Dags att ta sitt ansvar

Jag delade igår en länk till Wikegårds senaste video på Youtube. Ett inlägg jag hoppas spelare i Växjö Lakers lyssnar på. Dags att ta sitt ansvar som spelare. Tjänstemän med VD löner.
Läs mer

Som väntat är säsongen över

Jag känner faktiskt inte så stor besvikelse som man brukar känna när säsongen plötsligt är över. Och Hallam sa det bra när han svarade på frågan varför man tappar trycket i sitt spel när det ser ut som man är på väg framåt. Hans svar var att det mer sammanfattar hur hela vår säsong sett ut. Många gånger har vi sett nått som liknar steg framåt för att plötsligt tappa allt. Hallams svar på varför: Vet inte. Och det svaret var trots allt positivt för min del, för det innebär att det inte finns något taktiskt från ledarna som gör att man tappar initiativ i matcherna.

Sen är det givetvis något som nu tränarna tillsammans med Evertsson och Hall får sätta sig ner och noga analysera. Sen håller jag med om att det har sett enormt segt och trögt ut stundtals. Vet att en del pratar om att laget är sämre tränat än tidigare. Något jag har svårt att tro faktiskt. Men skulle det vara så, så är det givetvis riktigt illa och något som både Hallam och Evertsson får ta ansvar för i så fall. Jag tror snarare att det här kanske var Evertssons första riktigt dåliga lagbygge, där i stort sett allt gick fel i sammansättningen.

Man kunde ganska lätt se i Hallams blick att han var rejält besviken över vad hans lag har presterad den här säsongen och han tar på sig misslyckandet. Men jag hävdar fortfarande att det här är ett misslyckad lagbygge. Fel komponenter från början, och även misslyckade komponenter in under säsongen. Okej, jag gör tummen upp för Bernhardt, han har det i sig helt klart.

Men som jag skrev i mitt förra inlägg så tycker jag föreningen måste bli mer noggranna igen, med allt. När det gäller lagbygget så måste man hitta tydliga pjäser att bygga runt. Vissa positioner kan man inte tulla på. För det första måste vi ha en en tydlig första kedja med en tydlig förstacenter av hög klass. Sen måste vi ha komplement till den första kedjan i form av en tydlig andra center, som ska vara i närheten av samma kvalité som första centern. Skickliga forwards för även en andra kedja. På backsidan måste vi ha en, helst två tydliga offensivt starka kort. Och vi behöver backar med förmåga att få puckar på mål, och som framför allt VILL lägga puckar på mål.

När det gäller det sistnämnda har vi sett att backarna helst vill spela i sidled till nästa back som trycks ut mot kanten och får lägga puckarna i runden istället för på mål. Vi måste ha backar som vågar ta pucken mot mål från blålinjen. När det gäller målvakter har vi vad vi behöver där redan.

Många spelare försvinner från årets trupp, det förstå ju dom flesta. För mig finns det 3 spelare jag gärna skulle vilja se en förlängning med. Den första är Liam Reddox, som jag ser som viktig jämte Josefsson som en av våra stora kulturbärare. Dock förstår jag att det blir svårt då hans lön troligtvis måste ner avsevärt, vilket jag inte tror Liam är beredd att göra. Det som skulle svida mest är att se honom gå vidare till en annan SHL klubb. Lite samma känsla som säkert Frölunda fansen kände när Tomi Kallio lämnade för Växjö.

Den andra jag vill se stanna kvar i klubben är Roman Horak. En kille jag är enorm imponerad av. En otroligt skicklig spelare och center. Kan man behålla honom har man redan sin första/andra center. Roman Horak behöver precis som Robert Rosén behövde, en skicklig omgivning som kan dra nytta av hans kompetens. Det har inte gått att frambringa den här säsongen. Inte på en jämna nivå i alla fall. Jag vet dock inte hur ledningen resonerar kring tjecken. Han är givetvis dyr, men det är en första center oavsett vem man tar dit. Sen beror jag saker givetvis på vad Horak själv vill med, givetvis.

Den sista jag verkligen vill se en förlängning med är Brendan Shinnimin. En stark profil, en spelare både vi och ligan behöver, trots att många motståndar fans tycker det motsatta. Men som Hallam sa en gång under serien så är det spelare som Shinnimin som betalar många löner i den här ligan. Dessutom är han en riktigt bra hockeyspelare. Chansen att behålla Shinnimin tror jag dock är mikroskopisk. Jag har svårt att se att Shinnimin vill spela kvar i den här ligan. Jag tror att både KHL och NLA uppskattar den typen av spelare mer än vi gör i vår liga. Dessutom kommer dom betala honom betydligt mer än vad vi kan göra.

Jag har inte skrivit så mycket den här säsongen vilket beror på min arbetssituation som har krävt betydligt mer av mig, vilket gjort att man inte orkat skriva så kontinuerligt även om man haft möjlighet. Jag kommer fortsätta skriva när andan faller på, och det ska bli väldigt spännande att följa vårens silly när det gäller Växjö Lakers. Vi har redan aviserats om några spelare som är på väg in. Framåt snackas det om Malmös Marcus Sylvegård och Linköpings Fredrik Karlström samt på backsidan är det klart med Linus Nässén. Vad som kommer mer återstår att se.

Önskar alla en skön vår!!

