Märklig känsla av att inget är förändrat

Så var det äntligen dags för SHL premiär. Säsongen är igång. Den första omgången är spelad och precis som det brukar vara, så är det de s.k skrällarna som får mest rubriker. Trots att det inte finns något som heter skrällar i de första omgångarna av ligan. Allt kan hända. De flesta av oss vet att det tar 20-25 omgångar innan ligan sätter sig liksom. Att IKO tar poäng borta på Skellefteå är ingen skräll. Eller att Brynäs piska skiten av indianerna (de regerande mästarna) är inte heller nån skräll. Det som sker under september och oktober brukar ALDRIG vara ett facit för hur slutet av säsongen ser ut, snarare tvärtom.

Vi minns tex fjolåret där vi såg ett visst lag från Östgötaslätten som gick fram som en ångvält under inledningen och sedan föll ihop som ett korthus resten av säsongen.

Dock finns det saker som oroar om vi ser till Växjö Lakers start uppe i Norrbotten. Vi minns avslutningen på förra säsongen. Kvartsfinalsortin mot just Luleå. Är det bara jag som fick känslan av att den slutspelsserien bara fortsatte under lördagskvällen, på samma sätt? Trots att framför allt Lakers lag är helt utbytt så kändes det som tiden stått still. Visst, absolut, det fanns en en helt annan offensiv i det Lakers som igår intog Coop Norrbotten Arena, men likt förra årets lag så hade detta laget precis lika svårt att hitta nätet.

Och när väl Luleå fick göra 1-0 så kändes matchen avgjord. Årets lag visade sig ha lika svårt att efter detta mål hitta knappar att trycka på som tog dom tillbaka in i matchen. Luleås defensiv var i stort sett 100% hålfri. Lakers såg ut att trampa vatten hela vägen in i mål. Luleå är dödligt effektiva och gör mål på det som bjuds. Och man tar till slut hem alla tre poängen på ett ganska enkelt sätt trots allt. Ungefär som hela slutspelsserien såg ut.

Det finns vissa saker som jag reagerat på under egentligen hela försäsongen, och som jag reagerat på många gånger genom åren, som ganska tydligt är en coachtaktisk sak och inget som har med lagets kunskaper att göra. Och då pratar vi special teams. Igår tycker jag detta var extra tydligt. Nästan lite för tydligt. Alla lag, som det ser ut i alla fall, verkar ha en grundfilosofi i PK, att först, utan att tappa positionerna i banan, se till att motståndaren har så svårt som möjligt att etablera sitt PP. Man jobbar med störningsmoment redan högt upp i banan utan att gå bort sig. Man försöker täta mittzon och göra blålinjen svår att forcera med pucken under kontroll. Vilket ska göra så att tiden för etablerat PP spel reduceras så mycket som möjligt inom de två minuter som gäller.

Vi ser under gårdagen hur svårt Lakers har att under kontroll ta in pucken i offensiv zon och etablera sitt PP. Tiden man får till ett etablerat spel är väldigt kort. Jag tror faktiskt att vi får mindre än 20-25 sekunder etablerat PP spel under våra försök. Så fort vi tappar ut pucken så vet man att det kan bli svårt att få till något nytt försök.

Tittar vi sedan hur det ser ut när vi själva ska försvara oss i PK. Jag vet inte, men det känns faktiskt som att vi har totalt motsatt filosofi när det gäller detta. Min känsla är att vi tänker som så att vi inte ska gå bort oss utan vara noga med våra positioner därför släpper vi in motståndaren i zonen och tror att vi där, under etablerat PP spel kan kontrollera motståndaren på ett bättre sätt. Det känns som att våra motståndare får bra mycket längre tid i etablerat PP spel än vad vi själva får. En del hävdar nu att vi trots allt gör det ganska bra i PK och dödar väldigt många, så även igår. Ja, håller med, men hur ser det ut. Hur länge håller det. För även om vi klarar tex ett 3 mot 5 läge igår så osar det hett hela tiden.

Igår gjordes 2 PP mål, ett av vardera lag. Men hur ser målen ut? Tittar vi på Luleås så är detta gjort i ett etablerat PP spel där dom svärmar runt Andrén och skapar läge på läge, innan Olausson hittar igenom till Petter Emanuelsson som stänker in 3-0. Lakers mål då. Ja, först försökte första PP med Gynge, Pettersson och Horak, men hade svårt att över huvudtaget ta sig in i zon. Utan att etablera sig egentligen en enda gång så lyckas andra PP linan få in pucken, hårt stressade där Erixon får pucken i dåligt läge, lägger en passning på bredd till en inåkande Davidsson som har två spelare på sig. Lyckas med god teknik få med sig pucken med foten i detta trånga läge, och i nästa frekvens dra ett bra skott på mål.

