Är det så här vi ska agera i fortsättningen, SHL

En del hävdar nog att med rätt bedömning av domarna under lördagen i Skellefteå Kraft Arena så hade Lakers vunnit med 3-4…? Njae, så enkelt är det nog inte. Men vi kan vara överens om en sak. Om det bedöms som mål eller inte förändrar ju hela matchkedjan. Som det blev nu så dömdes målet bort och vi fick då tekning istället i Skellefteås zon. Om målet hade godkänts, som det givetvis skulle gjort så hade vi fått tekning i mittzon. Med denna lilla förändring så ändras hela matchens fortsättning, och situationer som vi sedan upplevde under matchens fortsättning, hade inte uppkommit om tekningen efter nämnd situation flyttats. Detta kan vi nog vara överens om. Dock betyder ju detta att utgången av matchen kunde blivit precis vad som helst.

Vad jag vill säga med detta är, att det inte är så enkelt att bara säga att Lakers hade vunnit med 3-4, om målet godkänts.

Situationen då. Ja, visst känner man en viss irritation, som många gånger förut med detta situationsrum. Men jag ställer ut en picknick korg med frågor till SHL och situationsrummet. Den första sammanfattande frågan blir ju: Är det verkligen så här vi ska jobba med att hitta puckar i och runt mållinjen även i fortsättningen. 30-40 sekunder kontroll på en liten skärm, där man ser något runt svart som tittar fram under Lindvall, en bra bit in i målet.

Man konstaterar då snabbt: ”Vi kan inte säkert avgöra att hela pucken är över mållinjen”.

På detta kommer då givetvis nästa fråga: Är det domarna som missförstått det här med att hela puckan ska vara över linjen, till att man måste kunna SE HELA pucken över linjen?

Om det inte är så att domarna missförstått detta, så innebär det med automatik att logiska beslut får inte under några omständigheter tas. Jag förstår givetvis att om man inte ser nån puck alls så kan man inte döma mål. Men om du ser en halv puck sticka fram under ett benskydd eller nått annat 2 decimeter innanför mållinjen, så måste man väl kunna begära att ett logiskt beslut, hela den här pucken är över mållinjen. Pucken har ju liksom inte helt plötsligt blivit avlång.

Men som vanligt i hockeysverige så finns det INGEN från SHL eller situationsrum som steppar ut och ge oss fans och lag en förklaring, eller t.o.m ett medgivande om att det blev fel. Detta gör ju att vi kan gå vidare och när nästa liknande situation uppstår (för det kommer hända igen) och man då agerar annorlunda, så blir det ju inga frågeställningar om varför man agerar så nu, och inte då.

Jag efterlyser mer transparens från domarorganet, disciplinnämnd och SHL när det gäller hur saker behandlas både på och utanför banan. Vi som går på hockey eller köper dyra abonnemang på Cmore, är era kunder, det är vi som gör detta möjligt. Det vi minst kan kräva är lite transparens, mer info och kommunikation från SHL:s olika delar ut till oss. När ni märker att nått blev galet, eller många undrar varför det blev som det blev, borde ni kunna vara så proffsiga att ni gick ut och kommunicerade.

Varför är det så svårt? Varför är det så mycket hysch hysch?

För mig är hockeyn viktig, speciellt nu

Det här blir väl troligtvis ett inlägg jag kommer få lite skit för från en del, men jag skiter i det. I dagens debatter och diskussioner om den situation vi lever i verkar det som grundregeln är EN. Att antingen är man för eller emot livet. Tycker man att NÅGOT annat än Covid 19 är viktigare just nu så är man en dålig människa. Tycker man att det är viktigt med hockey nu tex, så är man konstig, korkad och dum, egoistisk och skiter i andra människors hälsa och välmående. Och jag börjar ärligt talat att bli så trött på detta. Jag är också enormt trött på alla dessa alarmister som skriker ut sin förtvivlan över att vi spelar hockey NU, när världen är på väg att gå under.

Jag kan svara er väldigt kort på frågan om jag tycker hockey är viktigt just nu: JAAAAA, det tycker jag. Och vet ni en sak, jag tycker t.o.m att det är viktigare just NU än nånsin tidigare.

Varför?

Enkelt svar på det: Vi lever i en konstig värld av restriktioner och rekommendationer om hur vi ska leva våra liv. Vi rekommenderas att inte träffas, att inte gå på bio, inte gå ut och äta, dansa, inte gå på koncerter, inte träna på gym, eller som en annan, inte få spela gubbhockey på lunch och kvällar. Därför blir hockeyn sååå viktig i min värld. Och inte bara hockeyn, utan idrotten överlag. Någonting att hela tiden se fram mot, en ljuspunkt i en väldigt grå och tråkig vardag just nu. Bara för att jag tycker detta, så innebär inte det med automatik att jag skiter i denna smitta, jag skiter inte i de restriktioner och rekommendationer som finns och jag bry mig om andras liv, och mitt eget med för den delen. Jag är noga varje dag, då jag reser i tjänsten och är iväg på många olika platser. Jag gör alltid en riskanalys, och undviker ställen med mycket folk. Jag tvättar och spritar mina händer otaliga gånger varje dag.

