutmaning i form av HV71 på bortaplan på Tisdag.

På återseende//

Passivitet och Special teams ligger VLH i fatet

Skönt att kunna konstatera att säsongen fortsätter efter den 12/3, en riktig skitsäsong till trots. De två senaste matcherna har vi klarat oss ifrån genom stunder av alldeles briljant spel. Och då har det klaffat både framåt och bakåt. men man har också blandat in en mängd mindre bra prestationer. Men under dessa matcher har de bättre stunderna varit så pass bra att det räckt till 3 pinnar. Och det känns fantastiskt bra att kunna konstatera att laget faktiskt lyft inför slutspurten. Även om det fortfarande finns spelare som man är enormt fundersam kring så är det i slutänden ändå ett lagspel, och det är lagets slutliga prestation och resultat som är det viktiga.

Men jag är fortsatt lite kritisk till vissa saker, som jag inte anser är spelarnas fel primärt. Om vi börjar med den passivitet som uppstår ganska ofta i matcherna. Efter vi tagit ledningen med 2-0 under gårdagen så ramlar vi in i ett passivt beteende som ger Frölunda enormt med luft under vingarna. Det här med att vila med puck är inget som man ska underskatta. Något som inte Växjö Lakers lägger något större värde på som det ser ut. Jag blir så förundrad när jag ser hur vi är lika många på banan men Frölunda känns ändå som dom har fler spelare. Vi är statiska och håller bara våra positioner. Vi sätter inget nämnvärt tryck på Frölundas spelare, utan dom får ganska lätt studsa runt med pucken i vår zon under väldigt långa sekvenser. Det här är tröttande och inget sätt du vinner mästerskap på, eller för den delen tar dig vidare i mästerskap.

En sak som slog mig igår och som jag tittade extra på under hela matchen var, hur lagen etablerar, eller rättare sagt försöker etablera tryck i offensiv zon. Man brukar ju säga att man ”går på rulle”. Man lägger långa förflyttningar utmed rundeln för att sätta motståndaren i rörelse och själv skapa sig tid. Frölunda gör detta konstant, och det är anmärkningsvärt att se hur man faktiskt är först och plocka upp varenda puck. Man har hela tiden en spelare som kommer utmed sargen och plockar upp dessa puckar. Lakers verkar inte jobba alls på det sättet, eller kanske man har det som en uttalad grej att göra, men det funkar inte. Lakers kan ibland plocka upp en eller kanske två puckar men sen är det stopp och motståndaren vinner pucken och kan vända spelet. En återkommande passivitet i båda ändzonerna. Och detta är nått som gått genom hela den här säsongen.

Sen skulle jag vilja ställa frågan till Sam Hallam: Tränar ni på powerplay? Jag hoppas att svaret skulle bli NEJ, för är det så att man faktiskt tränar PP så är det definitivt ett problem, och något Evertsson måste börja titta på. Kanske plocka in någon i framtiden som bara jobbar med PP. För detta är verkligen ett återkommande problem varje säsong. För det finns faktiskt ingenting som tyder på att det här laget tränar PP. För det är ganska tydligt hur passiva man även blir här och något som alla motståndare läst in sig på. Titta hur våra motståndare sätter press på oss under våra PP. Dom checkar med två gubbar stenhårt på vår puckhållare djupt ner i vår zon. Allt går så sakta som det bara kan göra. Det finns inga indikationer på intränade utgångar ur egen zon, och definitivt inga intränade varianter på ingångar i offensiv zon under PP.

Väl inne i zon och de få gånger vi faktiskt får ett etablerat PP spel så verkar det inte finnas ett antal intränade varianter på avslut. Man spelar runt och hoppas på det bästa känns det som. Titta på Frölundas PP. Det är hur tydligt som helst att man har varianter som man söker hela tiden. Nu hade Lakers bra koll på alla dessa varianter igår, förutom turmålet till 3-2 som dom gör. Special teams är en mycket avgörande del av en hockeymatch idag. Att kunna utnyttja minst ett PP varje match kan ju vara hur avgörande som helst. Men detta verkar inte vara någon prioritet i Växjö Lakers, som det känns i alla fall. Som jag skrev så är det inte första säsongen vi är dåliga i PP. Det är väl egentligen bara Elias Pettersson som höjde upp detta under sin sejour. Och jag har otroligt svårt att se att man faktiskt kan träna på detta och ändå vara så urusla som man är. Igår blev det nästa nån typ av rekord i hur dåligt det kan vara. Vi hotade ju Frölunda mer i 5 mot 5 än vi gjorde i numerärt underläge.

