Dags att ta sitt ansvar

Jag delade igår en länk till Wikegårds senaste video på Youtube. Ett inlägg jag hoppas spelare i Växjö Lakers lyssnar på. Dags att ta sitt ansvar som spelare. Tjänstemän med VD löner.
Läs mer

Ny förluststreak är ett faktum

Jag skrev tidigare om att statistiken ganska tydligt sa, efter vår bättre period under december, att vi garanterat kommer att börja förlora igen. En tidsfråga bara. Nu har vi förlorat tre matcher på raken och vi har på 9 perioder orkat med 2 mål framåt. Under dessa tre matcher har vi samtidigt släppt in 5 mål. Vilket inte är mycket alls. Under normala omständigheter är 5 insläppta på tre matcher väldigt bra. Oftast vinner man matcher med den statistiken. Så vårt försvarsspel är fortfarande väldigt bra. Utan vårt stora problem är effektiviteten framåt. Under december månad var vi extremt effektiva, trots väldigt dåligt spel fick vi utdelning och med oss poäng. Nu har vi mer puckar på mål, även om jag stundtals tycker att det väldigt svaga avslut. Men oavsett så har vi fler chanser, men evinnerligt svårt att få in trissan.

Men bryter man ner det så är det inte så konstigt trots allt. Vi gör det bra fram till en viss del av banan, sen fegar vi ur lite. Alla möjligheter till avslut används dåligt. Det är för blött, för svaga avslut helt enkelt. Daniel Enestubbe från SMP hade en väldigt bra liknelse när vi pratade efter matchen på medialäktaren. Han sa att det kan liknas med en golfare. Det spelar ingen roll hur bra inspelen mot green är, om inte puttarna sitter där. Och lite så är det ju faktiskt med Lakers med. Man gör det många gånger väldigt bra fram till att pricken ska sättas över i:et.

Vad beror detta på då? Jag tror det är en kombo av saker. Vi har för få riktigt bra avslutare. Många gånger när lägena dyker upp så tvekar vi eller försöker att söka ett ännu bättre läge. Många gånger har vi chansen att lägga puckar på mål, men tvekar igen och till slut hamnar trissan i hörnet istället. Vi slår inte våra spelare in mot motståndarens mål så när väl en puck kommer in där så är vi inte där på returerna, utan målvakten får jobba ostört. Många säger att motståndarnas målvakter stå på huvudet när dom möter oss. Njae, en sanning med lite modifikation. Vi gör honom bra till viss del. Dagens målvakter är väldigt svåra att passera om dom får ha arbetsro. Och just nu så har målvakterna som möter Lakers en ganska skön resa genom matcherna. Dom ser alla skott, och returerna blir aldrig farliga osv.

Vi HAR spelare som gör det där jobbet, men de är för få. Vi har fortfarande för många spelare som inte vill in där, och då blir det väldigt enkelt för våra motståndare att bara trycka ut oss mot sargerna. Jag har sagt det innan och jag säger det igen. Detta är inget bra sammansatt lag. Rollerna är otydliga. Frågan jag fortfarande ställer är vad Evertsson funderar över. Han sa i intervju att dyker det upp något som förbättra laget så är man intresserad. Men frågan är hur hårt det jobbas. För i övriga lag händer det mycket, och man agerar på många olika sätt. Luleå tar in backen Yohann Auvitu samt plockar man Konstantin Komarek från Malmö. Örebro plockar Robin Kovac från Luleå samt ryktas den finska backen Otso Rantakari till närkingarna. Färjestad har agerat och plockat in Pontus Widerström nu från SkeAIK. Jonas Junland är på väg hem till LHC.

Det jag spontant känner är att om Lakers fortfarande har ambitioner att spela slutspel den här våren så borde något göras åt den här truppen NU, inte dagarna innan fönstret stänger. För då vill jag nog påstå att det är försent. Då är det nog bättre att hålla i pengarna. Och vad behöver vi. Försvaret fungerar bra, tillsammans med målvaktsspelet. Vi behöver målskyttar, men framför allt behöver vi lite nytt blod inför vårens upplopp. Ta undan alla hel och halvskadade spelare. Se till att vi har en frisk och fräsch trupp där ALLA kan bidra utan att behöva vara rädda.

Efter det måste det vara slut på alla värvningar av skadade spelare. Med facit i hand så har jag enormt svårt att förstå varför Evertsson väljer bort Kiiskinen pga hans skadebenägenhet, och sen tar man in en spelare som Gynge som gick skadad hela förra säsongen och som ganska tydligt fortfarande är påverkad av skada. Enligt rykten så var orsaken den samma gällande Jani Lajunen för några år sedan. Han ville man inte heller ha kvar pga skadebenägenhet. Mig veterligen har Jani fortsatt spela hockey på högsta nivå, och dessutom fortsatt att leverera, i Tappara, i de finska lejonen och för närvarande i Lugano. Jag gillar inte den här trenden.

