Dags att ta sitt ansvar

Jag delade igår en länk till Wikegårds senaste video på Youtube. Ett inlägg jag hoppas spelare i Växjö Lakers lyssnar på. Dags att ta sitt ansvar som spelare. Tjänstemän med VD löner.
Läs mer

Inte illa pinkat av en 24 åring

Igår mot Brynäs såg jag äntligen mycket av det jag har saknat av Växjö Lakers, kanske nästan hela säsongen. En helhet genom närmare 60 minuter. Jag kände detta redan i första bytet. Det fanns något där utöver det vanliga, någonting mer, något bättre, något kraftigare. Det finns många saker att titta på när man ska analysera ett lags prestation i hockey. Försvarsspelet i egen zon, försvarsspelet i offensiv zon och hur hanterar man mittzon. Hur agerar man med puck i offensiv zon respektive defensiv zon.

Många matcher i viner så har vårt försvarsspel i egen zon varit segt, otimat och osynkat, vilket har gjort att vi hamnat i väldigt långa sekvenser där vi har haft hårt tryck mot oss, och där dom 5 på isen får jobba stenhårt i sina positioner. Och man har gjort det bra, absolut, annars hade vi inte varit där vi är idag. Men jag har känt en stor oro. Och ofta har vi hamnat i de lägena där när vi väl vinner puck så finns det ingen kräm kvar att anfalla. Dock gör vi det så pass bra att vi är med i stort sett i alla matcher. Men igår var det annorlunda. Även när Brynäs fick lite längre tid med pucken i vår zon så kände jag mig aldrig orolig.

Våra spelare var framåtlutade och man spelade en mycket hårdare ishockey än vad jag upplevt tidigare den här säsongen. Och då menar jag fysiskt hårdare. Dessutom var man smarta och sparade på krafterna genom att hela tiden stå rätt. Vilket ledde till att när vi väl vann tillbaka pucken så var Brynäs spelare så trötta att dom kollektivt var tvungna att byta istället för att återvinna pucken i offensiv zon. Detta gjorde att vi, på ett lugnare sätt fick kontroll på puckinnehavet, och kunde istället kontrollerat vända spelet. Dessutom hade vi under gårdagen snäppat upp snabbheten i passningsspelet och även de gånger Brynäs kunde sätta press så hittade vi bra lösningar på ett snabbt sätt i våra utgångar.

Vår gap control var den bästa på mycket länge. Defensiv blålinje var helt plötsligt väldigt mycket svårare att ta sig förbi med fart. Christian Folin och Ilari Melart kan inte vara lätta att möta där. Jag fullständigt älskar Folins bestämda fysiska spel i egen zon. Han lägger inga fingrar i mellan och tillsammans med Melart måste dessa två vara en mardröm för motståndaren. Växjös taktiska upplägg för att försvara sin egna zon är ibland frustrerande för oss som sitter och tittar på. Man river sitt hår när motståndaren får minuter med pucktid och vi ser ut att ställa upp i någon typ av boxplay nästan. Men detta är ju en del av spelfilosofin både i 5 mot 5 och i vanligt boxplayspel 4 mot 5 eller 3 mot 5. Det handlar om att hålla sin position, vara i skottlinjen och styra motståndaren mot utsidan. Tittar man noga så ser man att det finns ett tydligt upplägg för hur man vill styra puckhållaren och man gör sällan några tjuvrusningar om motståndet har full kontroll på pucken.

Något som vi tex såg när Joel Persson gjorde sitt mål igår (0-4). Här visar Brynäs precis vad som kan hända om man rusar alldeles för hårt. Man försöker hela vägen att sätta stenhård press även när Växjö har full kontroll på pucken. Man sätter stenhård press på Calof som spelar snabbt upp till Joel, som i sin tur direkt blir attackerad. Men han gör sin patenterade dragning på blå, vrider in och skjuter. Det är detta Lakers vill undvika. Ska motståndaren skjuta så ska det göras från långt håll, från blålinjen, och då ska man försöka vara i linjen för att hindra puckarna från att gå igenom.

Tittar vi på första perioden igår så såg vi en hel del långa anfall från Brynäs. Trots det slutade skotten 1-10 efter första.

Anfallspelet var också en fröjd igår. Det fanns en aggressivitet, en vilja att spela med högt pucktempo, vilket gjorde att man till skillnad från hemmalaget kom in på insidan och skapade en massa lägen. Synd att inte Koivisto är en utpräglad målskytt…… vad många frilägen han hade igår ;). Han kunde gjort minst 3.

Och jag håller med Hallam, vad han sa efter matchen. En av de bästa matcher vi genomfört på länge.

Grattis Växjö Lakers till seriesegern. På 9 säsonger i SHL har det blivit 3 seriesegrar, 2 SM guld samt en CHL final. Inte illa pinkat av en 24 åring.

 

Bekvämligheten är ett stort hot

Spelare tillbaka och mycket sug efter spel.

Hade jag hoppats på i alla fall. Men det var återigen en väldigt blek insats av Växjö Lakers i återstarten borta mot Oskarshamn. Jag tror det är många som sitter och luras lite av det spelövertag som Lakers stundtals har.

Men det finns ett par saker som är påtagliga och som är den direkta orsaken till att man faktiskt förlorar idag. Att spela snyggt kan ju vara kul att se ibland, men är det inte effektivt så ger det absolut ingenting. Växjö Lakers är just nu, och har varit ända sedan man hamnade i den absoluta toppen av tabellen, bekväma.

Det är lördagsmys varenda match, och man förlitar sig på sina toppspelare och att dom gör det till slut. Men jag har sagt det ganska länge nu. Att när den matchen kommer, då dessa spelare inte levererar så kommer vi förlora, klart. Den matchen bevittnade vi ikväll i Oskarshamn. Bekvämligheten är enormt påtaglig, och det behöver inte vara ett speciellt tränat öga för att se det.