Men samtidigt försöker jag tänka till lite, tänka logiskt, försöka se helheten och lyssna och försöka förstå vad som sägs och skrivs. Och då pratar jag inte om media, för dom drar bara åt det hållet som ger dom nått tillbaka i form av läsare och click. Jag försöker också låta bli att läsa alla alarmister som vill att vi ska gå under jorden (även om jag har svårt att låta bli att svara dom). Däremot försöker jag skapa mig en bild av vad som kan vara sant och falskt genom framför allt experter som vår folkhälsomyndighet.

Så här ser jag på Covid 19 och hockey (idrotten).

Regeringen kom häromdagen med hårdare restriktioner och ett varningens finger, vilket jag tycker är bra eftersom allt går åt fel håll. Man drar ner allmäna samlingar till max 8 personer. Men samtidigt talar man om att detta inte gäller idrotten bl.a. Utan här ligger regeln om max 300 kvar. Nu valde i ett tidigare skede, när regeringen ökade detta till 300, de flesta regioner att ändå hålla kvar vid 50 st. Vilket jag också köper. Ett smart drag trots allt. Men jag ser regeringens och FHM:s besked som en indikation på att från experthåll och regering ser man inte denna verksamhet som ett hot när det gäller att smitta kan spridas. Utan att man snarare ger idrotten tummen upp, att ni trots allt gör ett bra jobb.

Det innebär ju samtidigt att den här verksamheten inte är någon brand i det här ämnet, det pyr inte ens. Därför tycker jag det är konstigt när människor börjar gapa om att hockeyn måste stänga läktarna, ingen publik. Och i eftermiddags läste jag Tomas Hedlund på hockeybladet.nu som även han börjar gapa om varför vissa stänger sina arenor medan andra inte, och att dessa andra gör något dåligt och ska ha skit för det. Varför??? Vi kan ju konstatera att den ökning av smitta i samhället inte kommer från våra stora idrottsarenor med 50 åskådare på, utan från andra oroshärdar i samhället. Varför ska vi då släcka en eld som inte existera. Jo, då kommer detta med solidaritet, det typiskt svenska.

Jag nämnde detta i en tråd på facebook, att det är bra mycket värre tex i kollektivtrafiken och i köer till den samma. Där har vi dom stora oroshärdarna i samhället. Som svar fick jag bl.a: ”Ja, men kollektivtrafiken måste vi ju ha, för folk måste ju ta sig till jobbet, det är en livsnödvändighet, det är inte hockey….?

Okej…., vänta lite här nu! Så bara för att hockeyn inte är en livsnödvändighet så kan den tas bort, även om den inte påverkar faran för smitta i samhället? Medan vi tillåter kollektivtrafiken att fortsätta utan att man sätter in resurser här, eller gymnasieskolans trånga korridorer och matsalar, eller stora shoppingcentra? Hur ska vi för det första kunna övervinna detta virus när vi tänker så? Detta betyder ju kort och gott att de hårdaste åtgärderna sätter vi in på de saker som vi inte ”behöver” oavsett om de utgör en risk eller inte. Inte konstigt att smittan bara fortsätter spridas.

Istället för att ge sig på idrotten hela tiden, så kanske man skulle jobba hårdare med riktade medel mot tex kollektivtrafiken. Ge dessa direktiv och ekonomiska möjligheter att bibehålla en säker verksamhet. För idag är det ingen säker verksamhet. Vi ser dagligen bilder på köer och trängsel i anslutning till och i kollektivtrafiken. Ge shoppingcentra direktiv om hur dom på ett säkert sätt kan hålla sin verksamhet igång. Ge dom ekonomiska möjligheter att ha vakter m.m som håller koll på hur mycket folk som är inne tex.

Vad vill jag har sagt med detta. Jo, att solidaritet inte kommer att hjälpa oss i kampen mot detta virus. Riktad sprängverkan är otroligt effektivt, och dessutom räddar den väldigt mycket runt omkring. Dom som gjort lumpen eller hållt på med sprängmedel vet vad jag pratar om ;). Riktade åtgärder mot de delar i samhället där verkligen risken för smittspridning är stor kommer att ge effekt tillsammans med de allmäna råd vi fått. Men att ge sig på och kräva saker från delar som inte ingår i problemet förstår jag inte över huvudtaget. Allt som kan vara som vanligt så långt det går, är en fördel för hela samhället. Jag tycker det är synd att vissa klubbar nu har stängt sina arenor, och på så sätt sätter press på andra. I tron om att man gör nått bra. Till vilken nytta? Jag personligen hoppas att de som fortfarande har sina arenor öppna orkar stå emot lavinen av hat.

Tack för mig.

Måste få bukt med ineffektiviteten

Jag känner en viss frustration och även irritation efter säsongens första smålandsderby. Växjö Lakers kan inte fortsätta att vara seriens absolut mest ineffektiva lag och samtidigt begå så många avgörande misstag under en och samma match. Man sänder idag iväg hela 40 skott på mål, i en bortamatch mot smålandsrivalen. Men man tar inte betalt närmelsevis vad man borde göra.

40 skott på mål och förlust med 3-2 i overtime. Vi har skjutit 103 skott på de senaste 3 matcherna, 103 SKOTT, men vi har bara tagit 5 av 9 poäng. Och det som jag upplever genomgående är förutom ineffektiviteten, det är att vi får många mål mot oss i onödan. Mål där vi agerar enormt svagt på banan. Ikväll får HV71 göra tre mål, samtliga på enskilda individuella insatser. Första målet är det Persson som blir så grundlurad och tjuvar mot utsidan medan Filip Sandberg går på insidan, dit alla spelare givetvis vill. Hur tänkte du här, Joel Persson??