Föreningen måste nog bli noggrann igen

För första gången någonsin tror jag, så kan jag konstatera att Växjö Lakers såg ungefär likadant ut i Mars månad som man gjorde i augusti/september. Vad menar jag med det? Jo, vi är ju ganska vana vid att se laget göra en resa som brukar börja i en hel del frustration och ojämna prestationer. För att sedan börja hitta saker och ting kring jul och nyår. Och sen avsluta säsongen med det bästa man kan ta fram. Det som framför allt Sam Hallam har sagt många gånger, att man som lag gör en resa. I år känns det inte som att resan över huvudtaget började. Det har känts som en enda lång och monoton ton igenom hela säsongen.

De få gånger laget fått ett lyft har snabbt raderats ut och bytts till återkommande frustration. Med 0-3 i matcher i kvartsfinalserien mot Luleå tror jag de flesta inser att den här matchserien och den här säsongen är slut. Även om vi kan vinna på hemma på torsdag så vänder vi givetvis inte detta och vinner fyra raka. Det finns inte på min karta. Kalla mig negativ och pessimist, det gör inget. Jag tar tillfället i akt och försöker utvärdera den här säsongen. Jag erkänner att jag utåt sett var väldigt positiv inför den här säsongen, och den positiva känslan var nog mer framtvingad av mig själv då jag inför förra säsongen var väldigt negativ. Men det blev istället en säsong som vi aldrig kommer glömma.

Just av den anledningen tvingade jag nog fram en större känsla av positiva vibbar än vad jag innerst inne egentligen kände inför den här säsongen. Har länge funderat på vad som är fel med det här lagbygget, varför potentialen som finns inte alls kommer fram under en hel säsong. Jag kan bara spekulera i detta. Och jag har nog fastnat för att det är en kombination som sträcker sig genom flera nivåer i föreningen. Det känns på nått sätt som man blivit mindre noggranna och lite mer negativt sett självsäkra. Man har tappat ödmjukheten lite grann. Vi kan börja med spelarsidan där man den här säsongen där man försökt att göra fler Joel/Elias värvningar i form av Austin Ortega, Calle Johansson, Pontus Holmberg samtidigt som man gett en spelare som Dominik Bokk enormt med speltid som jag inte tycker han är värd.

Man gör sedan halvdana invärvningar under säsongen i form av Bernhardt och Hardt, samt en stjärna som Veersteg som är lika ojämn som hela det här laget. Man har den här säsongen lagt mängder med förhoppningar på många oskrivna kort där egentligen bara ett kort har visat mer än man förväntat sig och det är Filip Cederqvist. En kille jag verkligen hoppas man bygger lite av framtiden kring.

Om vi fortsätter lite kring laget så är jag mycket fundersam kring ass tränare Tobias Thermell som jag anser som väldigt passiv för att vara den som ska styra upp det offensiva spelet samt spelet i numerärt överläge. Jag tycker mig se en Sam Hallam som är mer aktiv i coachningen än han var i båset under åren som Jörgen Jönsson var ass tränare. Min känsla är tyvärr för att tala klarspråk att Thermell inte riktigt är rätt man på rätt plats. Han känns inte alls tillräckligt aktiv för att vara en faktor som ledare. Jag sneglar även lite åt matcherna mot Örebro som jag tycker rent offensivt visar den typ av hockey som Växjö stod för förra säsongen. Och i det båset stod just Jörgen Jönsson.

Nästa sak som jag förundras över och som jag inte kan utesluta som en förklaring till den här säsongens kräftgång. Att vi förlorar vår duktiga ordförande till SHL är en sak, en annan är att vår framgångsrika sportchef får uppgiften att kombinera jobbet som sportchef och ytterligare en uppgift som VD för Växjö Lakers, ett företag som omsätter 160 milj kr om året. Är det någon som på allvar tror att han kan göra båda dessa uppgifter rättvisa utan att något får lida. Nej, jag tror inte på det. Min inställning är att just sportchefsbiten har blivit lidande den här säsongen. Visst, Evertsson har erkänt duktiga Patrik Hall vid sin sida. Men hur mycket har Hall kunnat göra för A-laget den här säsongen med tanke på att han blev ass. sportchef/scout för juniorsidan.

Nä, jag anser att den här föreningen bör sätta sig ner efter den här säsongen och verkligen ta en funderare kring om man verkligen är på rätt väg. Vi behöver folk som driver den här föreningen, med rätt kompetenser för rätt position. Evertsson kanske är en bra VD, vad vet jag, men då får han vara VD, så anställer man en ny sportchef som bara har det uppdraget. Ett uppdrag att driva vårt A-lag på den sportsliga linjen. Eller kliver Evertsson tillbaka och gör det han har gjort så bra i så många år. Jag förstår ärligt talat inte hur föreningen tänkt när man låter vår eminenta sportchef ta en dubbelroll i föreningen. Ett beslut jag tror fått större konsekvenser än vad många anar.

Så avslutningsvis så tror jag inte vi ska lägga allt på laget utan kanske konstatera det faktum att ett lag sällan är bättre än själva organisationen. En bra fungerande organisation ger ofta en trygghet som smittar av sig och genomsyra allt. Så jag hoppas att föreningen nu återgår med en större ödmjukhet och åter blir noggranna i allt man gör. Noggrannhet i rekryteringar av bådefolk i ledande positioner på kansliet till ledare för både juniorer, och A-lag, samt värvningar av spelare. Tillbaka till grunderna som man brukar säga i omklädningsrummet.