Hallam sa inför sista perioden: Vi måste nog ta puckarna mer in på mål.

Han menar att vi måste spela mer rakt, lägga puckar på mål och sedan vara där på returytorna och hugga.

Och det är precis just här det fallerar. Vi tar inte pucken på mål, därför att det är en yta på planen som försvarande lag alltid bevakar och försvarar stenhårt. I dessa ytor gör det lite ondare att ta sig in i. Här kommer bekvämligheten in. Det är mycket bekvämare att hålla pucken på utsidan och försöka spela runt och sedan kasta puckarna mot mål. Problemet är att om man ska kasta puckar på mål så måste vi ha folk som skymmer och som gör det svårt för målvakten att se pucken.

Då är vi tillbaka till det här med bekvämlighet. Det gör ont att stå där framme.

Det som gjort att vi tagit poäng i 16 raka matcher är att vi alltid behållit tålamodet, vilket har gett oss chansen hela vägen. Idag kom vi ut i den tredje och visade omgående att vårt tålamod var slut och nu skall vi avgöra matchen. Och visst avgjordes matchen, fast åt andra hållet. Förlorat tålamod innebär nästan alltid misstag.

Vid IKO:s 1-0 hjälper vi dom att stänga synfältet för Viktor Fasth som ser pucken först när den dyker ner framför honom.

Vid deras 2-0 slarvar vi på offensiv blå, dom kontrar. Och trots att vi har två spelare hem går bägge på puckhållaren, vilket ger Palmberg all tid han behöver för att lägga an, sikta och skjuta, otagbart för Fasth.

Även om 3-0 kommer på straff som inte är straff, eller nånting. vet inte vad domaren tänkte på överhuvudtaget. Men sekvensen med ett friläge uppkommer åter efter slarv på offensiv blå, dessutom i PP.

Allt detta är frukten av brustet tålamod, som i sin tur är frukten av en hel match i bekvämlighetens tecken.

Även om vi gjorde ett snyggt mål i PP i slutet, så fanns det inte på kartan att vi skulle vända tillbaka detta. Vi var bekväma ända in på mållinjen. Och allt detta gör mig faktiskt orolig. Ni som läste mitt inlägg i eftermiddags kommer ihåg mina frågetecken inför slutspelet. Jag skulle nog säga att efter den här matchen så blev dom fler.

Jag tror den här bekvämligheten som detta lag visar kan bli förödande. Det känns som lite Deja Vu faktiskt från året vi åkte mot Malmö i kvarten. Trots att vi egentligen har en bättre och tyngre backbesättning så har detta laget bekvämligheten som sin akilleshäl. Jag undrar lite varför?

Det finns dock en kedja som jag vill ge beröm, och som faktiskt visar raka motsatsen, en stor oömhet. Nämligen fjärde kedjan med Nilsson/Josen/Forslund. Dom här spelarna försöker visa vägen. Dom har inte riktgt dom skillsen som krävs för att kanske målmässigt hålla matcherna jämna, men jag tycker dom är ett föredöme. T.o.m en spelare som Forslund nyttjar det han är bra på och vågar verkligen gå in i skiten.

Men resten av laget och kedjorna måste nog ta sig en titt i spegeln och fundera lite. Och jag tror jag tar med en back också i den skaran, nämligen Joel Persson som är den som mest visar brist på tålamod och sätter sig i skiten.

Detta är säkert en väl sammansatt grupp som har väldigt kul ihop. Men dom har ett stort problem. Bekvämligheten, och den kan faktiskt bli ett stort hot.

Vilka förväntningar ska vi ha nu

Igår kväll kl 23.59 stängdes dörrarna in till Svensk Elithockey. Nu har lagen de trupper dom har, och nu finns inga som helst möjligheter att att ändra på nått som inte känns bra. Nu får man leva med det man har och hoppas på att det räcker. För dom som slåss på den nedre halvan handlar det nu om att få ut så mycket som möjligt av den trupp man har för att i första hand undvika negativt kval, och med lite tur kanske mot alla odds ta sig till ett slutspel.

För lagen på den övre halvan handlar det om hur långt truppen man har kan föra klubben i det annalkande slutspel som om en dryg månad står för dörren. Växjö Lakers valde att inte plocka in något mer, utan man sitter nöjd, som det heter i poker. Och efter att ha velat lite fram och tillbaka i mina tankar kring detta så är jag nog till slut inne på att det var ett bra val på många sätt. För det första tror jag inte marknaden hade några av de godisbitar som i så fall Evertsson hade haft användning för, och som hade tillfört något som inte redan hade. Spelarna kanske fanns där ute, men säkerligen inte till den prislapp som Evertsson vill hålla sig till.

Jag tror någonstans att detta laget har en potential att utmana alla de andra lagen om att vinna säsongens sista match. Men givetvis finns det frågetecken som under ett kommande slutspel måste rätas ut för att man ska kunna ta det hela vägen. Tittar vi först på målvaktssidan så har vi mästaringredienser där i form av en otrolig tävlingsmänniska i Viktor Fasth, som är bättre än någonsin, och bäst i hela ligan. Backup av Källgren som också varit fenomenal hela säsongen. Här finns ingen oro alls.

Backsidan då. Ja, här har vi också en uppsättning som är guldmässig. Det ska i så fall vara Häman Aktell som står för det enda lilla frågetecknet här, med tanke på att han aldrig spelat ett SM-slutspel. För vi vet ju allihop att ligaspel från september till mars inte går att jämföra med slutspelet där allting ställs på sin spets. Resten av backarna, Melart, Koivisto, Persson, Vainio, Erixon och Folin är samtliga tillräckligt erfarna för att veta vad ett slutspel innebär. Nässén tror jag inte kommer få nån speltid i slutspelet.