Mål nummer två, Linus Fröberg snubblar fram från mittzon, och får runda en hel Ilari Melart och sedan gå runt Källgren och lägga pucken i nättaket. Avgörandet i sudden, Karlström jag vet att du inte är back, men vad i helvete…….?? Inte nog med att han släpper förbi Alexander Bergström väldigt enkelt, han ger honom även hela zonen, samtidigt som han stänger alla möjligheter för någon annan Lakers spelare att försöka störa Bergström. Såg vi inte ungefär samma sak i lördags när Abols fick åka allmänhetens åkning fram och sätta pucken på exakt samma ställe som Bergström.

Jag hoppas verkligen INTE Hallam var så nöjd som han framhävde i sändning, för dom individuella misstagen som begås, även idag, avgör åter igen en match. Anfallsmässigt gör vi det bra, och vi kvitterar sent även idag. Men allt positivt med de försvinner när man agerar som Karlström sedan gör i sudden. Har vi sådana problem som vi har att ta betalt för de skott vi slänger mot motståndarens mål så måste vi vara mycket mer bestämda och hårda och ALDRIG tillåta någon spelare får göra det Sandberg, Fröberg och Bergström gör idag. Tummen ner från mig…

En poäng till Lakers – noll poäng till Sveriges regering

Tänkte dela upp det här blogginlägget i två delar. Först lite om gårdagens premiär och sen lite kring regeringens bedrövliga besked igår.

Jag har blandade känslor kring premiären igår. Men med lite distans till den kan jag väl trots allt sammanfatta den med att det helt klart finns hopp om en bättre säsong än den förra. Det som dock kändes likadant som fjolåret var starten på matchen. Jag hoppas att det mest handlade om nervositet istället för nått annat. För ska vi ha som mål att föra våra matcher måste vi vara mer på tå från start i matcherna. Robert Rosén kommer som vanligt att bli hur viktig som helst för oss i år. Igår var han dock den stora målsumparen. Men positivt ändå att han skapar så mycket som han gör.

Första kedjan är stark, det kan vi alla se. Kul också att se att Sylvegård, Karlström och Holmberg fortsätter på den inslagna vägen. Det jag känner spontant här är dock ett behov av att komma mer på avslut än vad man gör. Men helt klart hade FBK jättejobbigt med den här linan. Drury blixtrar till i mellanåt, och här tror jag det finns mycket potential, som vi kommer att få otrolig nytta av ju längre in i säsongen vi kommer. Drury kommer att bli sevärd. Sen kommer vi då till de som man kanske inte känner riktigt samma positiva känslor kring. Jacob Forsbacka Karlsson fortsätter att förvåna mig, negativt. Var han med? Ja, det var han, det vet jag. Men han lämnar inte mycket till avtryck efter sig. Vad har hänt med den här killen egentligen?

JFK kom till Lakers inför förra säsongen med stora förväntningar på sig. Från Bostons organisation ville han hem pga olika omständigheter, men ändå med målsättningen att ta sig tillbaka. Han kommer från en bra säsong, där många ansåg att han har stora chanser att egentligen slå sig in som ordinarie i Boston. Väl hemma i Sverige och SHL är han hur blek som helst. Långt ifrån några NHL kvalitéer. Frågan är om det t.o.m saknas SHL kvalitéer. Åter en SHL match är genomförd där man efteråt frågar sig om JFK var med. Jo, det var han, det vet jag, men han fortsätter att vara väldigt osynlig. Tror att han t.o.m blev bänkad i slutet av gårdagens match.

En okej premiär trots allt, men jag hävdar fortfarande att detta lag saknar en forward med lite högre kvalité för att kunna kalla sig en utmanare.

 

Ni som läser detta, ställ er frågan: Vad vill jag helst behålla om jag var tvungen att välja, Svensk Idrott eller Ge-Kås i Ullared? Jag vet i alla fall den svenska regeringens svar på denna absurda fråga. I Ullared släpper man in 3500 personer som okontrollerat springer omkring i ett varuhus och jagar samma artiklar. Detta tillåter regeringen, detta tycker regeringen är helt okej. Tydligen är smittorisken minimal. Däremot får bara idrotten släppa in max 50 personer på sina matcher. Idrottsföreningar lever på sina publikintäkter, precis som Ge-Kås lever på sina kunder som kommer och handlar. VARFÖR ska Ge-Kås ha mer rätt till överlevnad i dessa tider än våra idrottsföreningar? Jag tycker det är skamligt av den svenska regeringen att gå ut med den infon som man gjorde igår, att man inte gör några lättnader i restriktionerna. Där stod alla idrottsklubbar med mössan i handen och skägget i brevlådan.