Jag anser att detta är något man måste träna in under en hel säsong, vilket då innebär att det är försent nu att göra något åt. Och just passiviteten och vårt dåliga special teams kommer ligga oss i fatet nu när vi snart går in i ett slutspel. Nu kommer dessa moment att bli ännu viktigare. Därför tror jag inte vi kommer förbi åttondelen oavsett vilket lag vi får möta. Omgång 49 i serien och en slutspelsmatch är två vitt skilda saker. Två olika sporter näst intill. Men hoppet lever ju givetvis.

Ett mentalt felkomponerat lag

Det är bara att konstatera en gång för alla att det här laget verkligen är en riktig miss i sammansättningen. Och då pratar jag inte generellt hockeymässigt. För kunskapen finns där i mängder. Problemet är att Evertsson fått ihop ett lag med väldigt många mentalt svaga spelare. Det är för många spelare som inte kan frambringa den energi och kampvilja kväll efter kväll som krävs på den här nivån, utan bara lite då och då. Och att ha enstaka sådana spelare märks aldrig. Dom försvinner oftast i mängden. När det är så många som vi har i den här truppen i år, så ser det ut som det gör. Det är därför vi sällan lyckas vända matcher. Det är därför vi ibland spelmässigt kan se bra ut, men verkar ha en massa oflyt och pucken vill inte in. Det är bara undanflykter.

Rahimi satte fingret på det i intervjun efter matchen. Vi gör helt enkelt inte jobbet tillräckligt i de avgörande delarna av banan. Då vinner man inga matcher, thats it.

För att vinna matcher på den här nivån måste du vara stark framför båda målen. Vi är tvärtom idag. Vi är rent svaga framför båda målen. Man kan tycka att Leksand driver mer mot kassen. Nej, säger jag. Men vi släpper in dom där, och då är det klart att man driver mot kassen. Vi tycker synd om oss själva när Oscar Laang åker in i en två mot tvåa, skjuter på sin egna spelare via Koivistos ben och in i mål. Flyt, ja absolut. Men titta istället hur nära Laang får komma. I ett sånt läge blir det alltid en målchans, det är farligt med automatik. Trots att vi är 2 mot 2, så släpps Laang så nära mål. Gap control när den är som sämst.

Vi har tur åter igen med resultaten när både BIF och LHC åker på däng. Men det kommer inte att hålla så länge till. Vi har haft så många chanser att rycka iväg i kampen om den där sista playin platsen men inte tagit den. Jag är ganska säker på i nuläget att skulle vi ta oss till playin så blir det max 3 matcher till. Att vi skulle ta oss till kvartsfinal den här säsongen ser jag som en utopi faktiskt. Och skulle vi ha flyt att ta oss vidare så väntar Luleå igen i en kvart, och jag tror ju inte våra chanser är större än förra säsongen.

Nä, just nu så sneglar man lite mer på nästa säsong och vad som behövs göras. En sak är säker att en del dyra kontrakt måste nog brytas, och även en del billiga. Jag håller med dom som just nu säger att den viktigaste förlängningen just nu är Pontus Holmberg. För efter jul har han äntligen tagit det där steget vi gått och hoppats på. Han är just nu tillsammans med Fredrik Karlström de enda två spelarna som kontinuerligt frambringar energi. Ludvig Nilsson visar också mycket toga, men försvinner lite ibland. Behöver bli jämnare. Sen gillar jag verkligen det jag ser av Niclas Lundgren i hans återkomst. En solklar förlängning även där tycker jag.

På ledarsidan ska Hallam givetvis fullgöra sitt kontrakt, men jag anser att det behövs göras förändringar i ledarstaben. Jag tycker, för att vara rätt fram, inte att Thermell har lyckats sätta någon prägel på Växjö Lakers offensiv under de två säsonger han varit här. Här anser jag att Evertsson bör leta reda på något mycket bättre, någon med rutin, inte allt för gammal, men som vet vad som krävs på den allra högsta nivån. Någon som verkligen kan kräma fram spetsen ur våra spetsspelare. Sen tror jag även att Fredrik Hellgren skulle behöva en sidekick som gav lite mer input. Jag tycker backsidan har tappat, och vi är ganska sönderlästa. Jag tror fortfarande på Hellgren som ledare, han är en härlig personlighet, men lite friskt backblod jämte sig tror jag skulle vara rätt väg att gå.