Sen kommer då forwardssidan, som på pappret ser fantastisk ut. Det gör den, absolut. Men det är här jag hittar mina stora frågetecken som jag anser måste rätas ut i ett slutspel. Om vi åter igen funderar lite kring detta med slutspel och vad det innebär, och hur mycket erfarenhet och vetskap betyder när du väl står där och man inte längre spelar för att vinna poäng utan för att vinna matcher. Om vi börjar med ligan med erfarenhet. Rosén, Calof, Pettersson, Lundberg, Gynge och Josefsson. Detta är vårt bagage av erfarenhet av SM-slutspel. I det här gänget har jag 50% utropstecken i Martin Lundberg, Erik Josefsson och Andrew Calof. Josen och Marre är två rollspelare som alltid kommer till jobbet och gör sin del. Båda vet vad det handlar om i ett slutspel. Calof är som bäst när det gäller. Här finner jag ingen oro.

Rosén, Gynge och Pettersson är tre oerhört viktiga offensiva spelare som ska leverera. Här är frågetecken. Rosén har inte riktigt hittat vare sig sin normala topp eller jämnhet. Gynge är upp och ner, men har en trend efter jul som ser lovande ut. Kan den fortsätta stegra fram och igenom slutspelet så har han rätat ut sitt frågetecken. Emil Pettersson är SHL:s poäng och skyttekung så här långt. Han är bättre än han var när han kom till oss senast, då från Skellefteå. Men vi kommer också ihåg att han försvann rätt rejält i det slutspelet som slutade med respass mot Malmö. Kan Pettersson räta ut det frågetecknet och fortsätta på inslagen väg? Då blir vi farliga.

Efter dessa 6 herrar har vi ett gäng bra hockeyspelare. Men där saknaden av erfarenhet av slutspel är ganska stor. Drury, Holmberg, Karlström, Sylvegård, Nilsson, Forslund och Stjernborg. Alla dessa är stora frågetecken inför detta slutspel. Hur kommer dom att svara upp och klara av den stora skillnaden i allt som kommer att ske där ute på isen. Kan Drury fortsätta med det han visat så här långt. Orkar Holmberg hålla den nivå som han höll i landslagsspelet nu senast. Majoriteten av dessa spelare MÅSTE ta nästa steg, upp till nästa nivå för att vi ska kunna flytta vårt mål mot den absoluta toppen.

Till sista har vi Brendan Gaunce som är ett helt oskrivet kort, men som i min bok borde ha allt det som vi kommer att kräva av den typen av spelare. Och även här finns det givetvis då ett frågetecken, om han verkligen lever upp till det. Det krävs.

När man skalar ner det så här så märker man ganska snabbt att det är ganska många frågetecken som måste rätas ut för att vi ska kunna ta oss långt i vår. Vi har ett kanonlag…… på pappret. Men man vinner inga mästerskap på pappret. Sen kan jag känna att även om laget ligger i topp, så har inte prestationen varit där man vill att den ska vara. Sen är det givetvis starkt att ändå ta poäng i match efter match. Men när man väl kommer till slutspel så ger inte ett oavgjort resultat dig någonting. Det är BARA segrar som räknas. Så jämnheten och framför allt lägstanivån måste upp.

Lite av mina tankar så här dagen efter fönstrets stängning. Nu är det IK Oskarshamn som väntar ikväll när vi återstartar och ger oss in på upploppet. En otroligt spännande månad väntar oss. Bara att njuta.

 

Irriterande och frustrerande trots serieledning

Måste skriva av mig lite ;)

Hur kan du vara besviken och förbannad, vi leder ju fasen serien.

Absolut, visst gör vi det. Men jag tittar på prestationen. Resultaten har vi än så länge med oss, men prestationerna lämnar ganska mycket över att önska. Ser vi till matchen mot Linköping på tisdagen så var vi i mitt tycke på en annan nivå än LHC, faktiskt. Vi har ju ett totalt spelövertag. Men saken är ju den att när man har ett stort spelövertag, och man känner att man är mycket bättre än motståndaren så måste man vilja ta betalt också. I dagens elithockey, och framför allt i SHL så kan vilket lag slå vilket lag som helst.

Vi ger Linköping en jättemöjlighet att ta med sig en bonuspinne i en match där vi har det större puckinnehavet och där vi, spelmässigt, driver matchen. Trots detta står det 1-1 efter full tid. Dessutom funderade jag kring vad inställningen var under OT. Ville man ta bonuspinnen över huvudtaget? Det kändes inte så. Det kändes mer som att man åkte runt och fyllde år i fem minuter, för att använda ett Wikegård citat.

Vad menar jag då. Ja men det är ganska lätt att stirra sig blind på att vi har mycket puck och vi driver spelet, och dom får bara några enstaka spelvändningar och kanske total 2-3 längre sekvenser i vår zon på hela matchen. Men då ska man veta att dom i en av dessa sekvenser gör 1-1. För det är ju så här, att tar du inte trissan till mål, och verkligen vill ta den in i det område där det kan göra lite ont, så kommer du heller inte att få betalt, så är det bara.

Och så har det nu varit i tre matcher i rad. Mot HV kom vi undan med blotta förskräckelsen. Mot IKO fick vi vad vi förtjänade, och idag höll vi på att ge bort en bonuspinne. Jag kan inte tro över huvudtaget att Hallam kan vara nöjd med de senaste prestationerna. Att vi har resultaten med oss är en sak, och ger oss givetvis arbetsro och stora möjligheter att skruva det som nu inte är bra. Men spelarna måste komma ner på jorden, och sluta titta på tabellen. Man måste börja göra skitjobbet igen.