Samtidigt vill jag skicka en känga till svensk idrott, SvFF, SIF, RF m.fl. Varför står ni där med mössan i handen och skägget i brevlådan? Varför skriker ni inte ut er frustration och ifrågasätter regeringen och makthavarna. Varför sitter ni där och bara nickar medan era föreningar förblöder och idrottssverige havererar. Jag blir inte klok på er heller. Sorgligt är det enda ord jag kan komma på. Den som såg matchen och läktarna i Vida igår, kan nog hålla med mig om att det skulle kunna sitta lika mycket folk på varje sektion i arenan med vakter vid varje sektion som ser till att folk håller avstånd. När matchen är slut styr man så att inte alla går ut samtidigt åt samma håll utan sektion för sektion. Förutsättningarna och säkerheten kommer vara flera 100% bättre än på Ge-Kås. Sorgligt som sagt.

Ett märkligt år fortsätter – snart ny säsong

Den 6:e mars skrev jag senast och tanken var faktiskt att sluta skriva helt och hållet som Sjöaguden. Men suget efter att skriva har återkommit sakta men säkert och jag börjar lite lätt igen för att se om det håller i sig. Det blir väl inte jättefrekvent men ska ändå försöka dela med mig så mycket jag kan av mina tankar. Den förra säsongen satte vi i halsen på många olika sätt. Först om vi ser till lagets totala insats 0ch slutplaceringen på 10:e plats. Många inklusive mig själv hade nog räknat med en betydligt mer framskjuten placering än så. Man gick i bstort sett en hel säsong och bara väntade på den där vändningen….. som aldrig kom. Till slut blev det så att hela hockeysverige fick sätta säsongen i halsen när pandemin gjorde sitt intåg.

Med facit i hand och att vi nu står inför en ny säsong, känns det rätt okej att vi bara kunde lägga säsongen 19/20 till handlingarna som om den aldrig hänt. Nu blickar vi fram mot den nya säsongen och hoppas på att publiken snart får komma tillbaka. Och den 1 oktober blir det nog så att en del människor kommer att få börja gå på hockey igen. Hur många får vi se. Och därav kan vi nog konstatera att premiärmatchen hemma mot IKO inte blir av med tanke på utjämning och lika vilkor. Den kommer att flyttas fram och vår premiär kommer istället spelas den 24 september hemma mot Färjestad om jag förstått rätt.

När det gäller årets lag känner jag nog spontant att det är ett klart lyft från förra säsongen. Bara Roséns återkomst ger extremt mycket när det gäller det offensiva spelet. Robban har förmågan att göra andra bättre. Den starkaste lagdelen är utan tvekan backsidan. När alla är friska så har vi en mycket stark backbesättning med spelare som Ilari Melart, Miika Koivisto, Teemu Eronen, Juuso Vainio, Tim Erixon, Joel Persson, Peter Andersson, Hardy Häman Aktell och Linus Nässén. Det här är riktigt starkt startfält, vilket jag inte tror många i ligan kan tävla mot. Jag tycker, även om andra säger motsatsen, att även målvaktssidan ser stark ut. Jag tycker Källgren sett riktigt bra ut i inledningen, och så även Fasth.

Däremot är jag inte riktigt lika nöjd med forwardssidan. Här tycker jag att det ser klent ut, fast ändå med potential. Men det känns ändå som att man för tredje året i rad lever lite för mycket på förväntningar om att en del spelare ska ta nya steg och nå nya nivåer. Till detta har vi ett gäng spelare som har kapacitet men som totalt underpresterade förra säsongen. Vi har i nuläget 13 kontrakterade spelare, inkl. skadade Marcus Davidsson. Så Marcus Davidsson har jag ingen uppfattning om just nu. Richard Gynge gjorde ju inte mycket väsen av sig ifjol, men verkar i och med Robbans anslutning se lite mer inspirerad och sugen ut. Emil Pettersson är det ju samma sak med. Ser också bättre ut inledningsvis, men här behövs betydligt mer för att jag ska känna att han gör skillnad. Men inledningsvis av säsongen så tycker jag både firman med RR, EP och RG tillsammans med ungdomslinan med Holmberg, Karlström och Sylvegård gått bra. Men bakom dessa 6 tycker jag att det sett mindre bra ut.

JFK fortsätter förvåna mig med sin osynlighet i spelet. Detta skulle vara en spelare som skulle göra skillnad, men jag tycker att han ser ut ungefär som förra säsongen, tyvärr. De nya unga spelarna Jack Drury och Emil Forslund blixtrar till i mellanåt och visar potential. Forslunds skridskoåkning är fantastisk att se. Drury har mycket i sig, men måste ändå ses som årets stora chansning med tanke på att killen aldrig spelat seniorhockey innan. Man får givetvis ge killen lite tid, men jag hade ändå hoppats på lite mer så här inledningsvis.

Den spelaren jag tror mest på i år, som kommer att få sitt stora genombrott är Fredrik Karlström. Fortsätter han på det spåret han är inne på kommer det att bära långt. Sen hoppas jag givetvis att Pontus Holmberg nu tar det slutliga stora klivet för att bli en spelare som gör skillnad i SHL. Till sist när det gäller forwardssidan skulle jag vilja se ytterligare en spetsvärvning innan säsongen drar igång. Jag tror inte att vi kommer få ut det vi vill av Emil Forslund och Jack Drury, samt att Marcus Davidsson fortfarande är påverkad av sin hjärnskakning.

Här näst väntar en ny härlig derbyutmaning i form av HV71 på bortaplan på Tisdag.