 

Offensiven är för klen

Jag håller med Sam att det var ett steg framåt i matchen mot Malmö, på vissa plan. Men vi är fortfarande för blöta, och skenet fortsätter att bedra. Det är ganska mycket av det vi brukar kalla för alibispel som presteras av Lakers. Och idag innebar alibispelet att man lade iväg lite mer puckar på mål, men det var till största delen ganska klena försök, därav alibiuttrycket. Växjö lakers fortsätter att spela på utsidan. Pucken går både 2 och 3 gånger fram och tillbaka i runden, fram till Malmö bryter och tar hand om pucken. Lite komiskt var det precis innan Malmö gör sitt mål då jag säger till min granne där jag satt att det är svårt att göra mål när man aldrig kastar några puckar mot mål. Då vänder Malmö spelet och gör PRECIS det jag eftersökte från Lakers, man kastar in en puck på mål, sen ser man till att ha folk på kassen som Händemark som trycker in pucken. Man kan tycka att Malmö spelar tråkigt, men det gör Lakers med. Malmö är mycket mer samlat i det man gör, mer bestämda.

Malmös backar kastar in puckarna på mål så fort minsta läge finns, och man lägger puckarna i bra höjd för både styrningar och farliga returer. De få gånger som Lakers backar får in puckar mot mål kommer dom i brösthöjd eller högre och oftast behöver bara Alsenfelt se pucken passera bak mot plexit. Skulle nån back nån gång få igenom en bra puck från blålinjen så har vi ändå inga forwards på plats att styra eller ta returer. Som jag skrev senast har vi några fåtal spelare som gärna går in i de områden som smärtar, men de flesta har inte den typen av attackpsyke som krävs för att slå Malmö.

Vi förbättrar vår skottstatistik idag, helt klart, och det gör att spelarna just nu tänker/säger att pucken inte ville in. Men om vi nu går tillbaka och fundera lite mer ingående hur den här matchen såg ut. Det brukar ju trots allt finnas många lägen under en match som man kommer ihåg som klara målchanser. Vad kommer man ihåg från den här matchen? Jag vill minnas att Shinnimin hade ett friläge, och att Sylvegård kunde fått ett men tappar bort pucken. Sen kan jag erinra mig om nån studspuck som var inne hos Alsenfelt och studsade, men åter igen hade vi inget folk som hade tagit sig in i det heta området framför Alsenfelt. Däremot kommer jag ihåg en jäkla massa bra och öppna chanser för Malmö. Så även om vi skjuter 12 skott mer än Malmö, så vill jag nog hävda att Malmö hade klart mer vassa avslut som verkligen luktade mål än vad hemmalaget hade.

Jag pratade om i mitt förra inlägg att det kanske bara är en tidsfråga innan vi har nästa förluststreak. Kanske har den nu börjat. Och jag tycker att den senaste tidens matcher faktiskt talat om detta för oss. Det är bara att konstatera en gång för alla att det här laget saknar ett antal pusselbitar för att få en helhet som fungerar. Målvaktsspel och till viss del backspelet fungerar bra, men offensiven är undermålig. Och med den uppställningen vi har just nu kommer det inte att lyftas nämnvärt. Vi kommer vinna matcher, absolut, men inte tillräckligt. En del hade tro och förhoppningar om att vi kanske skulle kunna jobba oss ikapp topp 6 och ta nästan 2 poäng per match. Jag har ända sedan november sagt att den möjligheten är helt utesluten, och det står jag fortfarande för.

Men det är ändå rätt spännande det här. Hur resonerar man i tränarleden. Hur ska man göra för att få laget att lyfta. Vad är Evertssons tankar. Tänker han pimpa laget innan fönstret stänger eller har han kanske gett upp säsongen till viss del och försöker nu bara med hjälp av ledarna att hålla näsan ovanför vattenytan. Vi får se, fönstret stänger den 15 februari. Då vet vi vi garanterat hur Evertssons tankar har gått.

Skenet bedrar – var är attackviljan

Under ett antal omgångar nu så skriker media ut kontinuerligt att Växjö Lakers är SHL:s formastarkaste lag men jag säger att skenet bedrar. Ser vi till resultaten – JA, prestationerna då – NEJ. Min åsikt är att vi gick in i mellandagshockeyn med en okej prestation mot Djurgården. Vi vinner den matchen med 5-0. Men vi är långt ifrån så överlägsna som resultatet visar, långt ifrån. Men däremot är vi extremt effektiva. Och just i den här matchen så tar vi puckarna mer på mål. Men trots att vi vinner med klara 5-0 så förlorar vi ändå skotten med 25-24. Jag blev lite nyfiken på hur de senaste 6 matcherna har sett ut sett till skott på mål.

På de senaste 6 matcherna har vi själva fått iväg 103 skott på mål vilket innebär i snitt 17 skott per match. Samtidigt har vi släppt till 168 skott mot oss vilket ger ett snitt på 28 skott. Alltså en snitt skottstatistik på 17-28 på de senaste 6 matcherna. Vilket på nått vis måste ge oss en väldigt dålig corsi. Och även om corsi inte talar om hur det går, men det indikerar trots allt att vi överpresterar, vilket inte känns speciellt bra. Dagens match mot Örebro är en ny sådan match där vi är ganska blöta framåt. Efter att vi får utvisningarna mot oss i första perioden så är vi ju egentligen helt utspelade. Och det är ju ändå inte så att vi håller Örebro borta från vårt mål. Vi förlorar trots allt skotten i första med hela 13-4. Andra perioden blir aningen bättre, men vi är mest på utsidan. Vi får iväg 7 skott denna period, men Örebro lyckas ändå bättre med 9.