Det fanns en situation idag som jag gärna skulle vilja leta upp som var så signifikativt för hur Lakers presterar just nu, och då pratar jag uteslutande om det offensiva spelet. Lakers får en turnover i mittzon och vi kommer i en tre-tvåa med pucken på vänsterkanten. Och det är Emil Pettersson som för in pucken. Vad som händer när dom går över blålinjen är att samtliga tre ligger i en linje med varandra över centrallinjen. Emil tittar på sina medspelare, och ingen sticker mot mål. Båda dom andra två tittar på EP. I normala fall drar ju minst en på mål för att skapa ev. yta för spelare nr 3, eller en möjlighet för EP att lägga pucken mot mål för styrning eller retur.

Men inget alls händer. Emil har bara ett sista alternativ, att lägga ner pucken i långa hörnet, alltså diagonalt ner. Vi får en tre-tvåa, utan att vi ens är nära att skapa nått. Tar vi detta med oss till slutdelen av ligan, och in i slutspelet så kan jag direkt säga att våren blir kort, och golfbagen kommer fram tidigt.

Vi har problem med detta, och vi har även problem med jämnheten i matcherna. Jag kan bara erinra mig om en enda match den här säsongen där vi i stort körde i 60 minuter. Kanske 55, men när 60. Och det var senaste matchen borta mot Malmö. Där spelade vi totalhockey och Malmö var chanslösa från första minut till sista. Vi vann med 2-6. En otroligt solid insats. Men en match av 40, måste vi kunna begära mer. Jag vet att vi leder serien, absolut. Grymt imponerande att vi är där. Men jag tänker framåt. Jag vill se prestationer också. Visst vi har en del borta, men det är fortfarande så att vi är spelmässigt klart bättre än LHC. Varför står det ändå bara 1-1 vid full tid. Varför gör vi bara ett mål? Men vi skjuter mycket, och har bra corsi…? Vi sköt 32 skott ikväll. Okej, hur många av dessa skott gav oss en rejäl målchans? Gynge snor pucken och utnyttjar ett slarv av LHC när vi gör 0-1. Men hur mycket av de resterande 30 skotten (straffen borträknad) gav oss en målchans. Hur många gånger hoppade ni verkligen till i soffan pga av att vi var nära mål. Det hände inte mig många gånger.

Det här är ett otroligt bra lag. Men det är bara ett bra lag om man är villig att göra det som krävs för att vinna matcher. Det gör man inte just nu. Vi har resultaten med oss. Och vi har inte tappat alla tre poängen på väldigt länge. Men jag kan säga en sak, det är nära nu.

Är det så här vi ska agera i fortsättningen, SHL

En del hävdar nog att med rätt bedömning av domarna under lördagen i Skellefteå Kraft Arena så hade Lakers vunnit med 3-4…? Njae, så enkelt är det nog inte. Men vi kan vara överens om en sak. Om det bedöms som mål eller inte förändrar ju hela matchkedjan. Som det blev nu så dömdes målet bort och vi fick då tekning istället i Skellefteås zon. Om målet hade godkänts, som det givetvis skulle gjort så hade vi fått tekning i mittzon. Med denna lilla förändring så ändras hela matchens fortsättning, och situationer som vi sedan upplevde under matchens fortsättning, hade inte uppkommit om tekningen efter nämnd situation flyttats. Detta kan vi nog vara överens om. Dock betyder ju detta att utgången av matchen kunde blivit precis vad som helst.

Vad jag vill säga med detta är, att det inte är så enkelt att bara säga att Lakers hade vunnit med 3-4, om målet godkänts.

Situationen då. Ja, visst känner man en viss irritation, som många gånger förut med detta situationsrum. Men jag ställer ut en picknick korg med frågor till SHL och situationsrummet. Den första sammanfattande frågan blir ju: Är det verkligen så här vi ska jobba med att hitta puckar i och runt mållinjen även i fortsättningen. 30-40 sekunder kontroll på en liten skärm, där man ser något runt svart som tittar fram under Lindvall, en bra bit in i målet.

Man konstaterar då snabbt: ”Vi kan inte säkert avgöra att hela pucken är över mållinjen”.

På detta kommer då givetvis nästa fråga: Är det domarna som missförstått det här med att hela puckan ska vara över linjen, till att man måste kunna SE HELA pucken över linjen?

Om det inte är så att domarna missförstått detta, så innebär det med automatik att logiska beslut får inte under några omständigheter tas. Jag förstår givetvis att om man inte ser nån puck alls så kan man inte döma mål. Men om du ser en halv puck sticka fram under ett benskydd eller nått annat 2 decimeter innanför mållinjen, så måste man väl kunna begära att ett logiskt beslut, hela den här pucken är över mållinjen. Pucken har ju liksom inte helt plötsligt blivit avlång.

Men som vanligt i hockeysverige så finns det INGEN från SHL eller situationsrum som steppar ut och ge oss fans och lag en förklaring, eller t.o.m ett medgivande om att det blev fel. Detta gör ju att vi kan gå vidare och när nästa liknande situation uppstår (för det kommer hända igen) och man då agerar annorlunda, så blir det ju inga frågeställningar om varför man agerar så nu, och inte då.

Jag efterlyser mer transparens från domarorganet, disciplinnämnd och SHL när det gäller hur saker behandlas både på och utanför banan. Vi som går på hockey eller köper dyra abonnemang på Cmore, är era kunder, det är vi som gör detta möjligt. Det vi minst kan kräva är lite transparens, mer info och kommunikation från SHL:s olika delar ut till oss. När ni märker att nått blev galet, eller många undrar varför det blev som det blev, borde ni kunna vara så proffsiga att ni gick ut och kommunicerade.