Två matcher, wow, vart är vi på väg

Obscen gest? Ett finger i luften, mot en häcklande publik. 2 matchers avstängning, 2 matcher. Wow, är vi verkligen så känsliga? Ett finger i luften anses alltså värre än det som publiken skanderar att Shinnimin är, en filmare. Det är värre att lyfta ett finger mot publiken än att försöka påverka ett resultat på isen genom att fuska. Likställt med vissa saker som går under spelarnas säkerhet. Wow igen.

Är detta ett prejudikat för alla spelare, eller bara Shinnimin? Om en spelare som Jocke Lindström eller Joel Lundqvist mot alla odds någon gång skulle flippa, skulle dom få 2 matchers avstängning för ett finger. Tveksamt! Shinnimin är en spelartyp som den här ligan behöver fler av. Nån som sticker ut, som framkallar känslor både på och utanför isen. Media ser hela tiden sin chans att använda Shinnimin för rubriker. Rubriker som triggar igång hela arenor.

Men det är nog inte det som är värst i den här soppan kring Brendan Shinnimin. Nä, jag tror det stora problemet är att svensk hockey och framför allt domarna har svårt att handskas med den här typen av spelare. Shinnimin ger ju sig in i områden på isen där kanske andra spelare försöker hålla sig ifrån, vilket skapar jobbiga och svåra situationer för våra domare. Vilket dom inte uppskattar.

På nått vis hoppas jag att Brendan får sista ordet den här säsongen. För hans skull hoppas jag på det. Men för att det ska bli verklighet måste laget nu hitta en ny dimension, vilket jag har svårt att tro på att dom ska kunna få fram. För det är något jag gått och hoppats och väntat på under hela säsongen. Jag har tre orsaker till varför man missar kvartsfinalspelet. De första två orsakerna går lite hand i hand, och det är givetvis målskyttet som har varit under all kritik hela säsongen. Laget spelar väldigt bra många gånger och vi kan, som igår, näst intill spelmässigt spela ut vår motståndare. Men när det kommer till att få puckarna i nät så har det varit värre.

Torsdagens match mot Luleå, framför allt i andra perioden, är ett tydligt exempel på det. 17-5 vinner vi skotten med och förlorar perioden med 2-0. Då är det svårt att vinna matcher. Nästa anledning till missad kvartsfinal är vårt PP spel. Och jag vet att Evertsson vid något tillfälle sagt att man i första hand utgå från att vinna matcher i spel 5 mot 5. Och att man inte vill lägga alltför mycket energi på PP, då det kan ge negativ effekt på spelet 5 mot 5. Detta är ganska tydligt och synligt när man ser Lakers spelar PP. För det är faktiskt så dåligt som det bara kan vara. Ett lite bättre PP hade garanterat gett oss några extra poäng den här säsongen och gett oss en kvartsfinal plats.

Den tredje och kanske mest tydliga orsaken till missad kvartsfinal är hur man hanterat de 13 bonuspoäng som man haft möjlighet att spela om under den här säsongen. Av 13 möjliga bonuspinnar har man roffat åt sig endast tre stycken. Man har haft fem straffavgöranden av dessa 13, och här har man inte vunnit en enda. Man har gjort ett straffmål på dessa försök. När vi nu summerar grundserien så ser vi vad ett antal fler bonuspinnar hade satt oss i tabellen. Känslan när Lakers åker ut för att spela om bonuspinnarna den här säsongen är att man är ganska nöjd med pinnen man tagit. Och hanteringen av straffarna är rent ut sagt bedrövligt.

Nu väntar en åttondel mot Örebro som verkligen är helt oviss. Och ser man tillbaka på säsongen som gått och våra möten med Örebro så kan det här sluta precis hur som helst. Vi kommer in i den här åttondelen som förlorare, medan Örebro vann den sista slutspelsplatsen över Brynäs och Linköping. Oavsett hur vi vänder och vrider på detta så ligger pressen på Lakers. Och press är ju inget som man hanterat på nått bra sätt under den här säsongen. Men jag hoppas fortfarande på att vi kan få se en ny dimension av det här laget i elfte timmen, hoppet är det sista som lämnar, eller hur. 15.15 i eftermiddag är det dags. Några timmar senare har vi kanske en känsla vart detta är på väg.

Lägstanivån kommer fälla oss

Nu måste jag bara få skriva av mig lite. Sitter och är riktigt förbannad faktiskt. För första gången den här säsongen blir jag engagerad och uppretad av det jag ser. Innan under säsongen har jag mest ryckt på axlarna av tristess. Men ikväll blir jag faktiskt rejält ilsk. Hur är det möjligt att ett lag kan prestera på så olika nivåer som Växjö Lakers anno 18/19 gör. Det får fan inte se ut så här. Och det värsta är att Mora vinner helt rättvist. Varför. Man ville mer från minut ett. Och då kommer funderingen igen: Hur fan är det möjligt???????

Vi förfogar just nu, med 4 omgångar kvar inför dagens match, över ett lag som jagar topp 3, samtidigt som man måste försöka hålla avståndet till de lag som flåsar bakom. Vi är inte ens klara för topp 6. Vi har allt att spela för. Mora har ett halmstrå man kan gripa efter, även om man tar 3 poäng idag. Hur ett lag bara kan lyckas komma ut med den eländiga inställningen är för mig historiens största gåta? Hur Sam Hallam kan vara så lugn när hans lag släpper till 30 skott och 4 mål på 40 minuter hockey är för mig även det en enorm gåta.