På återseende//

Passivitet och Special teams ligger VLH i fatet

Skönt att kunna konstatera att säsongen fortsätter efter den 12/3, en riktig skitsäsong till trots. De två senaste matcherna har vi klarat oss ifrån genom stunder av alldeles briljant spel. Och då har det klaffat både framåt och bakåt. men man har också blandat in en mängd mindre bra prestationer. Men under dessa matcher har de bättre stunderna varit så pass bra att det räckt till 3 pinnar. Och det känns fantastiskt bra att kunna konstatera att laget faktiskt lyft inför slutspurten. Även om det fortfarande finns spelare som man är enormt fundersam kring så är det i slutänden ändå ett lagspel, och det är lagets slutliga prestation och resultat som är det viktiga.

Men jag är fortsatt lite kritisk till vissa saker, som jag inte anser är spelarnas fel primärt. Om vi börjar med den passivitet som uppstår ganska ofta i matcherna. Efter vi tagit ledningen med 2-0 under gårdagen så ramlar vi in i ett passivt beteende som ger Frölunda enormt med luft under vingarna. Det här med att vila med puck är inget som man ska underskatta. Något som inte Växjö Lakers lägger något större värde på som det ser ut. Jag blir så förundrad när jag ser hur vi är lika många på banan men Frölunda känns ändå som dom har fler spelare. Vi är statiska och håller bara våra positioner. Vi sätter inget nämnvärt tryck på Frölundas spelare, utan dom får ganska lätt studsa runt med pucken i vår zon under väldigt långa sekvenser. Det här är tröttande och inget sätt du vinner mästerskap på, eller för den delen tar dig vidare i mästerskap.

En sak som slog mig igår och som jag tittade extra på under hela matchen var, hur lagen etablerar, eller rättare sagt försöker etablera tryck i offensiv zon. Man brukar ju säga att man ”går på rulle”. Man lägger långa förflyttningar utmed rundeln för att sätta motståndaren i rörelse och själv skapa sig tid. Frölunda gör detta konstant, och det är anmärkningsvärt att se hur man faktiskt är först och plocka upp varenda puck. Man har hela tiden en spelare som kommer utmed sargen och plockar upp dessa puckar. Lakers verkar inte jobba alls på det sättet, eller kanske man har det som en uttalad grej att göra, men det funkar inte. Lakers kan ibland plocka upp en eller kanske två puckar men sen är det stopp och motståndaren vinner pucken och kan vända spelet. En återkommande passivitet i båda ändzonerna. Och detta är nått som gått genom hela den här säsongen.

Sen skulle jag vilja ställa frågan till Sam Hallam: Tränar ni på powerplay? Jag hoppas att svaret skulle bli NEJ, för är det så att man faktiskt tränar PP så är det definitivt ett problem, och något Evertsson måste börja titta på. Kanske plocka in någon i framtiden som bara jobbar med PP. För detta är verkligen ett återkommande problem varje säsong. För det finns faktiskt ingenting som tyder på att det här laget tränar PP. För det är ganska tydligt hur passiva man även blir här och något som alla motståndare läst in sig på. Titta hur våra motståndare sätter press på oss under våra PP. Dom checkar med två gubbar stenhårt på vår puckhållare djupt ner i vår zon. Allt går så sakta som det bara kan göra. Det finns inga indikationer på intränade utgångar ur egen zon, och definitivt inga intränade varianter på ingångar i offensiv zon under PP.

Väl inne i zon och de få gånger vi faktiskt får ett etablerat PP spel så verkar det inte finnas ett antal intränade varianter på avslut. Man spelar runt och hoppas på det bästa känns det som. Titta på Frölundas PP. Det är hur tydligt som helst att man har varianter som man söker hela tiden. Nu hade Lakers bra koll på alla dessa varianter igår, förutom turmålet till 3-2 som dom gör. Special teams är en mycket avgörande del av en hockeymatch idag. Att kunna utnyttja minst ett PP varje match kan ju vara hur avgörande som helst. Men detta verkar inte vara någon prioritet i Växjö Lakers, som det känns i alla fall. Som jag skrev så är det inte första säsongen vi är dåliga i PP. Det är väl egentligen bara Elias Pettersson som höjde upp detta under sin sejour. Och jag har otroligt svårt att se att man faktiskt kan träna på detta och ändå vara så urusla som man är. Igår blev det nästa nån typ av rekord i hur dåligt det kan vara. Vi hotade ju Frölunda mer i 5 mot 5 än vi gjorde i numerärt underläge.

Jag anser att detta är något man måste träna in under en hel säsong, vilket då innebär att det är försent nu att göra något åt. Och just passiviteten och vårt dåliga special teams kommer ligga oss i fatet nu när vi snart går in i ett slutspel. Nu kommer dessa moment att bli ännu viktigare. Därför tror jag inte vi kommer förbi åttondelen oavsett vilket lag vi får möta. Omgång 49 i serien och en slutspelsmatch är två vitt skilda saker. Två olika sporter näst intill. Men hoppet lever ju givetvis.