Varför är det så svårt? Varför är det så mycket hysch hysch?

För mig är hockeyn viktig, speciellt nu

Det här blir väl troligtvis ett inlägg jag kommer få lite skit för från en del, men jag skiter i det. I dagens debatter och diskussioner om den situation vi lever i verkar det som grundregeln är EN. Att antingen är man för eller emot livet. Tycker man att NÅGOT annat än Covid 19 är viktigare just nu så är man en dålig människa. Tycker man att det är viktigt med hockey nu tex, så är man konstig, korkad och dum, egoistisk och skiter i andra människors hälsa och välmående. Och jag börjar ärligt talat att bli så trött på detta. Jag är också enormt trött på alla dessa alarmister som skriker ut sin förtvivlan över att vi spelar hockey NU, när världen är på väg att gå under.

Jag kan svara er väldigt kort på frågan om jag tycker hockey är viktigt just nu: JAAAAA, det tycker jag. Och vet ni en sak, jag tycker t.o.m att det är viktigare just NU än nånsin tidigare.

Varför?

Enkelt svar på det: Vi lever i en konstig värld av restriktioner och rekommendationer om hur vi ska leva våra liv. Vi rekommenderas att inte träffas, att inte gå på bio, inte gå ut och äta, dansa, inte gå på koncerter, inte träna på gym, eller som en annan, inte få spela gubbhockey på lunch och kvällar. Därför blir hockeyn sååå viktig i min värld. Och inte bara hockeyn, utan idrotten överlag. Någonting att hela tiden se fram mot, en ljuspunkt i en väldigt grå och tråkig vardag just nu. Bara för att jag tycker detta, så innebär inte det med automatik att jag skiter i denna smitta, jag skiter inte i de restriktioner och rekommendationer som finns och jag bry mig om andras liv, och mitt eget med för den delen. Jag är noga varje dag, då jag reser i tjänsten och är iväg på många olika platser. Jag gör alltid en riskanalys, och undviker ställen med mycket folk. Jag tvättar och spritar mina händer otaliga gånger varje dag.

Men samtidigt försöker jag tänka till lite, tänka logiskt, försöka se helheten och lyssna och försöka förstå vad som sägs och skrivs. Och då pratar jag inte om media, för dom drar bara åt det hållet som ger dom nått tillbaka i form av läsare och click. Jag försöker också låta bli att läsa alla alarmister som vill att vi ska gå under jorden (även om jag har svårt att låta bli att svara dom). Däremot försöker jag skapa mig en bild av vad som kan vara sant och falskt genom framför allt experter som vår folkhälsomyndighet.

Så här ser jag på Covid 19 och hockey (idrotten).

Regeringen kom häromdagen med hårdare restriktioner och ett varningens finger, vilket jag tycker är bra eftersom allt går åt fel håll. Man drar ner allmäna samlingar till max 8 personer. Men samtidigt talar man om att detta inte gäller idrotten bl.a. Utan här ligger regeln om max 300 kvar. Nu valde i ett tidigare skede, när regeringen ökade detta till 300, de flesta regioner att ändå hålla kvar vid 50 st. Vilket jag också köper. Ett smart drag trots allt. Men jag ser regeringens och FHM:s besked som en indikation på att från experthåll och regering ser man inte denna verksamhet som ett hot när det gäller att smitta kan spridas. Utan att man snarare ger idrotten tummen upp, att ni trots allt gör ett bra jobb.

Det innebär ju samtidigt att den här verksamheten inte är någon brand i det här ämnet, det pyr inte ens. Därför tycker jag det är konstigt när människor börjar gapa om att hockeyn måste stänga läktarna, ingen publik. Och i eftermiddags läste jag Tomas Hedlund på hockeybladet.nu som även han börjar gapa om varför vissa stänger sina arenor medan andra inte, och att dessa andra gör något dåligt och ska ha skit för det. Varför??? Vi kan ju konstatera att den ökning av smitta i samhället inte kommer från våra stora idrottsarenor med 50 åskådare på, utan från andra oroshärdar i samhället. Varför ska vi då släcka en eld som inte existera. Jo, då kommer detta med solidaritet, det typiskt svenska.

Jag nämnde detta i en tråd på facebook, att det är bra mycket värre tex i kollektivtrafiken och i köer till den samma. Där har vi dom stora oroshärdarna i samhället. Som svar fick jag bl.a: ”Ja, men kollektivtrafiken måste vi ju ha, för folk måste ju ta sig till jobbet, det är en livsnödvändighet, det är inte hockey….?

Okej…., vänta lite här nu! Så bara för att hockeyn inte är en livsnödvändighet så kan den tas bort, även om den inte påverkar faran för smitta i samhället? Medan vi tillåter kollektivtrafiken att fortsätta utan att man sätter in resurser här, eller gymnasieskolans trånga korridorer och matsalar, eller stora shoppingcentra? Hur ska vi för det första kunna övervinna detta virus när vi tänker så? Detta betyder ju kort och gott att de hårdaste åtgärderna sätter vi in på de saker som vi inte ”behöver” oavsett om de utgör en risk eller inte. Inte konstigt att smittan bara fortsätter spridas.

Istället för att ge sig på idrotten hela tiden, så kanske man skulle jobba hårdare med riktade medel mot tex kollektivtrafiken. Ge dessa direktiv och ekonomiska möjligheter att bibehålla en säker verksamhet. För idag är det ingen säker verksamhet. Vi ser dagligen bilder på köer och trängsel i anslutning till och i kollektivtrafiken. Ge shoppingcentra direktiv om hur dom på ett säkert sätt kan hålla sin verksamhet igång. Ge dom ekonomiska möjligheter att ha vakter m.m som håller koll på hur mycket folk som är inne tex.