På målvaktssidan så tycker jag att man ska ge Källgren tillsammans med Eliasson chansen från start. Gör Källgren till uttalad förstekeeper med Eliasson som klar tvåa. Den är givetvis en chansning, men i mitt tycke en bra chansning. Får Evertsson ihop ledarstaben samt ett bra offensivt och defensivt spel så tror jag dessa två kommer göra succé.

Pontus Holmberg, Fredrik Karlström, Ilari Melart, Niclas Lundgren, Erik Josefsson och Martin Lundberg är de spelare jag till varje pris vill ha kvar till nästa säsong, resten kvittar faktiskt. Dessa 6 spelare skulle jag vilja bygga ett nytt lag runt.

 

Trots förlusten lite mersmak

Det är lätt att falla in i den gamla trallen så fort en förlust dyker upp igen, och jag kan säga som så att hade det sett ut likadant resten av matchen som det gjorde i första hade jag just nu spytt galla. Men nånstans måste man ändå hitta lite sans. I matchen mot HV71 såg jag saker jag inte sett under hela säsongen. En helt annan typ av bestämdhet i spelet från start till mål. Det var inte längre lika mjukt som vi sett tidigare. Tyvärr var man tillbaka till detta tveksamma och mjuka i den första perioden igår. Men om vi skala bort den första perioden och bara ser till de sista 40 minuterna så är vi tillbaka i samma typ av spel som mot HV. Vi såg ett klart mer betänksamt Rögle som helt plötsligt inte riktigt hängde med i svängarna.

Den här ligan är så pass tuff att man har inte råd att dippa för mycket. Att helt och hållet tappa en hel period kan många gånger vara helt avgörande. Sen är det ju så att Shinnimins oborstade yxhugg framför offensivt mål när vi jagar en kvittering är ju nästa avgörande del i matchen. I detta läge så är vi fortfarande det lag som driver matchen och det känns som att det bara är en fråga om tid innan vi kvitterar. När han där och då väljer att slå klubban ur nävarna på Röglebacken så är matchen förlorad. Rögle är ett lag i medgång och har medstuds. I ett sådant läge så räcker det att dom får en PP chans så kan matchen vara avgjord. Och det är just en turlig studs som på Everbergs klubba som ger Rögle 3-1.

Efter detta så tappar vi momentumet som vi byggt upp och förlusten är ett faktum.

Men som jag skrev, skala vi bort allt detta och isolerar de sista 40 minuterna rent spelmässigt så har något hänt. Jag skrev i mitt senaste inlägg att det just nu inte finns utrymme för att fokusera på prestationen utan det är resultatet som är viktigast. Och det skrev jag med bakgrunden av att vi har ett lag som inte är tillräckligt bra helt enkelt. Där vissa avgörande delar saknas för att kunna hota på nån högre nivå. De senaste två matcherna tycker jag dom bevisat motsatsen faktiskt. Det finns rätt attityd i det här laget trots allt. Men fortfarande behöver man putsa på vissa saker som tex jämnheten i matcherna. man kan inte komma ut som man gjorde mot Rögle. Det måste vara mer bestämt redan från början. Sen det här med utvisningarna börjar bli ett gissel. Att ta en hakningsutvisning eller en fasthållning i ett läge då motståndaren är i ett farligt läge är accepterat alla dagar i veckan. Men inte alla dessa utvisningar som tas utanför spelet och i offensiv zon.

Det kanske är så här att Hallam helt enkelt måste plocka bort en spelare som Shinnimin när matchen närmar sig en kritisk punkt för att inte riskera onödiga utvisningar?

Men trots förlusten så hade jag en viss mersmak, vilket är första gången som jag känner så under hela den här säsongen. Men laget har fortfarande mycket att bevisa nu i slutspurten av serien. Och på lördag är det en otroligt viktig match mot LHC hemma där jag vill se att man fortsätter på den inslagna vägen. För gör man det så är jag inte alls orolig, då vinner vi!