Man brukar inom hockey prata om att ”vilja ta jobbet”. Vilket brukar innebära att man tar alla dom där jobbiga åkningarna och jobbiga besluten på banan. Gör man en miss tar man tillbaka pucken till varje pris. Titta på Joel Perssons agerande vid Moras 3-1. Och då pratar jag inte om att han tappar pucken. Det är nått man som spelare måste tillåtas, så är det bara. Nej jag syftar på hans agerande efter han har tappat pucken. Istället för att slå på tvärstopp och direkt ta upp kampen mot den som snodde pucken så väljer Persson att softa lite med en lång glidsväng ut i mittzon, vilket ger Mora en tydlig två mot etta.

T.o.m på 80-talet när en annan försökte spela hockey så var det där en dödssynd. Det agerandet förstärker bara min känsla om ett lag som åker upp till Mora för att leka lite hockey och tro man kan softa med sig poäng hem. Sen vet jag inte riktigt om jag gillar Andréns agerande i målet heller. Får känslan av att han är skotträdd. Han vrider sig på ett konstigt sätt när motståndaren kommer nära kassen. Kanske bara min irritation som framkallar det intrycket, jag vet inte.

Usch, längesen jag var så här irriterad på laget som idag. Man har världens chans att skapa sig riktigt bra förutsättningar för fortsättningen, och så beter man sig så här. Förbannad är milt uttryckt. Lagets lägstanivå kommer fälla oss i ett kommande slutspel, garanterat.

Inget självspelande piano längre

Ikväll fick vi beskåda ytterligare ett haveri från ett inledande magnefikt spel till ett totalt haveri och en övertidsförlust. Femte raka förlusten är ett faktum.

Och kunnigt hockeyfolk på pressläktaren kommenterade kvällens match med tex, ”var är guidningen i form av aktiv coachning”? ”Man vågar inte vinna”. Det var tydligt att man från experthåll ställer sig frågande till hur Sam Hallam just nu coachar sitt lag, eller rättare sagt bristen på coachning från Hallam. Någonting jag funderade kring hela vägen hem i bilen. Och min slutsats är nog att jag faktiskt håller med i detta ifrågasättande av ledarstaben.

Förra säsongen hade Hallam och hans stab ett i stort sett självspelande piano där han förvaltade fyra enheter som malde ner motståndet i match efter match. Den här säsongen är det inte så. Nu har han istället ett lag som är mer obalanserat än förra säsongen. Ett lag som troligtvis behöver mer aktiv guidning. En mer aggressiv coachning helt enkelt. Men jag ser inte den coachningen alls. Om vi nu tar en spelare som Austin Ortega som ganska tydligt inte håller för SHL spel just nu. Trots detta så får han speltid i match efter match, i period efter period, och detta trots att han inte gör någon som helst skillnad alls, han levererar ingenting. Men detta till trots så ser vi honom även i powerplay.

Vi ser aldrig Sam Hallam coacha på ett mer aktivt sätt som att tex gå ner på tre kedjor. Nej, vi ser oftast att man från Växjös ledning fortsätter att snurra på allt folk oavsett var i matchen man är och oavsett vad resultatet är. När man från pressläktaren hävdar att Sam inte vågar vinna så är det just det här som man menar. Man coachar inte aktivt. Istället för att ge de heta spelarna och framför allt dom offensiva spelarna speltid och guidningen att gå för trean, så väljer man defensiv inriktning med defensivt inriktade spelare.

Dagens match mot Linköping förloras de sista 2 minuterna. Man lägger sig ner och som en hund blottar man strupen. Linköping hugger givetvis direkt och av bara farten avgör man väldigt enkelt på övertid. Beklämmande att se hur man faller ihop som ett korthus……igen? Vid den här årstiden ska man steppa upp om man vill vara med i slutstriden. Växjö Lakers sjunker just nu som en gråsten. Men känslan är att det från klubbens ledning generellt just nu är väldigt lay back.

Frågor: Vad händer med Kiiskinen? Hur många chanser ska Ortega ha? När förväntas Martin Lundberg vara tillbaka? Vilka är Hallams tankar kring situationen och vad gör han för att komma ur kräftgången? Nu ryktas det att dansken Nichlas Hardt från Malmö är klar. Jag ska inte kapa den här värvningen, för den kan mycket väl skapa en välbehövlig balans i det här laget och en bättre konkurrens situation. Men samtidigt så känns det mer som vi behöver något som spetsar till laget framåt. Hardt känns knappast som en offensiv värvning, utan mer en defensiv sådan. Värvningen av Hardt kan vara ett tecken på att det är slutspelat för Martin Lundberg.

Avslutningsvis kan jag säga att jag nog aldrig sett ett Växjö Lakers som kan spela en så bra hockey i mellan åt för att i samma match fullständigt haverera. Och kanske är det så att dom har rätt där uppe på pressläktaren. Det är kanske ledar och coachningsproblem som vi ser? Såg att Horak sagt i intervju att ”vi blev för passiva”. Ja, i vilken match i ordningen är det som vi ser detta hända. Varför infinner denna passivitet hela tiden. Coachning?

Tydligt obalanserat lagbygge

Säsongen ångar på och vi närmar oss nu med raska steg februari. En tid på året där vi alltid sett ett ett riktigt bra Växjö Lakers, oavsett hur det sett ut innan.