Den tredje perioden är ju spelmässigt klart den bästa. Men åter igen så säger jag att skenet bedrar. Visst är vi klart mer aktiva, åker mer skridskor och vi har klart mycket mer puck än hemmalaget. Men detta till trots så får vi bara iväg 6 skott mot Örebros 10. Dessutom går ett av Örebros i nät, vilket ändå var ganska logiskt. Vi förlorar dagens skott med 32-17. Vi kommer inte upp i tvåsiffrigt i nån av perioderna. Bästa blir 7. Att vi förlorar idag är betydligt mer logiskt än att vi vann mot Brynäs. Båda matcherna är vi både spelmässigt och framför allt skottmässigt sämre.

Vi har även andra problem. Vi har en första kedja med Gynge, Pettersson och Bailey som idag spelade -2, och hade vad jag minns en enda riktigt farlig målchans på hela matchen, och det var Emil Pettersson som fick ett inspel framför mål. Dessutom har vi en tänkt ledande spelare i Richard Gynge som är skadad, som är smärtpåverkad både on ice som off ice. Hur kan detta vara en väg fram för det här laget. Detta borde i min värld vara av högsta prio för Evertsson att hitta en ersättare för Gynge så han kan kliva av och åtgärda de problem han har. Det kan inte finnas något värde i att fortsätta spela en spelare som lider konstant av smärta, hur tänker man?? Jag förstår faktiskt inte att han spelas över huvudtaget?

Jag är glad att det här laget nu har haft en trend över en 8-10 matcher där man plockat en hel del poäng. Men som det ser ut så är det bara en tidsfråga innan vi åter har en förluststreak. Många tror att det här laget kan nå en topp 6 position, glöm det. Det finns inte en chans. Kriget kommer att gälla platserna 7-10, alltså play in. Vad är det då som saknas i det här laget. ATTACKVILJA. Ja, så är det. Vi har för få spelare som vill in i skiten, som vill ta pucken den där vägen där det smärtar en del. Har man då dessutom en ledande spelare som förväntas vara en av de som tar pucken mot mål och i mål, som pga av någon typ av fysisk ohälsa, inte kan och vill in där så har vi ju ett lag med stora problem. Ett lag med ett skottsnitt på 17 skott på mål per match tar sig inte speciellt långt.

Jag vet inte vad som krävs för att kunna vända den här säsongen. Troligtvis går det inte. Däremot skulle vi kunna få lite bättre prestationer med spelare som är villiga att göra det obekväma jobbet. Då måste man ersätta Gynge till att börja med. Det är bara att konstatera att han inte kommer kunna bidra med det vi behöver när han är skadad. Vi behöver nån som lyfter den kedjan både offensivt och defensivt. Jag skulle vilja se två forwards av hög kaliber, tex Andrew Calof och kanske Tomas Hyka. Två spelare som är top notch och som dessutom tillhör ett KHL lag som är avhängda från slutspel. Dyra? Ja, så in i h……, men det måste få kosta nu.

Fortsatt svagt bortaspel

Första perioden i eftermiddagens match i Scandinavium var bra. Lakers spelade snabbt, man rörde på skridskorna och Frölunda kunde inte hitta något momentum alls i matchen. Två frilägen av Richard Gynge där avsluten var rent ut sagt dåliga, och han fick även en tredje möjlighet efetr en fin öppnande passning från Linus Högberg i offensiv zon, men även den här gången är skottet tamt och det räcker mer eller mindre att Rubin står i vägen så får han pucken på sig. Och detta var faktiskt det jag tycker är orsaken till dagens förlust och att vi faktiskt inte ens får hål på Niklas Rubin.

Som Hallam uttryckte det efter matchen, – ”Vi är alldeles för blöta i avsluten”. Jag vill nog vara ännu tydligare när jag beskriver Växjös avslutsförsök mot Frölunda. MESIGT. Ja, faktiskt, väldigt mesigt. Titta på Martin Lundbergs avslut i andra perioden när man kommer 2 mot 1 och han skjuter. Ett lamt skott rakt i magen på Rubin. När det ser ut så från våra ledande spelare i avslutsförsöken så kan man helt enkelt inte vinna matcher. Jag tycker att ledarstaben måste börja titta lite på vad som händer när laget ska spela bortamatcher. Det är stor skillnad mellan hemma och borta. FÖR stor skillnad faktiskt.

Man är extremt passiva, svaga på pucken och även underlägsna i sarg och närkampspelet. Helt tvärtom mot hur det ser ut på hemmaplan. Och idag tycker jag inte det är vårt försvarsspel som förlorar matchen, utan snarare vårt anfallsspel, eller kanske t.o.m bristen på anfallsspel. I alla fall de sista 40 minuterna. De första 20 hade vi bra intentioner men är då som sagt väldigt mesiga i våra avslut. Detta måste man få bukt med om vi ska kunna fortsätta att avancera. Det räcker inte att bara spela bra hemma. Man måste kunna hota även på bortaplan. Ledande spelare måste börja ta ett generellt större ansvar i gruppen. Framför allt på bortaplan.

Nya tag på måndag när det vankas smålandsderby i Vida Arena. Sista matchen för året. Då hoppas jag se revanschsugna och lite förbannade spelare.