Vi behöver poäng, inte bra prestationer

Nu är vi åter igen nöjda….. efter en förlust. Kom t.o.m på mig själv att sitta och tänka, fan vi gjorde det rätt bra ikväll. Men…. summa summarum, inga poäng in på kontot. Så vad betyder en bra prestation i ett sådant läge då? Inte ett skit. Fick ett bra svar från en gammal Lakersspelare på twitter efter förlusten mot Rögle senast där han skrev citat: -”Man kanske skulle börja fokusera mer på resultatet än prestationen” slut citat. Och jag kan inte annat än att hålla med. Visst ska man försöka hitta det som är bra i matcherna för att ta med sig till nästa match, internt. Men på något sätt måste man visa lite pannben och tävlingsgnista genom att visa sitt missnöje gällande resultaten.

För i min värld så finns det inte längre något utrymme och åka omkring och fokusera på att göra bra prestationer, när det inte genererar något resultat. För oavsett så är det bara att gå in i historiken och titta. Där står att Växjö Lakers bara gjort 2 mål på 240 minuters spelad hockey, samtidigt som man släppt in 18. Det spelar ingen roll över huvudtaget hur prestationerna har sett ut, fakta kvarstår, 0 POÄNG. Dessutom vill jag tillägga en sak, Djurgården var inte bra ikväll……. men dom vann ändå med 4-1. Men vi spelade bra…..! Brynäs har dessutom hittat sin glöd och idag åkte man om oss i full fart efter att man gjort processen kort med serieledande Luleå och vunnit med 5-1.

Man måste börja hårdgranska sig själva lite mer och ställa obekväma frågor. Varför gör vi inte mål? Varför gör alla målvakter vi just nu möter sina bästa matcher mot just oss? Tillfälligheter? Aldrig. Hallam nämnde det en gång ikväll faktiskt. -”Vi attackerar inte tillräckligt”. Vi jobbar och sliter, ja, absolut. Vore fan om annat! Men om vi ska vara riktigt ärliga, hur mycket närkamper vinner vi egentligen om vi hårdgranskar. Hur mycket kamper vinner vi där ute när Djurgården verkligen bjuder upp till dans. Inte många. Det finns nog dom som kanske blir lite förbannade och inte håller med mig när jag säger att det är lite som kattens lek med råttan. Vi presterar stundtals det bästa vi kan, medan Djurgården har flera nivåer till att plocka fram. Och det märker man, framför allt i slutet när dom vill stänga matchen. Vi kommer inte till någonting.

Och det är bara att konstatera att de absolut farligaste lägena vi har i den här matchen är bjudningar från Djurgården, vilket även målet vi gör är. Djurgården slarvar i utgången centralt i egen zon, Josen får pucken och lägger upp den för MicFlikier. När man går in och hårdgranska så här så inser man att det kanske inte var så jäkla bra trots allt. Men det är givetvis ganska lätt att idag stå och åter visa stor nöjdhet med prestationen. Jag vet inte, men det kanske är så att man får några extrapoäng i slutet av serien om man haft tillräckligt många matcher med bra prestationer. Ursäkta ironin.

Vi går just nu mot alla tiders absolut sämsta säsong för Växjö Lakers i SHL. Sämsta säsongen är så här långt vår andra, säsongen 12/13 när vi landade på 10:e plats av 12 möjliga lag på totalt 64 poäng. Idag har vi 50 poäng efter 40 omgångar vilket innebär 1.25 poäng/match i snitt. Håller vi det poängsnittet landar vi på dryga 62 poäng. Det poitiva med det skulle vara att vi då med största sannolikhet räddat kontraktet. Då kan jag säga att Mora hade förra säsong 60 poäng efter 52 omg, och vi vet hur det slutade. Nu brukar 62 poäng räcka för nytt kontrakt, men vi är inte där än. Fortsätter den här kräftgången även på lördag så börjar även IKO att äta sig närmare. Så jag hoppas att Hallam och kompani nu lägger ner detta snacket om bra prestationer och fokuserar på resultat. Poängen ska in på kontot. Hur dom tas eller hur det ser ut skiter jag fullständigt i.