Ett mål i PP, men mer ett vanligt spelmål istället för ett uppsatt etablerat PP mål. Bra att vi gör mål givetvis, men hur bra är det på sikt att ha så svårt att få till ett etablerat PP spel jämfört med motståndaren. En annan sak som var ganska tydligt igår och som också påminde lite grann om vårens kvartsfinalserie. Hur lätt Luleå håller oss på utsidan. Om detta är Luleås skickliga försvarsspel eller Lakers oförmåga att ta sig in på insidan låter jag vara osagt. Om det är Lakers, är det då oförmåga eller ovilja att sig in där det gör lite mer ont? Jag vet inte. Men det är lite märkligt att det ser så likt ut vårens svaga kvartsfinalspel. Hallam och hans stab borde vara 100% insatta i hur Bulan tänker och hur han vill ha sitt Luleå.

För avslutningsvis har jag en märklig känsla av att inget är förändrat, trots att jag vet att vi har ett helt annat lag, med en helt annan offensiv kunskap. Och vi ska även ha ett hungrigare lag än förra säsongen. Men match nummer ett visar inte alls på detta, utan snarare tvärtom. Med detta nu som facit och historia så ser jag verkligen fram mot tisdagens hemmapremiär mot nästa tänkta topplag. Faktiskt min favorit till SM guldet i vår.

Laget klart – vass sista pusselbit

Jag var lite orolig i mitt senaste inlägg när det gäller målskyttet inför kommande säsong. Vi hade många riktigt bra spelare, men den där spjutspetsen som går i första led när det gäller mål och poängproduktion saknades ganska tydligt när man tittade igenom truppen spelare för spelare. Känslan har funnits ett tag att antingen Calof eller Gynge kan bli aktuella för en återkomst. En tanke som har tagits upp några gånger och som även jag har smakat på lite grann är att om Richard Gynge kommer så blir det nog på 3 år. För leker man med tanken att Robban återvänder hem efter en andra säsong i Sochi så skulle herrarna i så fall få två säsonger ihop.

Därför vard et ingen överdriven sensation när vi ikväll strax efter 18.30 fick höra Henrik Evertsson välkomna tillbaka just Richard Gynge: och givetvis var det på ett treårigt kontrakt. POch för min del var det inte bara inför kommande säsong som jag känner att vi faktiskt nu kan vara med och tampas på allvar. Nej, den härligaste känslan ligger nog längre fram i tiden. kanske nästa säsong tex. Vi har kontrakt med både Emil P, Shinnimin, Forsbacka-Karlsson, Davidsson på två år samt Gynge på 3 år. Det här ger oss en urstark grundstomme att bygga vidare på säsongen 20/21. Detta kittlar faktiskt lite extra i mig. Troligtvis får vi då se Rosén in istället för Horak.

Den här värvningen var precis vad vi behövde, både med tanke på avsaknaden av just en målskytt, men även med tanke på framtiden. Jag tror den här värvningen gör att vi garanterat är med och fightas de kommande två åren om de ädlaste valörerna.

Sen är det givetvis extra kul på många sätt att det var Gynge som kom tillbaka. En spelare man bara älskar att se spela och göra mål. Nu har vi en väldigt fin mix i det här laget med mycket rutin i kombo med riktigt spännande unga spelare på väg upp i sina karriärer. Kan knappt vänta till vi får se dessa på is.

Släpp pucken nuuu!!

Både viljelöst och uddlöst

Vet inte riktigt vad jag ska säga om det här laget men matchen mot Rögle är både viljelöst och uddlöst. Vi skulle värna om den fina defensiven, då släpper vi 6 kassar? Läs mer

Nu går det inte att luta sig tillbaka mer

Nu går det inte att luta sig tillbaka mer och hoppas på statistiken. I inledningen av säsongen hade vi skäl att göra det. Det tåget har gått nu. Prestationerna blir sämre.
Läs mer

Tre mål på tre matcher håller inte

Matchen mot Cardiff i CHL hemma och dagens drabbning i Malmö Arena gör att jag börjar vackla en aning. Tre mål på tre matcher håller inte tex om vi ser till de senaste tre SHL matcherna. Läs mer

Tre friska trots fortsatt måltorka

Idrott är konstigt ibland. Logik existerar knappt. Mot Frölunda i afton blev det tre friska trots fortsatt måltorka när vi lyckades vinna med 1-0. Att det ska vara så svårt att få in puckj….ln, var en återkommande kommentar. Läs mer

Statistiken talar fortfarande för Växjö Lakers

Det är inte lätt att se det positiva när man startat som man gjort, men statistiken talar fortfarande för Växjö Lakers. Det vi behöver just nu är lite medstuds och flyt i avgörande lägen, vilket vi inte alls haft så här långt. Läs mer

Dags att hitta nästa nivå

Varje säsong är en resa där man nöter fram resultat utmed vägen. Växjö Lakers resa 18/19 har börjat lite trögt och det börjar bli dags att hitta nästa nivå för att kunna komma vidare och fortsätta resan med lite mer trygghet. Läs mer

Blandad kompott i premiären i Vida Arena

Det var verkligen blandad kompott i premiären i Vida Arena mot Linköping under lördagen. Vissa saker var i världsklass, andra på en obeskrivligt låg nivå. Det finns mycket att jobba på. Läs mer

Nu måste revanschlustan fram

Förlusten i premiären mot Timrå kändes väldigt onödig på nått vis. Så nu måste revanschlustan fram ordentligt, så att man vänder den här inledningen direkt. Läs mer