Det börjar verkligen likna nått

Senast jag skrev var jag väldigt besviken och kritisk till hur det här laget var format och hur det agerade i match efter match. Domarna var skit och hockey kändes bedrövligt tråkigt. Jag bestämde mig för att inte skriva på ett tag utan istället bara observera. Och under december har har det hänt en massa saker med det här laget. Dom har vuxit, kaxat till sig, men framför allt verkar man helt plötsligt tro på det man gör. Dessutom verkar varje enskild spelare har förstått att det krävs hårt jobb i varje match, i varje period, i varje byte. Efter matchen mot Frölunda hemma den 17 december så kände jag att, – varför kan dom inte spela så här varje match, med den intensiteten och frenesin.

Sen kom bortamatchen mot Rögle 2 dagar senare som jag hade mycket blandade känslor kring efter slutsignalen. Det kändes som man åter var enormt passiva och orkeslösa. Trots detta var man enormt effektiva. Känslan var då att jag var besviken över hur laget agerade och hur dålig energi man hade. Samtidigt var jag glad över att man lyckades vinna en svår bortamatch trots det dåliga spelet man visade upp. Den typen av segrar är också väldigt viktiga att kunna ta för gruppen.

Jag bestämde mig då att inte skriva någonting förrän efter annandagsmatchen mot Djurgården. Och helt plötsligt var man tillbaka och spelade samma hockey som mot Frölunda. Hög fart på skridskorna, bra passningar, bra lösningar ut ur egen zon. Och det viktigaste av allt, effektiviteten framåt. Det märks verkligen att man tycker det är roligare att spela nu. Man jobbar mycket hårdare i varje situation och man är även beredd att smutsa ner sig för att få utdelning, man blockar skott för laget. Det är så härligt att se en spelare som Casey Bailey gå in och offra en tand för att blocka ett skott, i det här fallet egentligen bara för att hans målvakt ska få hålla nollan. Så tycker jag är stort, och det märktes också på publiken hur mycket det uppskattades.

Det finns fortfarande delar i spelet som är så där och som måste bättras, som tex hur man ibland hanterar pucken i egen zon när man blir pressad. Där finns lite kvar att göra, men det har samtidigt blivit mycket bättre och man jobbar mer med befriande lyft ut ur egen zon nu än vad man gjort tidigare. Man tar oftare bättre beslut i dom lägena. Sen finns det fortfarande en del spelare som fortfarande är osynliga och som måste upp. Nu dock finns det mer utrymme för dessa att hitta en väg fram eftersom laget tagit steg i rätt riktning.

Men jag ser fortfarande gärna att Evertsson hittar ytterligare förstärkning, framför allt på forwardssidan. Det vill säga om man har som mål att vara med och fightas i slutspelet till våren. Men givetvis ska vi vara positiva efter vad vi fick se av laget denna annandag jul i Vida Arena. Det jag nu vill se på lördag i Scandinavium är samma vilja och energi, och inte samma bleka lag som mot Rögle. Jag har nämligen svårt att se att vi kan ta en likadan seger på bortaplan mot Frölunda som mot Rögle. Det händer inte.

Vill avsluta med att önska er alla en riktigt god fortsättning på denna jul och efterföljande nyår. Vi avslutar det här hockeyåret med hemmamatch mot IK Oskarshamn på måndag kväll.

Mycket är dåligt i både VLH och SHL

Och när jag skriver att mycket är dåligt i SHL så syftar jag på domarstandarden. Domare Mikael Andersson i kvällens match borta mot Brynäs tar verjkligen ett antal väldigt märkliga beslut, och dessutom är han i allra högsta grad bidragande till hur matchen INTE slutar, nämligen med 3 poäng för gästande Växjö Lakers. Med bara nån minut kvar av matchen, och ställningen är 3-3 så skjuts ett högt skott som Samuel Ersson upprätt tar i mage/bröstkorg. Domaren är den som tydligen är mest stressad i detta läge för jag tror inte det går ens en sekund från det att skottet träffar Ersson till han blåser av. Problemet är att Ersson inte har kontroll på pucken som trillar ner bakom honom och där är Ludvig Nilsson framme och lägger pucken i mål. Men både Ludde och Lakers fråntas detta riktigt gjorda mål pga att Mikael Andersson var tvungen att blåsa så fort. Jag måste säga att jag håller med Sam Hallam när han säger att Mikael Andersson nog inte ska döma mer på ett tag, för detta är riktigt dåligt och i en sådan bra liga som SHL måste vi ha betydligt mer kompetenta domare än så här.

Det roligaste är att bara några minuter tidigare så gör samma domare tvärtom och håller på en signal väldigt länge, trots att målvakten ganska tydligt visat att han har kontroll och tänker inte spela ut pucken. Det här är dålig känsla för spelet och en i grunden dålig hockeysence från domarhåll. Det kändes i detta läge som resten av matchen redan är skriven och dokumenterad. Att Brynäs skulle vinna och ta detta efter den domarskandalen, ja det är en domarskandal, var ganska självklart på nått sätt. Snälla SHL, ta tag i detta NU, och visa att det inte är okej. Dessutom måste jag säga att när lag och SHL tillsammans säger att någonting ska uppmärksammas och beivras mer, så är det precis som att domarna tappar precis all känsla för vad som är rätt och vad som är fel. Tex matchens första utvisning ska ju vara en av dessa spelförstörande moment som lagen påpekat att dom vill att domarna beivrar mer. Då hittar amn dessa situationer i det mest märkliga situationer. Melart låser motståndarens klubba och åker ut för en slashing. Även Brynäs får senare en utvisning som jag tror inte nån förstår än.