Vad vill jag har sagt med detta. Jo, att solidaritet inte kommer att hjälpa oss i kampen mot detta virus. Riktad sprängverkan är otroligt effektivt, och dessutom räddar den väldigt mycket runt omkring. Dom som gjort lumpen eller hållt på med sprängmedel vet vad jag pratar om ;). Riktade åtgärder mot de delar i samhället där verkligen risken för smittspridning är stor kommer att ge effekt tillsammans med de allmäna råd vi fått. Men att ge sig på och kräva saker från delar som inte ingår i problemet förstår jag inte över huvudtaget. Allt som kan vara som vanligt så långt det går, är en fördel för hela samhället. Jag tycker det är synd att vissa klubbar nu har stängt sina arenor, och på så sätt sätter press på andra. I tron om att man gör nått bra. Till vilken nytta? Jag personligen hoppas att de som fortfarande har sina arenor öppna orkar stå emot lavinen av hat.

Tack för mig.

Måste få bukt med ineffektiviteten

Jag känner en viss frustration och även irritation efter säsongens första smålandsderby. Växjö Lakers kan inte fortsätta att vara seriens absolut mest ineffektiva lag och samtidigt begå så många avgörande misstag under en och samma match. Man sänder idag iväg hela 40 skott på mål, i en bortamatch mot smålandsrivalen. Men man tar inte betalt närmelsevis vad man borde göra.

40 skott på mål och förlust med 3-2 i overtime. Vi har skjutit 103 skott på de senaste 3 matcherna, 103 SKOTT, men vi har bara tagit 5 av 9 poäng. Och det som jag upplever genomgående är förutom ineffektiviteten, det är att vi får många mål mot oss i onödan. Mål där vi agerar enormt svagt på banan. Ikväll får HV71 göra tre mål, samtliga på enskilda individuella insatser. Första målet är det Persson som blir så grundlurad och tjuvar mot utsidan medan Filip Sandberg går på insidan, dit alla spelare givetvis vill. Hur tänkte du här, Joel Persson??

Mål nummer två, Linus Fröberg snubblar fram från mittzon, och får runda en hel Ilari Melart och sedan gå runt Källgren och lägga pucken i nättaket. Avgörandet i sudden, Karlström jag vet att du inte är back, men vad i helvete…….?? Inte nog med att han släpper förbi Alexander Bergström väldigt enkelt, han ger honom även hela zonen, samtidigt som han stänger alla möjligheter för någon annan Lakers spelare att försöka störa Bergström. Såg vi inte ungefär samma sak i lördags när Abols fick åka allmänhetens åkning fram och sätta pucken på exakt samma ställe som Bergström.

Jag hoppas verkligen INTE Hallam var så nöjd som han framhävde i sändning, för dom individuella misstagen som begås, även idag, avgör åter igen en match. Anfallsmässigt gör vi det bra, och vi kvitterar sent även idag. Men allt positivt med de försvinner när man agerar som Karlström sedan gör i sudden. Har vi sådana problem som vi har att ta betalt för de skott vi slänger mot motståndarens mål så måste vi vara mycket mer bestämda och hårda och ALDRIG tillåta någon spelare får göra det Sandberg, Fröberg och Bergström gör idag. Tummen ner från mig…

En poäng till Lakers – noll poäng till Sveriges regering

Tänkte dela upp det här blogginlägget i två delar. Först lite om gårdagens premiär och sen lite kring regeringens bedrövliga besked igår.

Jag har blandade känslor kring premiären igår. Men med lite distans till den kan jag väl trots allt sammanfatta den med att det helt klart finns hopp om en bättre säsong än den förra. Det som dock kändes likadant som fjolåret var starten på matchen. Jag hoppas att det mest handlade om nervositet istället för nått annat. För ska vi ha som mål att föra våra matcher måste vi vara mer på tå från start i matcherna. Robert Rosén kommer som vanligt att bli hur viktig som helst för oss i år. Igår var han dock den stora målsumparen. Men positivt ändå att han skapar så mycket som han gör.

Första kedjan är stark, det kan vi alla se. Kul också att se att Sylvegård, Karlström och Holmberg fortsätter på den inslagna vägen. Det jag känner spontant här är dock ett behov av att komma mer på avslut än vad man gör. Men helt klart hade FBK jättejobbigt med den här linan. Drury blixtrar till i mellanåt, och här tror jag det finns mycket potential, som vi kommer att få otrolig nytta av ju längre in i säsongen vi kommer. Drury kommer att bli sevärd. Sen kommer vi då till de som man kanske inte känner riktigt samma positiva känslor kring. Jacob Forsbacka Karlsson fortsätter att förvåna mig, negativt. Var han med? Ja, det var han, det vet jag. Men han lämnar inte mycket till avtryck efter sig. Vad har hänt med den här killen egentligen?

JFK kom till Lakers inför förra säsongen med stora förväntningar på sig. Från Bostons organisation ville han hem pga olika omständigheter, men ändå med målsättningen att ta sig tillbaka. Han kommer från en bra säsong, där många ansåg att han har stora chanser att egentligen slå sig in som ordinarie i Boston. Väl hemma i Sverige och SHL är han hur blek som helst. Långt ifrån några NHL kvalitéer. Frågan är om det t.o.m saknas SHL kvalitéer. Åter en SHL match är genomförd där man efteråt frågar sig om JFK var med. Jo, det var han, det vet jag, men han fortsätter att vara väldigt osynlig. Tror att han t.o.m blev bänkad i slutet av gårdagens match.

En okej premiär trots allt, men jag hävdar fortfarande att detta lag saknar en forward med lite högre kvalité för att kunna kalla sig en utmanare.