Det är dock svårt att se dom tecknen den här säsongen. Vi som stått vid sidan om och följt den här säsongens Lakerslag har nog haft samma känsla från dag 1 till dagens tredje derbyförlust mot HV71. Trots att vi har haft en del av säsongen som är mer uppsida än resten så känns det här laget väldigt obalanserat. Något som faktiskt fick mig att lyfta lite på ögonbrynen var intervjun med Josen efter matchen. Som är tydlig när han påpekar att man saknat energi både i dagens match och andra av de matcher man på senaste tiden har förlorat

Och när en spelare erkänner att det saknas energi tillräckligt för att vinna så blir jag orolig. Hur kan man sakna energi när man går ut till en derbymatch, till en fullsatt arena och dessutom ett eget bortafölje på en 600 personer. Hur kan man sakna energi då? I så fall ett tydligt tecken för mig att detta är felbyggt lag. Laget är inte dåligt, men det saknas komponenter som balanserar upp laget. Jag lägger ingenting på Hallam och hans coachstab, dom har det här laget att förvalta, men tyvärr känns det inte som att dom är mottagliga tillräckligt för att ledarna skall kunna få till en förändring.

Min känsla är istället att det troligtvis inte spelar någon roll vad man gör faktiskt. Kanske kan två eller tre skarpa förstärkningar förändra balansen i laget, men jag är faktiskt tveksam till det också. Laget måste förlita sig på unga orutinerade spelare i den här upplagan och det går inte. Unga orutinerade spelare behöver mängder med rutin runt sig för att kunna leverera. Växjös unga spelare, Bokk, Röndbjerg, Holmberg, Högberg, Cederqvist tillsammans med spelare som Ortega ska dra ett tungt lass, och jag tycker dom gör det bra. Vi kan inte kräva mer. Men det krävs en balans med rejäl rutin för att dom ska blomma.

Jag börjar faktiskt tro att vår eminenta sportchef faktiskt har tagit sig vatten över huvudet när det gäller sammansättningen av den här säsongens lag. Jag har hela tiden haft inställningen att detta laget kommer lyfta allt eftersom säsongen lider. Men nu blir den känslan snarare omvänd. Vi är tillbaka på samma nivå som tidigt i höstas och inget förändras egentligen. Ibland blir man lite lurad när laget lyfter i spelet och man tror att det börjar hända saker. Istället slutar det oftast med ett mål i baken.

Någon mer än jag som tänkt på hur många av målen emot oss kommer till. Ofta är det i lägen där vi har kontroll på puck i egen zon, men kör fast och ger bort pucken. Två mål från HV i detta tredje derby kom till på det sättet. Lagen läser sönder våra utgångar ur egen zon. Att Lakers vill spela sig ur via sargen är i nuläget ganska känt. Och när motståndet är tillräckligt påslagna och åker mycket skridskor så stänger dom ganska enkelt dessa vägar ur zon och istället skapar sig själva kontringar från offensiv blå.

Jag vill nog hålla med och säga precis som experterna och det Wikegård och Rönnqvist säger. att det är väldigt ovanligt att se Växjö agera på det sättet dom just nu gör i matcherna. Ska bli väldigt intressant att se och följa upplösningen på den här säsongen. En sak är säker, vi är inte längre någon stark kandidat till ett nytt SM-guld. Kanske t.o.m är så att vi riskerar att missa slutspelet för första gången på 5 säsonger. Ja, risken är faktiskt ganska stor.

Det handlar bara om inställning

När det gäller Växjö Lakers den här säsongen så handlar allt om inställning. Däremot vet jag inte varför. Det känns som att man misslyckat någonstans. Men med vad?

Efter kvällens match hemma mot Frölunda är jag ganska övertygad om var problemet för det här laget ligger. Det känns faktiskt som man misslyckats med en del saker med just den här gruppen, och vad det beror på vet jag inte. Men jag kan gissa. Beror det kanske på att vi har mer unga spelare i laget nu än vad vi haft tidigare. Är det så att vår ledarstab kanske är för vana vid spelare med mycket rutin som vet vad som krävs varje dag när man går till jobbet?

Jag vet inte som sagt, jag bara ordbajsar nu. Men det är intressant ändå att leta efter en anledning till varför det här laget utstrålar så mycket lättja i mellan åt. Jag tycker faktiskt dagens match är ett väldigt tydligt exempel på hur inställningen varierar väldigt mycket i det här laget. Andra perioden är faktiskt så illa att det blir lite genant faktiskt. Man är totalt utspelade faktiskt och det har inte med, som en del säger att lagets kvalitéer inte räcker till. Visst saknas kompetens, men så mycket sämre än Frölunda är vi inte så att vi blir totalt ägda under en hel period.

Sen ser vi i tredje när man lyfter ut sin kunskap på banan igen vilken skillnad det blir. Vi hämtar ju faktiskt ikapp ett 3-0 underläge mot ett försvarsstarkt Frölunda på ungefär en halv period. Det är inte många som klarar en sådan bedrift. När väl upphämtningen är fullbordad så smyger det sig in lite lättja i spelet igen och man lämnar över takt pinnen lite grann igen. Även om man direkt efter målet har en del chanser att t.o.m avgöra så går man ändå ner sig igen och tappar intensiteten. Med lite tur ror vi hem en delad poäng och får trots den dåliga kvällen en chans att ändå vinna och ta en bonuspinne.