Ett mentalt felkomponerat lag

Det är bara att konstatera en gång för alla att det här laget verkligen är en riktig miss i sammansättningen. Och då pratar jag inte generellt hockeymässigt. För kunskapen finns där i mängder. Problemet är att Evertsson fått ihop ett lag med väldigt många mentalt svaga spelare. Det är för många spelare som inte kan frambringa den energi och kampvilja kväll efter kväll som krävs på den här nivån, utan bara lite då och då. Och att ha enstaka sådana spelare märks aldrig. Dom försvinner oftast i mängden. När det är så många som vi har i den här truppen i år, så ser det ut som det gör. Det är därför vi sällan lyckas vända matcher. Det är därför vi ibland spelmässigt kan se bra ut, men verkar ha en massa oflyt och pucken vill inte in. Det är bara undanflykter.

Rahimi satte fingret på det i intervjun efter matchen. Vi gör helt enkelt inte jobbet tillräckligt i de avgörande delarna av banan. Då vinner man inga matcher, thats it.

För att vinna matcher på den här nivån måste du vara stark framför båda målen. Vi är tvärtom idag. Vi är rent svaga framför båda målen. Man kan tycka att Leksand driver mer mot kassen. Nej, säger jag. Men vi släpper in dom där, och då är det klart att man driver mot kassen. Vi tycker synd om oss själva när Oscar Laang åker in i en två mot tvåa, skjuter på sin egna spelare via Koivistos ben och in i mål. Flyt, ja absolut. Men titta istället hur nära Laang får komma. I ett sånt läge blir det alltid en målchans, det är farligt med automatik. Trots att vi är 2 mot 2, så släpps Laang så nära mål. Gap control när den är som sämst.

Vi har tur åter igen med resultaten när både BIF och LHC åker på däng. Men det kommer inte att hålla så länge till. Vi har haft så många chanser att rycka iväg i kampen om den där sista playin platsen men inte tagit den. Jag är ganska säker på i nuläget att skulle vi ta oss till playin så blir det max 3 matcher till. Att vi skulle ta oss till kvartsfinal den här säsongen ser jag som en utopi faktiskt. Och skulle vi ha flyt att ta oss vidare så väntar Luleå igen i en kvart, och jag tror ju inte våra chanser är större än förra säsongen.

Nä, just nu så sneglar man lite mer på nästa säsong och vad som behövs göras. En sak är säker att en del dyra kontrakt måste nog brytas, och även en del billiga. Jag håller med dom som just nu säger att den viktigaste förlängningen just nu är Pontus Holmberg. För efter jul har han äntligen tagit det där steget vi gått och hoppats på. Han är just nu tillsammans med Fredrik Karlström de enda två spelarna som kontinuerligt frambringar energi. Ludvig Nilsson visar också mycket toga, men försvinner lite ibland. Behöver bli jämnare. Sen gillar jag verkligen det jag ser av Niclas Lundgren i hans återkomst. En solklar förlängning även där tycker jag.

På ledarsidan ska Hallam givetvis fullgöra sitt kontrakt, men jag anser att det behövs göras förändringar i ledarstaben. Jag tycker, för att vara rätt fram, inte att Thermell har lyckats sätta någon prägel på Växjö Lakers offensiv under de två säsonger han varit här. Här anser jag att Evertsson bör leta reda på något mycket bättre, någon med rutin, inte allt för gammal, men som vet vad som krävs på den allra högsta nivån. Någon som verkligen kan kräma fram spetsen ur våra spetsspelare. Sen tror jag även att Fredrik Hellgren skulle behöva en sidekick som gav lite mer input. Jag tycker backsidan har tappat, och vi är ganska sönderlästa. Jag tror fortfarande på Hellgren som ledare, han är en härlig personlighet, men lite friskt backblod jämte sig tror jag skulle vara rätt väg att gå.

På målvaktssidan så tycker jag att man ska ge Källgren tillsammans med Eliasson chansen från start. Gör Källgren till uttalad förstekeeper med Eliasson som klar tvåa. Den är givetvis en chansning, men i mitt tycke en bra chansning. Får Evertsson ihop ledarstaben samt ett bra offensivt och defensivt spel så tror jag dessa två kommer göra succé.

Pontus Holmberg, Fredrik Karlström, Ilari Melart, Niclas Lundgren, Erik Josefsson och Martin Lundberg är de spelare jag till varje pris vill ha kvar till nästa säsong, resten kvittar faktiskt. Dessa 6 spelare skulle jag vilja bygga ett nytt lag runt.

 

Trots förlusten lite mersmak

Det är lätt att falla in i den gamla trallen så fort en förlust dyker upp igen, och jag kan säga som så att hade det sett ut likadant resten av matchen som det gjorde i första hade jag just nu spytt galla. Men nånstans måste man ändå hitta lite sans. I matchen mot HV71 såg jag saker jag inte sett under hela säsongen. En helt annan typ av bestämdhet i spelet från start till mål. Det var inte längre lika mjukt som vi sett tidigare. Tyvärr var man tillbaka till detta tveksamma och mjuka i den första perioden igår. Men om vi skala bort den första perioden och bara ser till de sista 40 minuterna så är vi tillbaka i samma typ av spel som mot HV. Vi såg ett klart mer betänksamt Rögle som helt plötsligt inte riktigt hängde med i svängarna.