När det gäller laget så spelar man inte bra, och jag anser att sammansättningen av kedjorna är helt uppåt väggarna. Och jag tror många med mig inte förstår hur Lakers ledare tänker när det gäller sammansättningen. Jag tror många Lakersfans med mig funderar över Fredrik Karlström. Hur kan det vara att denna spelare får så pass mycket mer speltid och chanser än tex Sylvegård. Vi har tre spelare som jag tidigare nämnt som spelare som inte tillför det här laget någonting. Tre spelare som fortsätter att äta mycket istid i bra kedjor. Det värsta är att två av dessa spelar i samma kedja tillsammans med Emil Pettersson som just nu inte får ut någonting alls. Fredrik Karlström är en spelare som på något sätt ska fungera som en tredje länk mellan Lundberg och Bailey, två spelare med allt som Karlström inte har. Men det är tydligt att ledartrojkan inte alls ser det så här. Dessutom fortsätter man att hålla Koivisto och melart i sär i PP, VARFÖR??????

Sen gör Högberg en riktigt bra match idag, men är inte en spelare som ska spela 3 mot 3. Saken är den att under de 2.55 som övertidsspelet pågår idag så hinner Högberg vara inne hela två ggr och är orsaken till Brynäs avgörande mål. Enormt svagt coachat. Vi har bättre spelare att slänga in, som kan avgöra detta. Väldigt frustrerande att som åskådare sitta och se och undra över varför man spelar en spelare som inte har kapacitet att  bidra till ett avgörande i den lite udda spelformen 3 mot 3. Man ifrågasätter här framför TV:n och får sedan se just den spelaren orsaka att Brynäs få ta bonuspinnen. Poängen är viktiga JA, men den det är det enda man kan vara glad över. Resten är ingen höjdare, vare sig från spelet eller ledarna. Jag kan bara hoppas att fler rokader görs nu under detta landslagsuppehållet.

Viktiga poäng – dock krävs fler förändringar

Matchen mot IK Oskarshamn var en måstematch, kanske den största måstematchen så här långt. Men det är fortfarande saker i det här laget som gör att allt fortfarande känns högst osäkert. Poängen denna lördagkväll var viktiga, det absolut viktigaste, och hur man tog dom är sekundärt. Men bryter vi ner den här matchen så hittar vi även denna dag en hel del problem. Ett av dessa problem, som har varit återkommande är hur laget agerar varje gång dom gjort ett mål framåt. Direkt hamnar man på hälarna och det verkar och känns som att man direkt går över i försvars mode, för att försvara den ledning man satt sig i. Det håller inte i dagens hockey, och jag förstår inte heller varför man gör så.

Man måste istället nyttja den boost man kan få av ett mål.

Jag anser att det finns en hel del justeringar som fortfarande måste göras. Om man hårdgranskar hur varje enskild spelare där ute agerar så finns det några stycken som jag tycker man så fort som möjligt ska försöka byta ut när marknaden tillåter. Dessutom finns det en sak som jag saknar väldigt mycket, framför allt från ledarna. KÄNSLOR!

Jag skulle faktiskt vilja se Hallam mer än han gör visa sina åsikter gentemot bl.a domare. Framför allt nu, när vi är inne i en tyngre säsong rent sportsligt. Jag tror ledarna skulle behöva visa mer engagemang, visa spelarna att man bryr sig. Jag kommer ihåg slutspelet 14/15, mot Örebro i kvarten. Laget gör en bedrövlig period, och man får se i Cmore sändning hur Hallam kastar sitt anteckningsblock och skriker -”This is the fucking playoffs”. Det är bra att det inte kommer för ofta, men då och då är det väldigt befriande.

Tillbaka till truppen och laget. Jag ska vara konkret med hur jag hade gjort. Tre spelare hade jag satt upp i en turordning som dom ska skeppas ut beroende på vad som erbjuds på marknaden. Dessa tre spelare är Jakob Forsbacka Karlsson, Fredrik Karlström och Pontus Holmberg. Dessa tre spelare anser jag inte bidrar med någonting till den här truppen. Ville Leskinen tycker jag, oavsett vad han uträttade i Färjestad, är en bättre och solidare anfallare än tex Fredrik Karlström, och hade gärna sett att man fyller på laget med finnen. Karlström har stora problem och framför allt är hans säkerhetstänk obefintligt. Han tar många konstiga beslut som ger problem. Pontus Holmberg jobbar stenhårt, men är för det mesta på utsidan, och har svårt skapa nått. Dessutom är det ingen spelare som gör dom andra bättre.

Den största besvikelsen av alla denna säsong är nog JFK. Han blixtrar till i vissa matcher, men det är väldigt sällan. Trodde att han var på gång då han gjorde en väldigt bra match mot Luleå hemma. Men det var tydligen bara en tillfällighet. Han är totalt osynlig i match efter match. Dessutom är det nog kanske dags att ifrågasätta hur man jobbar med powerplay? Eller är det som det varit tidigare om åren, att man inte lägger så där jättemycket energi på att träna PP. Jag hoppas inte det stämmer för i dagens hockey är special teams väldigt avgörande i många matcher. Mot Oskarshamn har man 3 PP utan att lyckas, det är inte bra. Vem är ansvarig för detta? Är det Thermell?