 

Ni som läser detta, ställ er frågan: Vad vill jag helst behålla om jag var tvungen att välja, Svensk Idrott eller Ge-Kås i Ullared? Jag vet i alla fall den svenska regeringens svar på denna absurda fråga. I Ullared släpper man in 3500 personer som okontrollerat springer omkring i ett varuhus och jagar samma artiklar. Detta tillåter regeringen, detta tycker regeringen är helt okej. Tydligen är smittorisken minimal. Däremot får bara idrotten släppa in max 50 personer på sina matcher. Idrottsföreningar lever på sina publikintäkter, precis som Ge-Kås lever på sina kunder som kommer och handlar. VARFÖR ska Ge-Kås ha mer rätt till överlevnad i dessa tider än våra idrottsföreningar? Jag tycker det är skamligt av den svenska regeringen att gå ut med den infon som man gjorde igår, att man inte gör några lättnader i restriktionerna. Där stod alla idrottsklubbar med mössan i handen och skägget i brevlådan.

Samtidigt vill jag skicka en känga till svensk idrott, SvFF, SIF, RF m.fl. Varför står ni där med mössan i handen och skägget i brevlådan? Varför skriker ni inte ut er frustration och ifrågasätter regeringen och makthavarna. Varför sitter ni där och bara nickar medan era föreningar förblöder och idrottssverige havererar. Jag blir inte klok på er heller. Sorgligt är det enda ord jag kan komma på. Den som såg matchen och läktarna i Vida igår, kan nog hålla med mig om att det skulle kunna sitta lika mycket folk på varje sektion i arenan med vakter vid varje sektion som ser till att folk håller avstånd. När matchen är slut styr man så att inte alla går ut samtidigt åt samma håll utan sektion för sektion. Förutsättningarna och säkerheten kommer vara flera 100% bättre än på Ge-Kås. Sorgligt som sagt.

Ett märkligt år fortsätter – snart ny säsong

Den 6:e mars skrev jag senast och tanken var faktiskt att sluta skriva helt och hållet som Sjöaguden. Men suget efter att skriva har återkommit sakta men säkert och jag börjar lite lätt igen för att se om det håller i sig. Det blir väl inte jättefrekvent men ska ändå försöka dela med mig så mycket jag kan av mina tankar. Den förra säsongen satte vi i halsen på många olika sätt. Först om vi ser till lagets totala insats 0ch slutplaceringen på 10:e plats. Många inklusive mig själv hade nog räknat med en betydligt mer framskjuten placering än så. Man gick i bstort sett en hel säsong och bara väntade på den där vändningen….. som aldrig kom. Till slut blev det så att hela hockeysverige fick sätta säsongen i halsen när pandemin gjorde sitt intåg.

Med facit i hand och att vi nu står inför en ny säsong, känns det rätt okej att vi bara kunde lägga säsongen 19/20 till handlingarna som om den aldrig hänt. Nu blickar vi fram mot den nya säsongen och hoppas på att publiken snart får komma tillbaka. Och den 1 oktober blir det nog så att en del människor kommer att få börja gå på hockey igen. Hur många får vi se. Och därav kan vi nog konstatera att premiärmatchen hemma mot IKO inte blir av med tanke på utjämning och lika vilkor. Den kommer att flyttas fram och vår premiär kommer istället spelas den 24 september hemma mot Färjestad om jag förstått rätt.

När det gäller årets lag känner jag nog spontant att det är ett klart lyft från förra säsongen. Bara Roséns återkomst ger extremt mycket när det gäller det offensiva spelet. Robban har förmågan att göra andra bättre. Den starkaste lagdelen är utan tvekan backsidan. När alla är friska så har vi en mycket stark backbesättning med spelare som Ilari Melart, Miika Koivisto, Teemu Eronen, Juuso Vainio, Tim Erixon, Joel Persson, Peter Andersson, Hardy Häman Aktell och Linus Nässén. Det här är riktigt starkt startfält, vilket jag inte tror många i ligan kan tävla mot. Jag tycker, även om andra säger motsatsen, att även målvaktssidan ser stark ut. Jag tycker Källgren sett riktigt bra ut i inledningen, och så även Fasth.

Däremot är jag inte riktigt lika nöjd med forwardssidan. Här tycker jag att det ser klent ut, fast ändå med potential. Men det känns ändå som att man för tredje året i rad lever lite för mycket på förväntningar om att en del spelare ska ta nya steg och nå nya nivåer. Till detta har vi ett gäng spelare som har kapacitet men som totalt underpresterade förra säsongen. Vi har i nuläget 13 kontrakterade spelare, inkl. skadade Marcus Davidsson. Så Marcus Davidsson har jag ingen uppfattning om just nu. Richard Gynge gjorde ju inte mycket väsen av sig ifjol, men verkar i och med Robbans anslutning se lite mer inspirerad och sugen ut. Emil Pettersson är det ju samma sak med. Ser också bättre ut inledningsvis, men här behövs betydligt mer för att jag ska känna att han gör skillnad. Men inledningsvis av säsongen så tycker jag både firman med RR, EP och RG tillsammans med ungdomslinan med Holmberg, Karlström och Sylvegård gått bra. Men bakom dessa 6 tycker jag att det sett mindre bra ut.

JFK fortsätter förvåna mig med sin osynlighet i spelet. Detta skulle vara en spelare som skulle göra skillnad, men jag tycker att han ser ut ungefär som förra säsongen, tyvärr. De nya unga spelarna Jack Drury och Emil Forslund blixtrar till i mellanåt och visar potential. Forslunds skridskoåkning är fantastisk att se. Drury har mycket i sig, men måste ändå ses som årets stora chansning med tanke på att killen aldrig spelat seniorhockey innan. Man får givetvis ge killen lite tid, men jag hade ändå hoppats på lite mer så här inledningsvis.