 

Förlustmatch med 4-0 kan väl ALDRIG vara bra

Jag  förstår nu varför vi inte ser någon förändring när det gäller den här upplagan av Växjö Lakers. Man ser helt klart inte problemen, vare sig i ledningen eller bland spelarna. Hur man kan stå och säga att vi gjorde en rätt bra match idag efter att man torskat med 4-0 och faktiskt blivit totalt nedstängda. Ibland ljuger statistik, men just nu använder Växjö Lakers sig av denna så fort den ser positiv ut. Att vi vinner skotten idag mot Rögle är absolut ingen spegelbild av den här drabbningen. Jag tycker Rögle vinner helt och håller välförtjänt. Man är helt enkelt mycket bättre än Lakers i alla dom avgörande delarna på banan. Så är det bara. Såg vi nån förändring idag jämfört med andra delar av säsongen?? Svar: NEJ.

Det ser likadant ut i båset. Tre ledare, som är så bergsäkra på sin gameplan att man vägrar göra några förändringar. Man tuggar på, på samma sätt hela tiden. Vi ser en motståndare som är starkare med klubban, starkare på pucken, få stopp i Lakers spel ganska enkelt. Vilket i sin tur innebär att de anfall man har är ganska korta. Det finns några perioder i matchen där vi lyckas på fast pucken, men dom är inte många. Rögle däremot skapar en hel del längre anfall, vilket också föranleder deras 1-0 mål. Dessutom är Rögle mer raka i sitt offensiva spel. Då behöver man inte ha så många skott under en match. Får man pucken på mål samtidigt som man ser till att driva hårt på mål, så kommer målen.

Växjö Lakers tycker att man gjort en bra match när man tittar på statistiken och då framför allt skotten. Men man kanske ska ta och djupanalysera dessa skott och se hur många som faktiskt är riktigt farliga. Dom är inte många. Men det är klart, jag förstår spelarna. Kan man efter matcherna, när man förlorat med 4-0 och 5-0, stå och hävda för alla att man faktiskt gjorde en rätt bra match så är det ganska förståligt att ingenting förändras. Det betyder att man ta med sig den känslan till nästa match mot Djurgården, att man gjorde en bra match. Då är det ju bara att fortsätta. Vilket nog är nått vi gjort nu i 39 omgångar.

Sen så ska vi hälsa Niclas Lundgren välkommen tillbaka. Men är han verkligen det vi behöver just nu. Att vi behöver en back till är jag medveten om, men en defensiv? Hade förstått detta om vi trots allt hade varit med målmässigt i matcherna. Men herre gud, vi har 1-14 på de senaste tre matcherna. Vi ponerar nu att Niclas Lundgren lyckas få ner en stor del av dessa 14 insläppta. Men den där ettan då, hur ska vi lösa den? Även om Lundgren är så bra defensivt nu så vi får ner dessa 14 till hälften, så gör vi ju fortfarande inte tillräckligt med mål framåt för att vinna matcherna. Nej, den här värvningen luktar mer uppgivenhet än nått annat. Man tar in något som stärker defensiven och som avlastar dom andra backarna. Det är det enda jag ser. För detta är definitivt ingen värvning som talar om för oss fans att nu JÄVLAR sk vi vara med när det roliga börjar till våren.

Det känns ganska bra när man tittar i botten av tabellen och faktiskt inser att det krävs ganska mycket för att vi ska hamna i ett läge där vi riskerar negativt kval. Leksand och IKO måste först och främst öka sitt poängintag från nuvarande 0.92 i snitt per match till 1.07 poäng i snitt per match för att nå upp till våra nuvarande 50 poäng. Och då får vi samtidigt inte ta mer poäng. Det jag däremot tror att vi ska räkna med är att säsongen nog ganska säkert är slut efter omgång 52. Sen kommer ett stort och svårt jobb för den här föreningen att vända en väldigt negativ trend som föreningen hamnat i. Och jag hävdar nog fortfarande att man måste börja jobba med mer säkra SHL kort. Just nu så värvar man bara spelare som antingen är stukade mentalt eller har varit skadade. Och Niclas Lundgren är ju ytterligare en sådan värvning.

Men som avslutning vill jag nog åter igen hävda att vi alla bör förbereda oss på att vi kommer missa slutspel helt för första gången på 6 år. Och om vi alla är ärliga så är det nog så det ska vara, för vi är helt enkelt inte bättre. Efter 39 omgångar kan inte tabellen ljuga.

