Jag som kallar mig Sjöaguden heter Patrik Andersson. En fullständigt hockeytokig fåne, född och uppvuxen i Växjö. Laget i mitt hjärta är Växjö Lakers Hockey, och är givetvis det primära jag skriver om. Givetvis bloggar jag gärna om hockey i allmänhet, men Växjö Lakers i synnerhet. Är 48 år och tillbringade min barn- och ungdom på Araby i Växjö. 80-talet är mitt decennium. 1974 började jag spela fotboll i Öster. Det började med en fotbollsskola på Bergendahlska Gården i Växjö. Ledare för min grupp var Anders Linderoth. Men eftersom jag växte upp med en tjeckisk styvfar, som spelade ungdomshockey i Sparta Prag med legendaren Ludek Bukac som ungdomstränare, så var intresset för hockey lite större.

Jag började min hockeybana året efter, alltså 1975 då jag var 8 år gammal. Jag följde då med min styvfar som tränade juniorerna på den tiden i Växjö HC. Lite senare ingick jag i ett pojklag, som jag har för mig i alla fall kallades för D-pojkarna. Kommer inte ihåg riktigt när jag la fotbollen på hyllan, men det var ganska tidigt vad jag kan komma ihåg. Var ingen direkt begåvning på det där heller. Jag blev inget när det gäller hockeyn heller, men det berodde nog mest på lathet och att andra saker var roligare när man blev lite äldre. 1987, 20 år gammal började jag på Grimslövs Folkhögskola och la helt och hållet av med hockeyn. Något som jag ångrat på äldre dar.

I början på 90-talet blev jag engagerad i innebandy och började bl.a döma. Något jag sedan  höll på med i 17 år. Jag dömde som högst herrarnas andraliga och damernas elitserie. Efter 1997, när Växjö HC hade gått i konkurs och Lakers såg dagens ljus började man sakta att följa hockeyn mer och mer igen. Man var ju rätt så svältfödd med bra hockey i stan, och hade bara besökt Ljungby ett antal gånger för att få bevittna lite bättre hockey. Därefter började den långa resan som nådde ett stort mål våren 2015, SM-GULD. Den var min korta lilla biografi.

Logotype_original