Detta borde ju ge laget energi. Men det blir tvärtom. Vi är totalt borta i sudden, vi har åter igen inte en chans. Vi får låna pucken en gång och då kommer Shinnimin fri och missar. Det är nästan enda puckkontakten vi har under den tid förlängningen pågår. Det är fullständigt logiskt och 100% rättvist att Moverare får avgöra för Frölunda till slut. Och man ställer ju sig frågan direkt, VARFÖR BLIR DET SÅ? Inställningen. Utan tvekan inställningen, igen. Det stod skrivet över hela laget i förlängningen hur nöjda dom var med upphämtningen. Det här kommer inte att hålla i ett slutspel, och jag hoppas att både Hallam och Evertsson inser detta. Man behöver påfyllning i truppen för att öka på konkurrensen och sätta press på spelare.

Vad tror jag då om fortsättningen och ev. invärvningar? Tydligt är att det trots allt finns spelare på marknaden. I Frölunda spelade Brandon Gormley sin första match för Frölunda ikväll. Och Luleå har plockat in Jason Garrison med över 550 NHL matcher på sitt CV. Så visst finns det spelare där ute att fylla på med. Hur resonerar Evertsson och Hallam just nu. Ja, antingen så har man ambition att vara med och slåss om LeMat även i år och då tror jag det finns en strategi klar gällande spelare att fylla på med. Eller så har man helt kort och gott bestämt sig för att det här laget får chansen att köra så långt det går, därför att man anser att man är tillräckligt bra för att ta sig till slutspel.

Visst är det tråkigt för oss fans om det är det sista alternativet som gäller. Vi vill ju alltid att vi ska vara slagkraftiga och tillräckligt bra för att kunna utmana hela tiden, varje säsong. Vi har ett väldigt bra lag i år, och det har jag sagt innan också, men jag anser att det saknas vissa detaljer som gör att vi är instabila. Och detta med inställningen är inget bra alls. Att ett lag kan gå ut på sin hemmaplan i en andra period som idag och agera på det sättet är ett stort problem.

En ny skitvecka står för dörren vilket innebär att det inte är match igen förrän nästa lördag. Vidrigt tråkigt schema det här. Gör om, gör rätt.

Ordet ”intetsägande” speglar säsongen

Jag tycker intensitet och allt är borta, inte bara från Växjö Lakers som lag utan från hela SHL som liga den här säsongen. Allt känns så vansinnigt intetsägande på nått sätt. Jag ska försöka förklara vad jag menar, för nu tror ni väl man har druckit något starkare!

Om vi börjar med laget så tycker jag kvällens match mot Skellefteå är väldigt signifikativt för hela den här säsongen så här långt. I grunden har man ett väldigt stort spel i sig, vilket kommer fram väldigt ofta den här kvällen i västerbotten. Man är, sett över 60 minuter bättre än Skellefteå, sett enbart till spelet. Det är egentligen bara under vissa sekvenser i matchen, bl.a i början då man tar några riktigt dumma utvisningar. Och just utvisningarna blev ju helt avgörande denna kväll.

1-0 kom inte i powerplay för hemmalaget, men ändå i kölvattnet till den utvisningen. Och 2-0 kommer i just PP. Bortse vi från detta och några mindre sekvenser i matchen är vi bättre än hemmalaget. Men trots att vi spelar bra så är det väldigt intetsägande stora delar av matchen. Vi har flera lägen där våra spelare får stå precis som Holloway gjorde för Skellefteå vid 2-0 målet, och sikta. Skillnaden är att Holloway ser nät och sätter den där. Lakers spelare verkar bara se en enda stor Mantas Armalis, och skotten sitter i magen eller bröstplattan som om killen hade någon typ av gummimagnet innanför tröjan.

Missar man Armalis så missar man oftast hela målet. Man gör väldigt mycket bra där ute, ändå sitter jag med känslan att ”gud, varför händer det ingenting”. Jag är av den bestämda uppfattningen att vi definitivt har spelet för att åter ta det hela vägen. Men det fattas nått. Och det som fattas är den där yppersta spetsen, som tar det där viktiga ansvaret och alltid levererar. Som är så där sanslöst självsäkra när det gäller att hitta nätet. Vi har INGEN sån i år. Förra säsongen hade vi flera stycken. Pettersson, Rosén, Calof m.fl. Vi har LAGET bakom dessa med ett spel som håller yttersta klass. Frågan är om Evertsson har möjlighet att knyta upp en, gärna två sådana innan fönstret stänger. Rent ekonomiskt JA, men jag tror inte marknaden kan frambringa den typen av spelare.

Men vad menar jag med att SHL är intetsägande? Jo, det är inte av samma anledning som någon expertkommentator uttalat, att ligan är sämre. Det sa man i fjol också, och att Elias Pettersson kunde dominera som han gjorde var ett tydligt tecken på det. Det betyder nog då att även NHL är sämre den här säsongen….! Nä, jag vill nog snarare peka på schemat den här säsongen. Känns som man från SHL:s sida vill ge de personer som ibland dyker upp i sociala medier och menar på att det spelas för mycket och för ofta. Att man skulle ha mindre antal lag eller omgångar. Jag tycker på nått sätt att dom den här säsongen blivit hörda på sätt och vis.