Jag skrev senast också att jag tycker en del av dessa spelare som plockats in som lovande spelare som ska ta nästa steg, bör skeppas för att ge någon enstaka större möjligheter att verkligen ta nästa steg. Den som jag verkligen vill behålla, som jag tror kan bli riktigt bra i rätt omgivning så är det Ludvig Nilsson. Han tillsammans med Filip Cederqvist tycker jag man ska lägga alla resurser på. Casey Bailey är förhoppningsvis en uppgraderad Jonas Engström. Men fr.o.m nu behöver ren och skär spets framåt. Minhockey.se avslöjar att man ev. har Robin Norell från Djurgården på radan. Är det en back med rätt stats för oss, som så här långt haft stora problem i försvarsspelet. Som senior har inte Norell jättebra defensiva siffror. Just nu ligger han på -10 i Djurgården med 23 spelade matcher. Offensivt har han heller ingen uppsida. Han har inte gjort över 10 poäng en säsong sedan han spelade J18. Spela på de backar vi har tills det ev. dyker upp något annat på marknaden.

Om vi går tillbaka lite till dagens match i Oskarshamn, så var det en sak som slog mig. Vi har ett fantastiskt anfallsvapen både i 5 mot 5 som i PP i Melart och Koivisto. Trots detta väljer man att dela på dom? Väldigt märkligt i min värld. Jag förstår tanken att sprida ut två bra backar i två PP linor, men nej, man gör inte så. Dessutom hoppas jag att man fr.o.m nu bibehåller kedjan med Davidsson, Horak och Shinnimin. Dom hittade kemi idag, och står också bakom bägge målen. Vilket inte är någon tillfällighet. Däremot är ju Emil Pettersson helt ensam i sin formation med JFK och Holmberg. Sätt in Cederqvist och Lundberg med Emil istället. Då får Emil två spelare som kan jobba fram puckar till honom. Holmberg eller JFK kan inte ge Emil tillräckligt med understöd i anfallsspelet. Dessutom tycker jag båda två är rent svaga i defensiven. Kanske Casey Bailey är spelaren som kan ge Emil det han behöver för att vi ska få en stark offensiv kedja till.

På torsdag är det upp till bevis när Örebro gästar Vida. Kan man hoppas på ytterligare spelare in i laget innan dess? Kanske, kanske inte. Men jag hoppas att det kommer betydande förändringar inom kort så vi åtminstone kan försöka hänga på topp 10.

Over for now!

Det här kommer inte att lyfta

Jag tror ALLA är överens med mig om att det här laget kommer inte att lyfta. Det är väldigt tydligt. Och jag hoppas verkligen att även sportledning och klubbledning inser detta. Nu måste det till åtgärder för att rädda klubben från negativt kval. Jag är inte lika säker som en del andra att det kommer undvikas. Henrik Evertsson och hans team måste nu svälja stoltheten och bara inse att man gjort galet med felanalyser och värvningar den här gången. För att få ett lyft, och det har jag skrivit ett antal gånger nu under hösten, så måste man spränga det här laget. Det är bara att inse att truppen innehåller alldeles för många spelare som helt enkelt inte når upp till den kvalité som krävs på den här nivån.

Och tyvärr är det så att det är de unga, orutinerade, där man hoppats och trott på lyft, som det brister. Tillsammans givetvis med någon felaktig s.k spetsvärvning. Spräng laget och ta bort spelare som inte lyfter, eller har kapacitet att bidra. Pontus Holmberg, Ludvig Nilsson, Marcus Sylvegård, Fredrik Karlström och Jakob Forsbacka Karlsson. Detta är fem spelare som egentligen är löften enskilt, men jag tror att var och en av dessa är chanslösa att lyfta i ett lag med för många av samma sort. Det kommer bli dyrt den här säsongen, oavsett vad sportchefen väljer att göra. Visst kan man behålla nån enstaka av dessa spelare, men de flesta bör avpolletteras, både för klubbens skull men även för dom själva. Tillsammans kommer ingen av dom att lyfta, det är jag 100% säker på. Majoriteten bör bytas ut mot mer spets. Evertsson måste ge sig ut och agera offensivt på spelarmarknaden.

Med tanke på hur det såg ut mot HV idag så blir värvningen av en breddspelare som Bailey ännu konstigare i min värld. Jag hoppas verkligen att han kan bidra med nått som den här gruppen behöver, men jag är fortfarande högst tveksam. Källgren såg till i matchen mot Djurgården att laget hade en chans till poäng hela vägen in i kaklet. På torsdagskvällen börjar han precis tvärtom. Många vill lägga all skuld på Källgren. Men jag tycker nog att man kan lägga ganska mycket av ansvaret även på resten av spelarna. När en målvakt får den starten som han fick, så måste ju laget sluta upp bakom honom och ge honom förutsättningar att hitta tillbaka in i matchen. Man måste efter det första skitmålet se till och stänga ner HV:s försök att komma in på kassen. Men det gör man inte, utan man släpper in skiten i famnen på Källgren gång efter gång. Inte konstigt alls att puckarna börja trilla in på alla möjliga sätt.

Jag har snart inte så mycket mer att skriva egentligen om det här laget. Det känns bara som man upprepar sig.