Vissa bör inte spela ihop mer

Jag hade faktiskt hoppats på att få skriva om att laget nu har hittat rätt, att rätt pusselbitar har kommit in. Förhoppningen var att få skriva om Paulsson och MicFlikier som typer av spelare som kommer in och lyfter alla andra. Men det kändes snarare som tiden stått still lite grann. Laget är enormt osynkat, man saknar drivet på de viktigare delarna av banan och sen måste jag nog hålla med en del kritiker när det gäller Richard Gynge och Emil Pettersson. Och då vill jag inte på något sätt anklaga nån av dom för att inte jobba. Men det är ganska tydligt för de flesta att dessa två trampar vatten. Det spelar ingen roll hur tända dom än är, och hur hårt dom jobbar. Dom är en avgörande faktor, men åt fel håll tyvärr. Och jag kan inte någonstans förstå Hallam och ledarteamets ihärdighet när det gäller att fortsätta matcha dessa två tillsammans. Av Luleås 4 mål i 5 mot 5 så finns paret på isen vid 2 tillfällen. Det finns kedjor som spelar 0-0 idag.

Det är en sak om  killarna samtidigt hade varit giftiga framåt och levererat med jämna mellanrum. Men eftersom man inte gör det över huvudtaget, samtidigt som man har väldigt svårt i försvarsspelet så är det ingen bra kombo. Jag tycker det är jättekonstigt att Hallam envist fortsätter att spela dessa två. Ingen av dom gör den andra bättre. Sen är det givetvis som så att vi fortsättningsvis tyvärr är lika blöta framåt som vi varit tidigare under säsongen. Vi ser nog alla skillnaden idag mellan Luleå och Växjö Lakers när det gäller att skapa farligheter. Vi vinner skotten, men av de giftiga chanser vi har under matchen så är det inte många av dom som vi skapar själva. Det är för det mesta Luleås få misstag som ger oss möjligheter. Och det är väl okej om man har spelare som kan avsluta distinkt. Vi har en spelare som i slutet äntligen utnyttjar en miss av hemmalaget, när Bailey hittar pucken för reducering.

En annan sak som jag funderar lite över är en sak som jag tidigare år verkligen gillat med Hallams taktik. Presspelet och viljan att återerövra pucken. Förmågan att inte ge motståndaren en sekund på sig att sig ur pressen. Man hade förmåga att pumpa på i offensiv zon, så motståndaren gick på knäna. Och när man förlorade pucken så satte man full press och bibehöll pressen och gjorde det svårt för motståndaren att hitta lägen att byta. Idag blev jag frustrerad flertalet gånger under matchen. Vi börjar redan i den 3:e minuten när vi haft ett anfall och etablering i Luleås zon. Vi förlorar pucken och Erik Gustavsson tar hand om trissan bakom eget mål. Vi sätter ingen press alls utan större delen av de fem som är på isen åker och byter. Vilket ger Erik Gustavsson öppen väg upp till Konstantin Komarek som kan starta kvällens utskåpning.

Samma sak hände sedan en hel hög av gånger genom hela matchen. Man brukar prata om att man vilar med pucken. Man skapar sig energi genom etablerat spel i offensiv zon. När Luleå har detta så släpper man aldrig pressen om man förlorar pucken, utan man sätter stenhård press. Man är synkade och hittar bra lägen att byta, där man inte förlorar kapacitet. Växjö hade ett par gånger under matchen lite längre anfall där man började pumpa upp lite mjölksyra hos Luleåspelarna. Men så fort man förlorar pucken så åker man och byter och i stort sett ger isen till Luleå. I en andra period kan jag förstå detta, men inte i första perioden där man dessutom bör ha ganska okej med energi. Utöver dessa problem har man också väldigt stora problem i sitt passningsspel, vilket även Harald Lückner påpekade flera gånger under matchen. Vi tappar mycket momentum i spelet pga dåligt passningsspel.

Det vore intressant att veta om Hallam och kompani förändrat det taktiska, eller om det helt enkelt är detta lag som inte klarar av det. Till sist vill jag säga att jag inte längre är speciellt orolig för att vi inte ska hålla oss ifrån de två nedre platserna. Däremot kommer det att bli tufft att hålla oss ovanför playin strecket. Som jag påpekat många gånger under den här säsongen så är detta lag helt felkomponerat, och det kommer man som det ser ut inte att kunna lösa. Viktigt nu är att behålla positionen mellan plats 7-10, vilket kommer bli nog så svårt, så vi får fortsätta spela efter omgång 52.