Trots att vi inte har mer uppehåll än vanligt för landslagsspel, så har det varit väldigt segt den här säsongen. Väldigt långt mellan matcherna under långa perioder tycker jag. Jag tycker personligen att detta är bedrövligt tråkigt och har faktiskt gjort att mitt intresse svalnat lite faktiskt just den här säsongen. Inte på så sätt att jag inte går på matcherna eller kan tänka mig missa någon match. Men det känns tråkigare. Det blir inget flyt. Jag skulle egentligen vilja ha spel tisdag-torsdag-lördag varje vecka, men det går ju givetvis inte för lagen behöver ju givetvis vila i mellanåt. Men den här säsongen känns faktiskt som en enda stor och lång vila.

Tittar vi just nu så var det match förra lördagen, sen ledigt till torsdagen och så match lördag. Sedan ledigt igen till idag, och så spel på lördag. Sen uppehåll i en hel vecka igen. Sen blir det intensivt i en vecka för att sedan gå på uppehåll igen i en och en halv vecka. Det är kanske ingen som håller med mig här, men jag dör nästan av tristess faktiskt. Intresset är lägre än det varit någon gång under Lakers 22 år som förening, och i mitt tycke den absolut, utan konkurrens, tråkigaste SHL säsongen så här långt.

Hovet blir ibland en parodi

Var det Gävle, Karlstad eller Stockholm Växjö Lakers besökte den här omgången. Frågan är relevant, därför att bortamöstret håller i sig och det ser likadant ut i slutet av varenda bortamatch. Nej, det var faktiskt Hovet denna afton, och det märktes också på många sätt.

Jag måste spy lite galla denna afton på både Växjö Lakers, domare och Djurgårdspubliken på Hovet. Många i Sverige, både supportrar och hockeyexperter verkar ju dyrka den här arenan och dess publik. Visst kan det ibland bli ett härligt ös i denna gamla klassiska arena. Men i mitt tycke så lämnar faktiskt Djurgårdspubliken ganska mycket över att önska. Jag vet inte om man faktiskt är så extremt synkade som publik eller om det saknas så enormt mycket hockeykunskap i huvudstaden. Det här får jag fan för men det skiter jag i. För i min värld så blir det parodi på sporten ishockey när man gormar och skriker så fort en Djurgårdsspelare är i en närkamp. Det spelar ingen roll om det är regelvidrigt eller väl timad tackling, man skriker oavsett efter utvisningar.

Självklart ska en publik jobba för att påverka domaren i situationer där det är tydligt eller tveksamt, vuilket det INTE är i varenda situation. Med de domare vi har i dagens svenska liga så bidrar dom till denna parodi av sporten som det blir. Och då kommer vi över på nästa spyfaktor. Jag anser inte att det är kunskapen och förmågan som är en bristvara hos svenska domare, nej snarare skulle jag säga den mentala förmågan att hålla sig till den kunskap man har och dömma efter den. Och detta gäller inte bara kvällens randiga vid namn Daniel Winge och Mikael Andersson. Jag blev mäkta förvånad över den mentala bristen även hos herrarna Sjöberg och Nord i Växjös match mot Färjestad på annadagen.

Man påverkas enormt lätt av publiken som eldar igång spelare och ledare. Vi ser i matchen mot Färjestad att en domare felaktigt dömer Färjestad på en 2 minutare för puck out, som i själv verket reflekterar på en Växjöklubba. Detta veveas om och om igen på mediakuben, publiken skriker som galningar och domarna väljer en konferans. Det är blir så löjeväckande som det bara kan bli. Mig veterligen får inte domarna avgöra en puck out på mediakuben, rätta mig om jag har fel. Man säger att man diskuterar situationen? För mig är detta ganska enkelt, antingen har en domare sett reflektionen eller inte. Har man det, så tar det en sekund att påpeka detta för resten av domarna och saken är ur världen. Här står man och har ”konferans” men alla vet att man ändå gör bedömningen på mediakuben.

Idag har vi en situation där ena Davidsson brodern åker in med munnen i brorsans klubbknopp, tar sig för ansiktet och Ortega får sitta 2+2 för hög klubba. Så fort Davidsson faller ner och tar sig för ansiktet skriker Hovetpubliken som galningar och domarna drar armen. En ren chansning för att behaga hemmapubliken. För Winge kan knappast hävda att han SÅG Ortegas klubba i ansiktet på Davidsson eftersom den aldrig var där. Kort och gott en chansning pga en mental oförmåga att hålla sig till det man verkligen ser och inte till det man inte sett. Sen Cederqvists matchstraff, vad säger man. Momentet innan crosscheckas Fröberg ganska brutalt in i sargen och sen åker Cederqvist för en tackling där mottagaren tydligt är med på att det kommer smälla. Sen är det givetvis en hög klubba i slutet på Shinnimin, men en riktigt bra och mentalt stark domare visar nog klart mer känsla i en sådan situation.

Sen har vi då Växjö Lakers agerande. Ja, vad ska man säga, en gång är ingen gång, två gånger är två gånger för mycket. Fler än så börjar det bli ett mönster. Och vi har ett ganska tydligt mönster för Lakers på bortaplan. Och det är svårt att sätta fingret på var det är. En tanke som slog mig när Tobias Thermell intervjuades i tredje perioden, där han fick frågan hur man ska agera för att gå segrande ur det här. Vi måste våga gå för det. Och jag håller med Tobias, delvis, man måste våga gå, men man får inte tappa huvudet, vilket jag tycker att man gör. Vid ställningen 2-1 måste man kunna spela mer med huvudet, ligga rätt i banan, samtidigt som man måste våga gå för det när läge ges, utan att tappa huvudet.