Jag skulle vilja se en intervju med både Hallam och Evertsson där dom är brutalt ärliga om situationen. Jag är trött på att höra bortförklaringar och detta eviga snack om att man trots allt gör vissa saker bra. Nu är vi i ett sådant läge att det ENDA SOM ÄR BRA, är poäng…..POÄNG!!! Hur man tar poängen är totalt irrelevant i dagsläget. Vi har passerat den gränsen för längesen. Nu måste poäng in på kontot. Sen är det givetvis enormt tråkigt att laget går in och är så slätstrukna de första 20 minuterna att ett smålandsderby är avgjort redan då. Det tar ju givetvis musten ur hela föreställningen.

Samtidigt vill poängtera att jag håller med Daniel Enestubbe, det finns ingen som helst anledning, och heller inget att vinna i att kicka Sam Hallam. Däremot kan jag tycka att hans sidekickers bör ifrågasättas. Vem är tex ansvarig för det som ska kallas för powerplay, men som istället är nått plågsamt att se på, där allt eventuellt befintligt momentum försvinner. Dagens powerplay var nog bland de sämre försöken jag sett. En ny röst jämte Hallam kan ju inte skada i alla fall. Nytt derby på lördag i Oskarshamn. Med risk för att falla ner under strecket på lördag kväll.

Topp 6 tåget har gått

Som min rubrik säger så är det så rent statistiskt att topp 6 kommer vi aldrig kunna nå innan omgång 52. Ska vi klara det så måste vi vända en trend som pågått hela säsongen. Jag kollade de senaste 5 säsongerna vad som krävdes för att ta den sjätte platsen och snittpoängen över 5 år är 87 poäng. Lakers har idag 21 poäng efter 20 omgångar vilket är ett snitt på drygt 1 poäng per match. För att ha en chans att nå upp mot de poäng som krävs för topp 6 så måste Lakers förbättra sig med ungefär 100% på de kommande 32 omgångarna. I siffror innebär det att Lakers måste ta 66 poäng på de kommande 32 omgångarna, vilket skulle betyda ett snitt på drygt 2 poäng per match.

De flesta förstår ju att detta inte är speciellt sannolikt.

Gårdagens nyförvärv i form av Casey Bailey är något som gör mig både förstående och totalt oförstående. Efter att ha läst intervjun med Evertsson och lite mer info kring Bailey så kanske jag kan förstå en del av den här värvningen, samtidigt som jag sätter en massa frågetecken. Han är säkerligen inte alls dyr, men jag känner trots allt att man har väntat så här länge med att agera på ett lag som ganska tydligt inte har vad som krävs, och varför man då inte väntar lite till, ha lite is i magen för att ta in mer spets istället. Är det verkligen ett riktigt agerande att plocka bort en breddspelare och fylla på med en ny, som tydligen, precis som många andra av Evertssons värvningar de senaste två åren, kommer från, i Baileys fall, en jobbigare säsong och behöver ett lyft. Vi ska åter i det läge vi är i, försöka lyfta en spelare.

Samtidigt känns det givetvis spännande med en ny spelare, förhoppningsvis ny energi in. Vi får tydligen in en spelare som söker målet med avslut i alla lägen, med ett bra skott. Känns givetvis bra och spännande. Men jag kan ändå inte låta bli att vara ytterst tveksam till att detta ska lyfta laget. Har Evertsson fortfarande viljan att ta klubben till slutspel så måste han nog börja jobba lite mer nu med säkra kort. Vi kan inte i ett utsatt läge som vi är i, fortsätta att hjälpa spelare vidare i karriären. Det håller inte.

Som jag inledde detta inlägg så är topp 6 i stort sett körd, och det tror jag de flesta förstår när ni ser siffrorna. Men i Svensk hockey har vi fortfarande möjlighet att ta oss in bakvägen via placeringarna 7-10. Och det är mot dessa platser som Evertsson just nu måste sikta. Däremot att ha några större förväntningar än att få spela play in tror jag inte man ska ha. Det skulle krävas en sprängning av laget á la HV71 säsongen 13/14 när man skickade ut dåliga värvningar och sedan på ett bräde tog in Christensen, Campoli, Salmela, Beach och Rajala. Det blev slutspel för HV71 den säsongen med en 10:e plats i grundserien åkte man ut mot Skellefteå i kvarten med 4-1.

För min del så känner jag att prio ett är att undvika negativt kval. Vilket vi faktiskt riskerar som det ser ut nu. Väl där kan vad som helst hända.

Måste avsluta detta inlägg med att säga att jag är imponerad av Örebro (kollar just nu HV-Örebro), även om dom i skrivande stund har en sämre period i matchen. Ett lag som har en tidigare Växjö tränare i båset i form av Jörgen Jönsson. Han gjorde nog mer nytta än vad många tror. Derbyveckan har börjat.

Vart tar detta vägen

Matchen i torsdag var verkligen en besvikelse för mig. Det fanns trots allt en förhoppning om att de 3 raka vinsterna var en riktningsförändring. Även när man är ett bra lag som kuggar i så förlorar man matcher, så det är inte förlusten i sig utan hur man förlorar. Jag tror de flesta är överens med mig när jag säger att laget var tillbaka i gamla vanor igen. Det jag funderat på sedan i torsdags är hur Evertsson och hans team och hela klubbens självbild är. I två säsonger nu har vi sett klubben värva ihop väldigt tröga lag som har enormt svårt att bibehålla ett konsekvent spel.

Jag säger två namn som kan vara orsaken till detta: Elias Pettersson och Joel Persson.