Ny förluststreak är ett faktum

Jag skrev tidigare om att statistiken ganska tydligt sa, efter vår bättre period under december, att vi garanterat kommer att börja förlora igen. En tidsfråga bara. Nu har vi förlorat tre matcher på raken och vi har på 9 perioder orkat med 2 mål framåt. Under dessa tre matcher har vi samtidigt släppt in 5 mål. Vilket inte är mycket alls. Under normala omständigheter är 5 insläppta på tre matcher väldigt bra. Oftast vinner man matcher med den statistiken. Så vårt försvarsspel är fortfarande väldigt bra. Utan vårt stora problem är effektiviteten framåt. Under december månad var vi extremt effektiva, trots väldigt dåligt spel fick vi utdelning och med oss poäng. Nu har vi mer puckar på mål, även om jag stundtals tycker att det väldigt svaga avslut. Men oavsett så har vi fler chanser, men evinnerligt svårt att få in trissan.

Men bryter man ner det så är det inte så konstigt trots allt. Vi gör det bra fram till en viss del av banan, sen fegar vi ur lite. Alla möjligheter till avslut används dåligt. Det är för blött, för svaga avslut helt enkelt. Daniel Enestubbe från SMP hade en väldigt bra liknelse när vi pratade efter matchen på medialäktaren. Han sa att det kan liknas med en golfare. Det spelar ingen roll hur bra inspelen mot green är, om inte puttarna sitter där. Och lite så är det ju faktiskt med Lakers med. Man gör det många gånger väldigt bra fram till att pricken ska sättas över i:et.

Vad beror detta på då? Jag tror det är en kombo av saker. Vi har för få riktigt bra avslutare. Många gånger när lägena dyker upp så tvekar vi eller försöker att söka ett ännu bättre läge. Många gånger har vi chansen att lägga puckar på mål, men tvekar igen och till slut hamnar trissan i hörnet istället. Vi slår inte våra spelare in mot motståndarens mål så när väl en puck kommer in där så är vi inte där på returerna, utan målvakten får jobba ostört. Många säger att motståndarnas målvakter stå på huvudet när dom möter oss. Njae, en sanning med lite modifikation. Vi gör honom bra till viss del. Dagens målvakter är väldigt svåra att passera om dom får ha arbetsro. Och just nu så har målvakterna som möter Lakers en ganska skön resa genom matcherna. Dom ser alla skott, och returerna blir aldrig farliga osv.

Vi HAR spelare som gör det där jobbet, men de är för få. Vi har fortfarande för många spelare som inte vill in där, och då blir det väldigt enkelt för våra motståndare att bara trycka ut oss mot sargerna. Jag har sagt det innan och jag säger det igen. Detta är inget bra sammansatt lag. Rollerna är otydliga. Frågan jag fortfarande ställer är vad Evertsson funderar över. Han sa i intervju att dyker det upp något som förbättra laget så är man intresserad. Men frågan är hur hårt det jobbas. För i övriga lag händer det mycket, och man agerar på många olika sätt. Luleå tar in backen Yohann Auvitu samt plockar man Konstantin Komarek från Malmö. Örebro plockar Robin Kovac från Luleå samt ryktas den finska backen Otso Rantakari till närkingarna. Färjestad har agerat och plockat in Pontus Widerström nu från SkeAIK. Jonas Junland är på väg hem till LHC.

Det jag spontant känner är att om Lakers fortfarande har ambitioner att spela slutspel den här våren så borde något göras åt den här truppen NU, inte dagarna innan fönstret stänger. För då vill jag nog påstå att det är försent. Då är det nog bättre att hålla i pengarna. Och vad behöver vi. Försvaret fungerar bra, tillsammans med målvaktsspelet. Vi behöver målskyttar, men framför allt behöver vi lite nytt blod inför vårens upplopp. Ta undan alla hel och halvskadade spelare. Se till att vi har en frisk och fräsch trupp där ALLA kan bidra utan att behöva vara rädda.