Davidsson brödernas 2-2 mål som jag tycker är en typisk sådan situation där man på ett konstigt sätt tappar sitt försvarsspel helt. Likaså när Linus Hultqvist får komma fri på nån typ av flippass där det inte såg ut att vara något farligt. Här kan problemet ligga. Övermod och att man går för hårt framåt i slutet för att på nått sätt kompensera rädslan för att förlora. Jag vet inte, svammel kanske, men på nått sätt känner jag att det är viktigt att Hallam och hans stab försöker utvärdera vad som går snett i sista perioden på bortaplan. För det börjar bli en ganska tråkig följetång.

Sammanfattning

Djurgården IF – Växjö Lakers 4-2 (1-1, 0-0, 3-1)

Period 1.
12.01 0-1 Pontus Netterberg (Arvid Lundberg, Linus Högberg)
15.30 1-1 Jonathan Davidsson (Linus Hultström, Jakob Lilja)

Period 3.
41.53 1-2 Erik Josefsson (Pontus Netterberg, Daniel Rahimi)
48.48 2-2 Marcus Davidsson (Jonathan Davidsson, Axel Jonsson-Fjällby)
58.41 3-2 Dick Axelsson (Marcus Davidsson, Jonathan Davidsson)
59.33 4-2 Jakob Lilja (Utan ass.)

Utv: DIF 5×2, VLH 6×2 + 5+20
Skott:
32-26
Publik:
7678

Tre poäng var ändå det viktigaste

Tre poäng var ändå det viktigaste men åter igen blir man sämre ju längre matchen går. Och det verkar inte spela någon roll om man är i ledning eller ligger under, det går åt samma håll match efter match.

Matchens stora är ju givetvis Brendan Shinnimin som fortsätter att ta en massa stryk, krypa under skinnet på motståndaren och så givetvis ge sig själv ett hattrick innan höstsäsongen är över. Kul att se killen ikväll när han far runt som en ilsken bålgeting. Men om vi börjar analysera matchen så känner jag på nått vis att man fortsätter att börja på en hög nivå för att avsluta som sämst. Sam Hallam sa i periodpausen inför tredje att första var bra, vilket den var, och att man fortsatte att skapa en hel del även i andra men att hockeyn inte riktigt tilltalade honom.

Han ville att laget skulle komma ut och spela en mer gedigen hockey i den tredje. Jag hoppas verkligen inte att det dom visade är den typ av gedigna hockey som Hallam vill ha, för då blir jag orolig. Min uppfattning om den tredje perioden är att spelarna redan hade gått hem för att fira fredag och käka tacos. Över 5000 i arenan och man kan inte mobilisera tillräckligt med vilja och kraft för att ge dom valuta för pengarna hela vägen in i kaklet. Istället ser det för jävligt ut rent ut sagt.

Jag hoppas verkligen att Hallam och hans stab jobbar med utvärderingen om varför laget inte kan prestera jämnare i någon match över 60 minuter, och varför man bara blir sämre ju längre matcherna lider. Ni må tycka att jag gnäller nu fast vi tog 3 pinnar, men resultatet är inte alltid det viktigaste. Som ledare måste man kunna bortse från de och utvärdera prestationerna, och då både i delar och över 60 minuter.

Nog om det, nu lite utvärdering kring våra spelare. Och jag tar detta i två inlägg! Om vi börjar med målvakterna så måste jag nog hävda att vi i år har en tydlig första och andra målvakt. Fasth har varit otroligt bra, och har verkligen steppat upp jämfört med i fjol. Andrén däremot, som avslutade förra säsongen som mästare på ett otroligt imponerande sätt tycker jag tappat väldigt mycket av det han levererade förra under guldsäsongen. Vi ser även ikväll mot Mora ett sämre agerande vid Moras andra mål när han släpper en myra mellan benen.

På backsidan är man ganska solida och kanske det är så att det är Burström som många säger ärd en som kanske är den största besvikelsen så här långt. Men jag är nog av uppfattningen att det här är en back som jag tror kommer växa mer och mer och kommer både att vara som bäst och även leverera i slutet på säsongen när det gäller som mest. Bästa och jämnaste back så här långt enligt min uppgift är Linus Högberg som går från klarhet till klarhet. Resten tar vi imorrn.

Sammanfattning

Växjö Lakers – Mora IK 5-2 (3-1, 1-0, 1-1)

Period 1.
04.10 1-0 Brendan Shinnimin (Linus Fröberg, Linus Högberg)
05.19 2-0 Brendan Shinnimin (Dominik Bokk, Tuomas Kiiskinen)
14.09 2-1 Matej Stransky (Andrew Rowe, Spencer Abbott)
15.58 3-1 Pontus Netterberg (Daniel Rahimi, Filip Cederqvist)

Period 2.
25.07 4-1 Brendan Shinnimin (Lauri Tukonen, Joel Persson)

Period 3.
44.39 4-2 Andrew Rowe (Matej Stransky, Kevin Gagné)
47.17 5-2 Lauri Tukonen (Austin Ortega)

Utv: VLH 2×2, MIK 6×2
Skott:
46-16
Publik:
5095