Den här ligan är så pass tuff att man har inte råd att dippa för mycket. Att helt och hållet tappa en hel period kan många gånger vara helt avgörande. Sen är det ju så att Shinnimins oborstade yxhugg framför offensivt mål när vi jagar en kvittering är ju nästa avgörande del i matchen. I detta läge så är vi fortfarande det lag som driver matchen och det känns som att det bara är en fråga om tid innan vi kvitterar. När han där och då väljer att slå klubban ur nävarna på Röglebacken så är matchen förlorad. Rögle är ett lag i medgång och har medstuds. I ett sådant läge så räcker det att dom får en PP chans så kan matchen vara avgjord. Och det är just en turlig studs som på Everbergs klubba som ger Rögle 3-1.

Efter detta så tappar vi momentumet som vi byggt upp och förlusten är ett faktum.

Men som jag skrev, skala vi bort allt detta och isolerar de sista 40 minuterna rent spelmässigt så har något hänt. Jag skrev i mitt senaste inlägg att det just nu inte finns utrymme för att fokusera på prestationen utan det är resultatet som är viktigast. Och det skrev jag med bakgrunden av att vi har ett lag som inte är tillräckligt bra helt enkelt. Där vissa avgörande delar saknas för att kunna hota på nån högre nivå. De senaste två matcherna tycker jag dom bevisat motsatsen faktiskt. Det finns rätt attityd i det här laget trots allt. Men fortfarande behöver man putsa på vissa saker som tex jämnheten i matcherna. man kan inte komma ut som man gjorde mot Rögle. Det måste vara mer bestämt redan från början. Sen det här med utvisningarna börjar bli ett gissel. Att ta en hakningsutvisning eller en fasthållning i ett läge då motståndaren är i ett farligt läge är accepterat alla dagar i veckan. Men inte alla dessa utvisningar som tas utanför spelet och i offensiv zon.

Det kanske är så här att Hallam helt enkelt måste plocka bort en spelare som Shinnimin när matchen närmar sig en kritisk punkt för att inte riskera onödiga utvisningar?

Men trots förlusten så hade jag en viss mersmak, vilket är första gången som jag känner så under hela den här säsongen. Men laget har fortfarande mycket att bevisa nu i slutspurten av serien. Och på lördag är det en otroligt viktig match mot LHC hemma där jag vill se att man fortsätter på den inslagna vägen. För gör man det så är jag inte alls orolig, då vinner vi!

Vi behöver poäng, inte bra prestationer

Nu är vi åter igen nöjda….. efter en förlust. Kom t.o.m på mig själv att sitta och tänka, fan vi gjorde det rätt bra ikväll. Men…. summa summarum, inga poäng in på kontot. Så vad betyder en bra prestation i ett sådant läge då? Inte ett skit. Fick ett bra svar från en gammal Lakersspelare på twitter efter förlusten mot Rögle senast där han skrev citat: -”Man kanske skulle börja fokusera mer på resultatet än prestationen” slut citat. Och jag kan inte annat än att hålla med. Visst ska man försöka hitta det som är bra i matcherna för att ta med sig till nästa match, internt. Men på något sätt måste man visa lite pannben och tävlingsgnista genom att visa sitt missnöje gällande resultaten.

För i min värld så finns det inte längre något utrymme och åka omkring och fokusera på att göra bra prestationer, när det inte genererar något resultat. För oavsett så är det bara att gå in i historiken och titta. Där står att Växjö Lakers bara gjort 2 mål på 240 minuters spelad hockey, samtidigt som man släppt in 18. Det spelar ingen roll över huvudtaget hur prestationerna har sett ut, fakta kvarstår, 0 POÄNG. Dessutom vill jag tillägga en sak, Djurgården var inte bra ikväll……. men dom vann ändå med 4-1. Men vi spelade bra…..! Brynäs har dessutom hittat sin glöd och idag åkte man om oss i full fart efter att man gjort processen kort med serieledande Luleå och vunnit med 5-1.

Man måste börja hårdgranska sig själva lite mer och ställa obekväma frågor. Varför gör vi inte mål? Varför gör alla målvakter vi just nu möter sina bästa matcher mot just oss? Tillfälligheter? Aldrig. Hallam nämnde det en gång ikväll faktiskt. -”Vi attackerar inte tillräckligt”. Vi jobbar och sliter, ja, absolut. Vore fan om annat! Men om vi ska vara riktigt ärliga, hur mycket närkamper vinner vi egentligen om vi hårdgranskar. Hur mycket kamper vinner vi där ute när Djurgården verkligen bjuder upp till dans. Inte många. Det finns nog dom som kanske blir lite förbannade och inte håller med mig när jag säger att det är lite som kattens lek med råttan. Vi presterar stundtals det bästa vi kan, medan Djurgården har flera nivåer till att plocka fram. Och det märker man, framför allt i slutet när dom vill stänga matchen. Vi kommer inte till någonting.

Och det är bara att konstatera att de absolut farligaste lägena vi har i den här matchen är bjudningar från Djurgården, vilket även målet vi gör är. Djurgården slarvar i utgången centralt i egen zon, Josen får pucken och lägger upp den för MicFlikier. När man går in och hårdgranska så här så inser man att det kanske inte var så jäkla bra trots allt. Men det är givetvis ganska lätt att idag stå och åter visa stor nöjdhet med prestationen. Jag vet inte, men det kanske är så att man får några extrapoäng i slutet av serien om man haft tillräckligt många matcher med bra prestationer. Ursäkta ironin.