Varför? Dessa två spelare är unika, var och en på sitt sätt. Den ena ung och oerfaren som går in och dominerar hela SHL. Året efter dominerar han i NHL. Den andra kommer från amatörspel i div 1 och spelar ett backspel som ingen trodde var möjligt för en sådan spelare på SHL nivå. Blir kontrakterad av Edmonton Oilers och lämnar senare för NHL efter två säsonger i Lakers. På något sätt så tror jag att dessa två gett klubben en självbild där man ser sig själv som oerhört skickliga i att utveckla spelare till en nivå av världsklass. Det är därför vi ser väldigt många spelare med s.k ”utvecklingspotential” som kommit in under dessa två år. Man tror att man kan utveckla dessa till att bli nya Elias och Joel. vilket jag anser är enormt svårt då båda dessa är unika. Spelare som man kanske hittar då och då som guldkorn.

Det är därför vi ser ett lag som är så enormt olbalanserat som detta laget faktiskt är. Och obalansen tror jag ligger i den stora skillnaden mellan den yttersta spetsen som man värvat in och dessa s.k utvecklingsspelare. Man tror initialt att dessa spelare kommer att ta det där slutgiltiga magiska klivet i denna klubben. Istället gör man att glappet blir för stort mellan de ”bästa” och de lite ”sämre”. Visst kommer vi att vinna matcher och vi kan mycket väl ta oss till ett slutspel i vår, men det kommer bli en jobbig säsong. 20 omgångar har passerat och på nått sätt har det satt sig nu. På nått sätt känner jag att vi måste klara oss igenom den här säsongen på ett någorlunda bra sätt och sen måste klubben sätta sig ner och fundera över, framför allt. vilken självbild man har.

I framtiden måste man jobba med färre s.k utvecklingsspelare. 1-2 max, och sen ska utvecklingen ligga i de egna juniorleden. Resten av värvningarna ska vara etablerade spelare, eller spelare som redan tagit det där första klivet. Idag värvas det in mycket spelare som har haft dippar i sina karriärer, eller skador som påverkat deras senare säsonger. Visst kan man ta in sådana spelare också men vi har för många, vilket gör oss enormt sårbara.

När jag tittar på andra matcher i ligan så ser jag generellt mer fart, kraft och vilja än vad jag ser i Växjö Lakers spel. Som jag sa innan, ett väldigt trögt lag. Det finns en högsta nivå som lätt kan jämföras med lagen i toppen, men vi har inte truppen för att spela på den nivån mer konsekvent. Vi har haft problem med boxplay, powerplay och även i spelet 5 mot 5. Men vi har även visat upp ett otroligt solit spel både i 5 mot 5 som i special teams. Men det krävs vissa saker i varje byte för att detta ska funka. I matcherna mot Luleå, Skellefteå och Färjestad så spelar vi på en riktigt hög nivå under större delen av matcherna. Vi har bra fart på skridskorna, vi jobbar hårt i alla närkampssituationer och vi spelar med stenhård press där man är synkade. Då har vi alltid chans att vinna matcher. Men då måste detta ske över större delen av de 60 minuter en match pågår.

I torsdagens match mot Malmö började väldigt trögt, men fick ett turmål i början. Man avslutar perioden på ett bra sätt där man ser ut att ha fått upp trycket i benen. T.o.m Hallam påpekade i första periodpausen att det var för stillastående i början och att vi måste få fart på benen. Istället går man då in och gör en totalt katastrofal andra period där orsaken till 100% är trögheten i ben och huvud. Den här trögheten genererar problem i alla spelformer. Vi hade ingenting att sätta emot i 5 mot 5 spelet. I boxplay var vi åter fastfrusna med stillastående ben och alla tittar puck. I PP ger ju detta ännu tydligare problem där Malmö hade väldigt enkelt att ta bort oss. Alla stod stilla och tittade på hur puckhållaren blev uppäten av en checkande Malmöspelare. Vi får också ett mål bakåt i PP och där ser vi hur tröga våra spelare är när Olofsson bara tar den förlupna pucken, som blev förlupen av just den anledningen att vi stod still och spelade PP, och bara skrinnade ifrån två Växjöspelare på varsen sida om honom. Snabb dragning höger och släpper den mellan benen på Andrén.

I dagens hockey kan man inte spela stillastående, du blir fullständigt uppäten då. Jag tittade på Frölundas PP, vilket är en fröjd för ett hockeyöga att se. Alla spelarna söker hela tiden positioner där dom är spelbara, vilket också gör deras PP effektivt. Så min rubrik så här långt på årets Växjö Lakers är ”Tröghet”.

En tuff match väntar ikväll på Hovet och jag läste någonstans nån som skrev att Lakers bara vunnit en match borta mot Djurgården på de 6 senaste säsongerna. Så förhoppningarna ska nog vara lågt ställda inför kvällens drabbning. Källgren in i målet är givet för mig. Andréns streak är över, så nu är det Eriks tur att få visa upp sig. Jonas Engström har gått tillbaka till IKO. En av de värvningar som jag hade lite svårt att förstå när det var klart. Bodie verkar följa med Engström till samma klubb, dock inget officiellt än. Vad krävs för en bra prestation mot Djurgården ikväll då? Jo, hög intensitet, vilja och uppoffring i större delen av de 60 minuter som väntar. Då kan man tävla om poängen. Går man ut med samma tama vilja som i torsdags, då är vi inte ens nära.