Den spelaren jag tror mest på i år, som kommer att få sitt stora genombrott är Fredrik Karlström. Fortsätter han på det spåret han är inne på kommer det att bära långt. Sen hoppas jag givetvis att Pontus Holmberg nu tar det slutliga stora klivet för att bli en spelare som gör skillnad i SHL. Till sist när det gäller forwardssidan skulle jag vilja se ytterligare en spetsvärvning innan säsongen drar igång. Jag tror inte att vi kommer få ut det vi vill av Emil Forslund och Jack Drury, samt att Marcus Davidsson fortfarande är påverkad av sin hjärnskakning.

Här näst väntar en ny härlig derbyutmaning i form av HV71 på bortaplan på Tisdag.

På återseende//

Passivitet och Special teams ligger VLH i fatet

Skönt att kunna konstatera att säsongen fortsätter efter den 12/3, en riktig skitsäsong till trots. De två senaste matcherna har vi klarat oss ifrån genom stunder av alldeles briljant spel. Och då har det klaffat både framåt och bakåt. men man har också blandat in en mängd mindre bra prestationer. Men under dessa matcher har de bättre stunderna varit så pass bra att det räckt till 3 pinnar. Och det känns fantastiskt bra att kunna konstatera att laget faktiskt lyft inför slutspurten. Även om det fortfarande finns spelare som man är enormt fundersam kring så är det i slutänden ändå ett lagspel, och det är lagets slutliga prestation och resultat som är det viktiga.

Men jag är fortsatt lite kritisk till vissa saker, som jag inte anser är spelarnas fel primärt. Om vi börjar med den passivitet som uppstår ganska ofta i matcherna. Efter vi tagit ledningen med 2-0 under gårdagen så ramlar vi in i ett passivt beteende som ger Frölunda enormt med luft under vingarna. Det här med att vila med puck är inget som man ska underskatta. Något som inte Växjö Lakers lägger något större värde på som det ser ut. Jag blir så förundrad när jag ser hur vi är lika många på banan men Frölunda känns ändå som dom har fler spelare. Vi är statiska och håller bara våra positioner. Vi sätter inget nämnvärt tryck på Frölundas spelare, utan dom får ganska lätt studsa runt med pucken i vår zon under väldigt långa sekvenser. Det här är tröttande och inget sätt du vinner mästerskap på, eller för den delen tar dig vidare i mästerskap.

En sak som slog mig igår och som jag tittade extra på under hela matchen var, hur lagen etablerar, eller rättare sagt försöker etablera tryck i offensiv zon. Man brukar ju säga att man ”går på rulle”. Man lägger långa förflyttningar utmed rundeln för att sätta motståndaren i rörelse och själv skapa sig tid. Frölunda gör detta konstant, och det är anmärkningsvärt att se hur man faktiskt är först och plocka upp varenda puck. Man har hela tiden en spelare som kommer utmed sargen och plockar upp dessa puckar. Lakers verkar inte jobba alls på det sättet, eller kanske man har det som en uttalad grej att göra, men det funkar inte. Lakers kan ibland plocka upp en eller kanske två puckar men sen är det stopp och motståndaren vinner pucken och kan vända spelet. En återkommande passivitet i båda ändzonerna. Och detta är nått som gått genom hela den här säsongen.

Sen skulle jag vilja ställa frågan till Sam Hallam: Tränar ni på powerplay? Jag hoppas att svaret skulle bli NEJ, för är det så att man faktiskt tränar PP så är det definitivt ett problem, och något Evertsson måste börja titta på. Kanske plocka in någon i framtiden som bara jobbar med PP. För detta är verkligen ett återkommande problem varje säsong. För det finns faktiskt ingenting som tyder på att det här laget tränar PP. För det är ganska tydligt hur passiva man även blir här och något som alla motståndare läst in sig på. Titta hur våra motståndare sätter press på oss under våra PP. Dom checkar med två gubbar stenhårt på vår puckhållare djupt ner i vår zon. Allt går så sakta som det bara kan göra. Det finns inga indikationer på intränade utgångar ur egen zon, och definitivt inga intränade varianter på ingångar i offensiv zon under PP.

Väl inne i zon och de få gånger vi faktiskt får ett etablerat PP spel så verkar det inte finnas ett antal intränade varianter på avslut. Man spelar runt och hoppas på det bästa känns det som. Titta på Frölundas PP. Det är hur tydligt som helst att man har varianter som man söker hela tiden. Nu hade Lakers bra koll på alla dessa varianter igår, förutom turmålet till 3-2 som dom gör. Special teams är en mycket avgörande del av en hockeymatch idag. Att kunna utnyttja minst ett PP varje match kan ju vara hur avgörande som helst. Men detta verkar inte vara någon prioritet i Växjö Lakers, som det känns i alla fall. Som jag skrev så är det inte första säsongen vi är dåliga i PP. Det är väl egentligen bara Elias Pettersson som höjde upp detta under sin sejour. Och jag har otroligt svårt att se att man faktiskt kan träna på detta och ändå vara så urusla som man är. Igår blev det nästa nån typ av rekord i hur dåligt det kan vara. Vi hotade ju Frölunda mer i 5 mot 5 än vi gjorde i numerärt underläge.

Jag anser att detta är något man måste träna in under en hel säsong, vilket då innebär att det är försent nu att göra något åt. Och just passiviteten och vårt dåliga special teams kommer ligga oss i fatet nu när vi snart går in i ett slutspel. Nu kommer dessa moment att bli ännu viktigare. Därför tror jag inte vi kommer förbi åttondelen oavsett vilket lag vi får möta. Omgång 49 i serien och en slutspelsmatch är två vitt skilda saker. Två olika sporter näst intill. Men hoppet lever ju givetvis.