Vi går just nu mot alla tiders absolut sämsta säsong för Växjö Lakers i SHL. Sämsta säsongen är så här långt vår andra, säsongen 12/13 när vi landade på 10:e plats av 12 möjliga lag på totalt 64 poäng. Idag har vi 50 poäng efter 40 omgångar vilket innebär 1.25 poäng/match i snitt. Håller vi det poängsnittet landar vi på dryga 62 poäng. Det poitiva med det skulle vara att vi då med största sannolikhet räddat kontraktet. Då kan jag säga att Mora hade förra säsong 60 poäng efter 52 omg, och vi vet hur det slutade. Nu brukar 62 poäng räcka för nytt kontrakt, men vi är inte där än. Fortsätter den här kräftgången även på lördag så börjar även IKO att äta sig närmare. Så jag hoppas att Hallam och kompani nu lägger ner detta snacket om bra prestationer och fokuserar på resultat. Poängen ska in på kontot. Hur dom tas eller hur det ser ut skiter jag fullständigt i.

 

Förlustmatch med 4-0 kan väl ALDRIG vara bra

Jag  förstår nu varför vi inte ser någon förändring när det gäller den här upplagan av Växjö Lakers. Man ser helt klart inte problemen, vare sig i ledningen eller bland spelarna. Hur man kan stå och säga att vi gjorde en rätt bra match idag efter att man torskat med 4-0 och faktiskt blivit totalt nedstängda. Ibland ljuger statistik, men just nu använder Växjö Lakers sig av denna så fort den ser positiv ut. Att vi vinner skotten idag mot Rögle är absolut ingen spegelbild av den här drabbningen. Jag tycker Rögle vinner helt och håller välförtjänt. Man är helt enkelt mycket bättre än Lakers i alla dom avgörande delarna på banan. Så är det bara. Såg vi nån förändring idag jämfört med andra delar av säsongen?? Svar: NEJ.

Det ser likadant ut i båset. Tre ledare, som är så bergsäkra på sin gameplan att man vägrar göra några förändringar. Man tuggar på, på samma sätt hela tiden. Vi ser en motståndare som är starkare med klubban, starkare på pucken, få stopp i Lakers spel ganska enkelt. Vilket i sin tur innebär att de anfall man har är ganska korta. Det finns några perioder i matchen där vi lyckas på fast pucken, men dom är inte många. Rögle däremot skapar en hel del längre anfall, vilket också föranleder deras 1-0 mål. Dessutom är Rögle mer raka i sitt offensiva spel. Då behöver man inte ha så många skott under en match. Får man pucken på mål samtidigt som man ser till att driva hårt på mål, så kommer målen.

Växjö Lakers tycker att man gjort en bra match när man tittar på statistiken och då framför allt skotten. Men man kanske ska ta och djupanalysera dessa skott och se hur många som faktiskt är riktigt farliga. Dom är inte många. Men det är klart, jag förstår spelarna. Kan man efter matcherna, när man förlorat med 4-0 och 5-0, stå och hävda för alla att man faktiskt gjorde en rätt bra match så är det ganska förståligt att ingenting förändras. Det betyder att man ta med sig den känslan till nästa match mot Djurgården, att man gjorde en bra match. Då är det ju bara att fortsätta. Vilket nog är nått vi gjort nu i 39 omgångar.

Sen så ska vi hälsa Niclas Lundgren välkommen tillbaka. Men är han verkligen det vi behöver just nu. Att vi behöver en back till är jag medveten om, men en defensiv? Hade förstått detta om vi trots allt hade varit med målmässigt i matcherna. Men herre gud, vi har 1-14 på de senaste tre matcherna. Vi ponerar nu att Niclas Lundgren lyckas få ner en stor del av dessa 14 insläppta. Men den där ettan då, hur ska vi lösa den? Även om Lundgren är så bra defensivt nu så vi får ner dessa 14 till hälften, så gör vi ju fortfarande inte tillräckligt med mål framåt för att vinna matcherna. Nej, den här värvningen luktar mer uppgivenhet än nått annat. Man tar in något som stärker defensiven och som avlastar dom andra backarna. Det är det enda jag ser. För detta är definitivt ingen värvning som talar om för oss fans att nu JÄVLAR sk vi vara med när det roliga börjar till våren.

Det känns ganska bra när man tittar i botten av tabellen och faktiskt inser att det krävs ganska mycket för att vi ska hamna i ett läge där vi riskerar negativt kval. Leksand och IKO måste först och främst öka sitt poängintag från nuvarande 0.92 i snitt per match till 1.07 poäng i snitt per match för att nå upp till våra nuvarande 50 poäng. Och då får vi samtidigt inte ta mer poäng. Det jag däremot tror att vi ska räkna med är att säsongen nog ganska säkert är slut efter omgång 52. Sen kommer ett stort och svårt jobb för den här föreningen att vända en väldigt negativ trend som föreningen hamnat i. Och jag hävdar nog fortfarande att man måste börja jobba med mer säkra SHL kort. Just nu så värvar man bara spelare som antingen är stukade mentalt eller har varit skadade. Och Niclas Lundgren är ju ytterligare en sådan värvning.

Men som avslutning vill jag nog åter igen hävda att vi alla bör förbereda oss på att vi kommer missa slutspel helt för första gången på 6 år. Och om vi alla är ärliga så är det nog så det ska vara, för vi är helt enkelt inte bättre. Efter 39 omgångar kan inte tabellen ljuga.