Efter det måste det vara slut på alla värvningar av skadade spelare. Med facit i hand så har jag enormt svårt att förstå varför Evertsson väljer bort Kiiskinen pga hans skadebenägenhet, och sen tar man in en spelare som Gynge som gick skadad hela förra säsongen och som ganska tydligt fortfarande är påverkad av skada. Enligt rykten så var orsaken den samma gällande Jani Lajunen för några år sedan. Han ville man inte heller ha kvar pga skadebenägenhet. Mig veterligen har Jani fortsatt spela hockey på högsta nivå, och dessutom fortsatt att leverera, i Tappara, i de finska lejonen och för närvarande i Lugano. Jag gillar inte den här trenden.

 

Offensiven är för klen

Jag håller med Sam att det var ett steg framåt i matchen mot Malmö, på vissa plan. Men vi är fortfarande för blöta, och skenet fortsätter att bedra. Det är ganska mycket av det vi brukar kalla för alibispel som presteras av Lakers. Och idag innebar alibispelet att man lade iväg lite mer puckar på mål, men det var till största delen ganska klena försök, därav alibiuttrycket. Växjö lakers fortsätter att spela på utsidan. Pucken går både 2 och 3 gånger fram och tillbaka i runden, fram till Malmö bryter och tar hand om pucken. Lite komiskt var det precis innan Malmö gör sitt mål då jag säger till min granne där jag satt att det är svårt att göra mål när man aldrig kastar några puckar mot mål. Då vänder Malmö spelet och gör PRECIS det jag eftersökte från Lakers, man kastar in en puck på mål, sen ser man till att ha folk på kassen som Händemark som trycker in pucken. Man kan tycka att Malmö spelar tråkigt, men det gör Lakers med. Malmö är mycket mer samlat i det man gör, mer bestämda.

Malmös backar kastar in puckarna på mål så fort minsta läge finns, och man lägger puckarna i bra höjd för både styrningar och farliga returer. De få gånger som Lakers backar får in puckar mot mål kommer dom i brösthöjd eller högre och oftast behöver bara Alsenfelt se pucken passera bak mot plexit. Skulle nån back nån gång få igenom en bra puck från blålinjen så har vi ändå inga forwards på plats att styra eller ta returer. Som jag skrev senast har vi några fåtal spelare som gärna går in i de områden som smärtar, men de flesta har inte den typen av attackpsyke som krävs för att slå Malmö.

Vi förbättrar vår skottstatistik idag, helt klart, och det gör att spelarna just nu tänker/säger att pucken inte ville in. Men om vi nu går tillbaka och fundera lite mer ingående hur den här matchen såg ut. Det brukar ju trots allt finnas många lägen under en match som man kommer ihåg som klara målchanser. Vad kommer man ihåg från den här matchen? Jag vill minnas att Shinnimin hade ett friläge, och att Sylvegård kunde fått ett men tappar bort pucken. Sen kan jag erinra mig om nån studspuck som var inne hos Alsenfelt och studsade, men åter igen hade vi inget folk som hade tagit sig in i det heta området framför Alsenfelt. Däremot kommer jag ihåg en jäkla massa bra och öppna chanser för Malmö. Så även om vi skjuter 12 skott mer än Malmö, så vill jag nog hävda att Malmö hade klart mer vassa avslut som verkligen luktade mål än vad hemmalaget hade.

Jag pratade om i mitt förra inlägg att det kanske bara är en tidsfråga innan vi har nästa förluststreak. Kanske har den nu börjat. Och jag tycker att den senaste tidens matcher faktiskt talat om detta för oss. Det är bara att konstatera en gång för alla att det här laget saknar ett antal pusselbitar för att få en helhet som fungerar. Målvaktsspel och till viss del backspelet fungerar bra, men offensiven är undermålig. Och med den uppställningen vi har just nu kommer det inte att lyftas nämnvärt. Vi kommer vinna matcher, absolut, men inte tillräckligt. En del hade tro och förhoppningar om att vi kanske skulle kunna jobba oss ikapp topp 6 och ta nästan 2 poäng per match. Jag har ända sedan november sagt att den möjligheten är helt utesluten, och det står jag fortfarande för.

Men det är ändå rätt spännande det här. Hur resonerar man i tränarleden. Hur ska man göra för att få laget att lyfta. Vad är Evertssons tankar. Tänker han pimpa laget innan fönstret stänger eller har han kanske gett upp säsongen till viss del och försöker nu bara med hjälp av ledarna att hålla näsan ovanför vattenytan. Vi får se, fönstret stänger den 15 februari. Då vet vi vi garanterat hur Evertssons tankar har gått.